Jag vet att alla inte är lika (sjukligt) besatta av ekorrar, men jag kan verkligen inte låta bli att fascineras. Under dagens morgonpromenad passerade vi återigen ekorrnästet, och upptäckte snart att vi var iakttagna av den lille krabaten nedan. Under flera minuter sprang hen runt på marken, rusade upp i trädet till en stor nöthalva, ner igen och klättrade runt bland rötterna. Hela tiden stod jag, maken och hunden på bara några meters avstånd. Plötsligt for hen rakt upp i trädet, korsade gångbanan högt ovanför våra huvuden och gav sig in i nästa trädtopp. Mitt framför ögonen på oss, och på ett tjugotal högljutt skrikande kajor, slängde den sig in i ett av de större fågelbona och försvann ur vårt synfält. När jag ytterligare flera minuter senare vände mig om satt den, eller dess polare, i godan ro och betraktade oss från andra sidan gångvägen. Hur den tog sig ur boet, eller vad den egentligen hade där att göra, är för mig en gåta. Borde inte ekorrar vara rädd för kajor - inte tvärt om? Eller så var det helt enkelt en mycket äventyrlig korre vi sprang på idag.
 |
| Men hej - titta på mig då! |
 |
| Fel håll - HÄR är jag ju! |
 |
| Profil kanske, är det snyggare? |
/ Thérèse
2 kommentarer:
åh, vilka fina bilder! så söt ekorre!
Kajsa: Tack, vad glad jag blir! Ekorren är galet söt, och en riktig linslus :-)
Skicka en kommentar