lördag 29 oktober 2011

Tankestormar

Efter ett halvår i dvala verkar det faktiskt som att min gamla blogg, Tankestormar, försiktigt börjar vakna till liv igen. Även om det på ett vis känns bökigt att ha två bloggar, så är det samtidigt lättare att tillåta mig grotta ner mig bland grönsaker och recept här, och tvångsvårdslagstiftning och mänskliga rättigheter där. Tills vidare blir det  med andra parallell aktivietet på båda adresseran. Så händer det ingenting här i mina gröna rum, kan du ju alltid kika in där vettja! Kanske är det just där jag håller till för stunden.  

/ Thérèse

fredag 28 oktober 2011

Sommarens sista ros


/ Thérèse

torsdag 27 oktober 2011

Pärlande


/ Thérèse
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

måndag 17 oktober 2011

From another point of view

Finns det något vackrare än höst?
/ Thérèse
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Havregrynsgröt

Havregrynsgröt. Denna så hatade, älskade, nyttiga, tapetklistriga, billiga, gräsliga, mättande, avskyvärda, underbara frukost. Som barn åt jag havregrynsgröt varje morgon, men lärde mig snabbt i skolan att havregrynsgröt (tillsammans med bruna bönor, blodpudding och ärtsoppa) var mat man egentligen inte fick tycka om. För det var ju töntigt

Jag åkte på konfirmationsläger och tillbringade tolv dagar i de Värmländska skogarna där vi bar all mat och packning på våra ryggar och sov under bar himmel. Varje morgon åt vi havregrynsgröt kokad på sjövatten till frukost, med pulvermjölk och sirap till. Sen reste jag hem och slutade äta havregrynsgröt. Nu i somras tittade jag på ett av mina favoritprogram, Det goda livet, där Hugh delade med sig av två tips till havregrynsgröten. De var så himla fiffiga att jag måste dela dem också här:
Knep nummer ett är att i stället för att koka gröten på enbart vatten och havreflingor, byta ut hälften av vattnet mot mjölk. För en portion ska jag, med de flingor jag har, ta 1 dl havregryn och 2,5 dl vatten. Jag tar 1 dl gryn,  1 dryg deciliter vatten och 1 dryg deciliter mjölk. 
Knep nummer två är att, när du hällt upp mjölk, vatten, gryn och en gnutta salt i kastrullen, inte slå på värmen direkt. I stället låter du flingorna ligga och svälla i vätskan i tio minuter, en kvart. Sen sätter du på plattan och kokar gröten långsamt till önskad konsistens. 
Jag tycker det här ger en helt annan gröt än den tapetklisterliknande havregrynsgröten jag åt som barn. Den här gröten är mjuk, len och väldigt, väldigt god!

/ Thérèse
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

söndag 16 oktober 2011

Hemgjord apelsinmarmelad (falsk aprikosmarmelad)

Härom veckan testade jag ett recept ur Annas Mat som jag tittat på länge men aldrig gett mej i kast med. Receptet heter "Falsk aprikosmarmelad" eftersom kokboksförfattarinnan med denna fått många komplimanger för sin goda aprikosmarmelad. Personligen tycker jag marmeladen smakar som en riktigt mustig apelsinmarmelad, i stil med de mer gammeldags varianterna som finns i butik. Fast minus alla obehagliga låtsasingredienser så klart. Receptet kräver få ingredienser och alla går att få tag på i ekologisk variant.  

Nu när apelsinsäsongen ligger i sin linda kan jag bara å det varmaste rekommendera att göra både en och två omgångar av denna marmelad. Den kräver lite jobb men är värd varenda minut. I en vacker burk är den dessutom en perfekt present till den som allting redan har. 
Ljuvlig apelsinmarmelad
Du behöver:
5 medelstora morötter (ca 750 g, själv hade jag bara knappt 500 g) *
4 syrliga apelsiner (ej blodapelsiner) *
saft av 2 stora citroner (ca 2 dl, jag hade 1,5 dl) *
8 dl vatten
1 kg (12 dl) socker * 

Gör så här: 
Skala morötterna, riv dem grovt och lägg dem i en tjockbottnad gryta. 
Tvätta och skölj apelsinerna noga - det gäller särskilt om du inte fått tag på ekologiska apelsiner! Bäst går det med varmt vatten och borste, eller en skrubbvante för hudvård (!). Skär av det yttersta skalet på apelsinen så att bara det orangegula kommer med, allt vitt måste du ansa bort eftersom det ger marmeladen en oönskad beska. Jag använde en vanlig potatisskalare för att skala apelsinen, det gav perfekt tunna strimlor som lämnade allt vitt på apelsinen. Skär sedan skalbitarna i tunna, tunna strimlor; ett par centimeter långa men bara någon millimeter breda. Dela sedan apelsinerna i halvor och pressa ur saften. Lägg saft och skalstrimlor i grytan tillsammans med morotsrapset. Slå på vattnet, men vänta med socker och citronsaft. 

Koka massan under lock i cirka 25 minuter. Häll därefter i socker och pressad citron (skalet används inte) och koka nu utan lock tills massan klarar marmeladprovet**. Enligt kokboken tar det ungefär 1 timme och 10 minuter, för mig tog det snarare 1 timme och 30 minuter. Rör om då och då, och skumma marmeladen när den är färdig. Häll upp på perfekt rena burkar och låt marmeladen svalna långsamt på dragfri plats. 

* ekologiskt alternativ finns
** marmeladprovet kommer snart i ett eget inlägg

/ Thérèse
P.S. I vanlig ordning använder jag den gamla versionen av Annas Mat, men hittills har alla recept ur min upplaga också funnits med i den nya. D.S
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

lördag 15 oktober 2011

Pelargonfrossa

I maj köpte vi en pelargon, en Mårbacka. Den var stor redan när vi köpte den, men är idag långt mer än en halvmeter hög. Den har bott på vår inglasade balkong hela sommaren men fick flytta in i köket härom veckan eftersom temperaturen sjunkit ordentligt där ute, och slåss nu glatt om utrymmet med taklampan som hänger över köksbordet. Mårbackan blommade redan när vi köpte den, och den blommar faktiskt fortfarande. Därmed har den blommat fem månader i streck. För mig som aldrig tidigare ägt en pelargon var detta en mycket glad överraskning: hur många andra krukväxter blommar så intensivt? De enda jag kan komma på är våra orkidéer, phalaenopsis, som blommade mer än ett år innan de gick i vila första gången.

Hur som helst, vi nöjde oss inte med en Mårbackapelargon utan köpte också tre "vanliga" pelargoner. Jag som tidigare varit skeptisk till dessa skapelser, blev nyfiken under veckorna på extrajobbet på plantskolan, och kunde till sist inte låta bli att pröva. Och så glad jag är för det! Pelargoner är tveklöst en av de mest tacksamma krukväxter jag någonsin haft - och nu har jag till och med lärt mig att älska deras säregna doft.
Längst upp till höger syns en vit pelargon av okänd sort. Övriga bilder föreställer Mårbackan. 
/ Thérèse
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Torka trattkantareller

I bildkavalkaden jag publicerade häromveckan skymtade bland annat en stor låda trattkantareller förbi. Det var för någon månad sedan som vi var på landet och klättrade rakt upp i ett trattkanterellsnäste på en av våra skogspromenader. Jag har aldrig förr varit med om att jag behövt sluta plocka svamp inte för att svampen är slut, utan för att korgen blev full. Väl hemma uppstod dock nästa fråga - vad gör man med en si så där åtta liter trattkantareller? Ett delikat problem som jag haft förmånen att få lösa förut, men efter idogt googlande föll valet på torkning. 
Trattkantareller
Knappt hälften av svampen lyckades vi "hänga" på ett extra ugnsgaller som vi har. Det innebar att svampen bara låg emot gallret med några millimeter av hatten, men i övrigt omgavs helt av luft. Resten av svampen la vi helt enkelt att torka på tidningspapper ute på vår inglasade balkong. Några gånger om dagen var vi ute och rörde runt i svampen som låg på tidningarna för att undvika att de samlade fukt och möglade. Efter fyra eller fem dagar var de så torra de kunde bli där ute på balkongen (högre luftfuktighet där än inomhus) och svamparna har krympt väsentligt. Nu rymdes de allesammans på en större bricka som jag täckte med hushållspapper. Där fick de ligga ytterligare ett par dagar för att verkligen dra ut all fukt, innan jag fyllde två vanliga glasburkar med de nu miniatyrartade trattkantarellerna. De kommer räcka länge, med tanke på hur lite som går åt till en himmelsk trattkantarellsoppa!

/ Thérèse
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

fredag 14 oktober 2011

Ögonblicksbild

Jag står i köket och känner att just nu, just precis i detta ögonblick, är livet just så som jag önskar det ska vara. Jag skapar en mental ficka i tiden - en ficka där jag bara kan hantera ett enda; här och nu. Oron för morgondagen, tvätthögen eller de oskrivna raderna ryms inte. Här är bara nu, och här är allt just som jag önskar. 

Ut högtalarna strömmar Bach. På spisen puttrar långsamt den trattkantarellsoppa jag så länge tänkt prov att laga, och dofterna gör luften närstan rund och mjuk. Trattkantareller, schalottenlök, vitlök, buljong, grädde, en gnutta vitpeppar, ett stänk vinäger och en ordentlig skvätt portvin. Dofterna är lika välbalanserade som mitt inre. 

Genom fönstret strömmar de sista solstrålarna av denna klara oktoberdag, och ger bäddar in köket i gyllengult ljus. Sekund för sekund kan jag se hur solen sjunker bakom hustaken på andra sidan gården, för att snart vara helt försvunnen. Kvar lämnar den en himmel som exploderar i varma pastellfärger. När tonerna av Air försiktigt lämnar högtalarna reser sig håren på mina armar, och utan att jag kan förklara det bränner plötsligt tårarna bakom ögonlocken. Är det sorg eller lycka eller bara den intensiva känslan av närvaro? Spelar det någon roll? Jag är här, jag är nu, jag är stilla, jag är i ro. Det är här jag vill vara.  
Solnedgång.
/ Thérèse
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Äppelkräm med kanel

På landet, med famnen full av frukt och
äppelträd bakom ryggen
Apropå äpplen och sånt man kan göra även med djupfrysta dito: Häromdagen gjorde jag en enkel men mycket god äppelkräm:

Du behöver:
5 stora äpplen, skalade och tärnade (ca 500 g) *
5 dl vatten
1,5 dl strösocker *
1 kanelstång
2 msk potatismjöl *

Gör så här:
Koka upp vattnet och strösockret under tiden som du skalar, kärnar ur och tärnar äpplena. När vattnet kokat upp lägger du i äppelbitarna och kanelstången och kokar dem några minuter. När de mjuknat - men fortfarande har lite tuggmotstånd - lyfter du upp hälften eller en tredjedel av äppelbitarna och lägger i en skål. En hålslev är ett utmärkt redskap för denna övning. 
Låt sedan resten av äppelbitarna koka så mjuka att du kan vispa krämen slät. Tag då av kastrullen från plattan och rör ut potatismjölet i lite kallt vatten. Vispa sedan ner redningen i krämen och rör ordentligt för att undvika läskiga geléklumpar som potatismjölet annars bildar. 
Ge krämen ett hastigt uppkok och ställ sedan att svalna. Servera med mjöl (och malen kanel om man liksom jag är tokig i kanel) och njut!

Vad gör du med höstens äppelskörd?

/ Thérèse
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Äppel päppel ...

Så här års är det nog många som har förråden fulla av frukt i allmänhet och kanske äpplen i synnerhet. Vi plockade först äpplen på landet som räckte till pajer och annat mums, men i helgen som gick fick vi dessutom ett ordentligt lass frukt från min pappa och hans många äppelträd. Det största (och enda) problemet med frukt är ju så klart förvaring. Var gör man av kilovis av äpplen? Jag fryser in mina.

Eftersom jag inte är mycket för extrajobb och krusiduller, så skalar jag frukten, delar den i mindre bitar, lägger i fryspåsar och stoppar i frysen. Klart. Har jag flera äppelsorter försöker jag blanda dem även i påsarna eftersom jag brukar tycka det mesta vinner smakmässigt på om man använder flera sorter. Sen plockar jag bara fram en lagom stor påse, tinar den och använder till paj, mos eller kräm. När äpplena varit djupfrysta vill man kanske inte direkt äta dem som de är, men de duger utmärkt att tillaga!

/ Thérèse

torsdag 13 oktober 2011

Stickligt

Igår flyttade två fina sticklingar in här hemma; en pensépelargon och en hibiscus. Pensépelargonen stötte jag på för första gången i våras när jag jobbade på plantskolan, där det också fanns rent fantastiska hibiscusar.  Annars är båda helt nya för mig, jag har aldrig haft några egna plantor, så min första mission får bli hålla dem vid liv genom hela den långa, mörka vintern. Tack snälla I för de fina sticklingarna, jag ska vårda dem efter bästa förmåga!
Pensépelargon i förgrunden och hibiscusstickling  där bakom.
Krukorna är glaserade terrakottakrukor som jag för många år sedan målade
med  guldfärg och sedan dekorerade med servettdecoupage
/ Thérèse
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

onsdag 5 oktober 2011

Höstrapport

Nejdå, jag har inte dött. Inte heller slutat blogga. Jag tog bara ett oplanerat uppehåll. Under tiden har jag...
... fotograferat mängder av fjärilar ...
... varit på landet och njutit av att ha en enda gatlykta i min närhet, och därmed sett tusentals stjärnor jag aldrig ser i stan ...
... för första gången i mitt liv tvingats sluta plocka svamp - inte för att jag inte hittade mer, utan för att korgen var full ...
... plockat med mig äpplen och plommon hem från landet som blev till äppelpaj och fantastisk plommonmarmelad ... 
... fotograferat höstens sista kaprifoler ...
... och strålande solrosor ... 
... och ännu fler kreativa får - här låg en pumpa på andra sidan stängslet, den var det stundtals strid på kniven om ...
... och njutit av fantastiska solnedgångar över husen nu när hösten på riktigt gjort entré...
... men det som tveklöst tagit det mesta av min tid är detta. Boken. Men nu är det klart. Slutmanus skickat till tryck. Nästa gång vi ses har texten hårda pärmar. 16 november är det dags. 
/ Thérèse
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,