Vaxsjön

När jag slutat jobbet trampade jag bara hem för att packa om väskan. Sen stuvade jag, mannen och hunden in oss i bilen med middagen i ryggsäcken och körde norrut. Målet för kvällen var Vaxsjön utanför Höör där ett antal cacher finns utlagda runt sjön. Så i den ljumma kvällen vandrade vi omkring i bokskogen som till doft och utseende får minnena att virvla. En del av promenaden gick genom en kargare hage - har ni tänkt på hur speciellt stenarna som ofta finns i gärdesgådar doftar när de är solvarma? Eller är det kanske lavan som växer på dem som doftar. 

Trots att det jag gör mest på jobbet är att gå, så var den där halvmilen i stilla mak så oerhört läkande och avstressande. Så vackert. Så stilla. Så äkta. Så nära. Så levande.

Vi åt vår medhavda middag i en träddunge precis vid sjön.
Tyvärr hade jag bara min Iphone med som kamera...

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om Vaxsjön, Höör, Geocaching, promenad, naturen

Nej tack!

Sedan vi flyttade in i vår nya lägenhet har vi börjat få direktreklam. Det är ingenting jag önskar, men jag har varken kommit ihåg eller orkat ta mig i kragen och sätta upp en "Nej tack"- skylt på dörren. Eftersom vi haft hantverkare här den senaste veckan har kaoset varit mer eller mindre konstant, och reklamen har flutit omkring i drivor. Igår samlade jag så ihop alla blad och tidningar vi fått de senaste tio dagarna ungefär, och det blev så ruskigt tydligt varför jag avskyr reklam. Enligt en fotnot i den här artikeln i Sydsvenskan får man i snitt femtio kilo reklam per person och år, och minst 70 000 ton reklam produceras. Det är horribelt. I morgon är det jag som plitar upp en skylt på dörren, för det här är verkligen inte okej. Dessutom tänker jag ta kontakt med NIX-registret. Förutom den spärr man kan skapa hos dem för att slippa telefonförsäljare, kan man också registrera att man inte vill ha adresserad reklam i sin brevlåda. Mängden returpapper hos det lokala bostadsbolaget här i Lund minskade med 60 ton under 2009, genom att tacka nej till reklam. Det motsvarar 850 träd - det gör skillnad. 

Ungefär tio dagars reklamskörd. Galet.

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om direktreklam, reklam, miljö, nej

Ett litet hörn av sommar

/ Thérèse
Läs även andra bloggares åsikter om sommar, sommarblommor, balkong, pixlr.com

Väderplan

Jag längtar efter sommaren. Den var ju här som hastigast under första halvan av maj, med sedan dess tycker jag mig inte ha sett skymten av den. Det regnar, är grått, rått, trist och kyligt. Fast på något sätt är ju regnet också rogivande. Jag har haft oerhört mycket skolarbete de sista veckorna, och det är klart att sommarvärme inte direkt hade ökat studiemotivationen. Nu väntar en regnig helg och mängder av plugg, men sen tycker jag att vi kör soliga helger rakt av, hela sommaren igenom. Kan vi komma överens om det? På måndag börjar jag nämligen jobba på onkologen, och jobbar sedan alla vardagar fram till slutet på augusti. Ska det bli någon ytterligare solbränna på den här kroppen, måste den alltså exponeras för sol antingen efter klockan 17 på vardagar, eller under någon av helgens två dagar. Förra sommaren slog det inte fel många veckor: strålande sol under vardagarna (och därmed olidligt varmt på avdelningen) för att sedan bli hällregn till helgen. Nu tycker jag att jag är ute i så pass god tid med min väderbeställning att den faktiskt bör kunna uppfyllas. Så nu vänder vi på det i sommar; regn under veckorna (och därmed svalt och skönt arbetsklimat) och strålande sol från fredag klockan två. Deal?

Mårbackan trivs gott på balkongen, skyddad från regnet men ordentligt med ljus och värme

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om väder, sommar, värme, längtan, sommarjobb, onkologen, måbacka, pelargon

Inte det minsta grönt

Här har varit påfallande tyst och trist den sista tiden. Skälen är många, inte minst eftersom skolan är hysterisk så här i slutet på maj och kräver all min uppmärksamhet. Men det finns faktiskt något annat som upptagit min tid, inte bara de sista veckorna, utan i många många månader. Nu kan jag äntligen berätta, och jag tänker berätta även om det inte har det minsta med bloggens profil att göra. Men det är så viktigt att jag inte kan exkludera det:

I höst kommer min och Sofia Åkermans bok "Slutstation rättspsyk" ut. Boken handlar om en av mina absoluta hjärtefrågor, som upptagit min tid, mitt intresse och mitt engagemang under många års tid - vården av kvinnor med självskadebeteende som skickas till rättspsykiatriska kliniker, trots att de inte har begått något brott. Ämnet har genererat många inlägg på min förra blogg, Tankestormar, och nu blir det alltså äntligen en bok. Arbetet med frågan i allmänhet, och boken i synnerhet, är något av det absolut svåraste och tyngsta jag någonsin gjort, samtidigt som det tveklöst är det som utvecklat och lärt mig allra mest. 

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om slutstation rättspsyk, självskadebeteende, bok

Cykelväg

Bilden är tagen med min mobilkamera, därav den uschliga kvalitén. 

Plantskolan jag jobbar från ligger en mils cykelväg hemifrån. De första kilometrarna avverkar jag inne i stan, sen följer jag en cykelväg genom landskapet. När jag började jobba var fälten bruna och trista, med bara en svag antydan till grönt. Nu tre veckor senare har det gröna fått ge vika till det instensivt gula, när rapsen står i full blom. När motvinden piskar och mjölksyran plågar och man fortfarande har en halvmil kvar att trampa, ger den här synen styrka och glädje. 

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om raps, plantskola, cykelväg,

Sockerärtorna gör entré

För så gott som på dagen två månader sedan, såg våra sockerärtor ut så här. Några enstaka frön hade grott och kikat upp över jordytan. En månad senare, alltså för en månad sedan, såg de ut så här, var en dryg decimeter höga och började behöva klätterjälp. Och nu ser de ut som på bilden nedan. De är omkring en meter höga och klättrar glatt på väggen och den provisoriska spaljén jag skapat av trädgrenar, bambupinnar, vackra blomstöd i glas som vi fick i bröllopspresent, samt snöre. Och det bästa av allt - de blommar och de allra första ärtskidorna har gjort entré. Oh, vad jag längtar efter att få sätta tänderna i de sötsyrligt krispiga skidorna - det är sommar! 

Balkongodlade sockerärtor. Jag drog upp dem i såjord och nu står de i en stor träbalja. En andra, mindre, omgång står i en urna bredvid, och en tredje omgång tänkte jag så till helgen. Sockerärtor är SÅ gott!

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om balkongodling, sockerärtor, så, frö, odling, urnor

Rosa guldkant

Tindra ser ungefär lika nöjd ut som jag känner mig. Och förresten - boken om Fikon av Kerstin Park som ligger på bordet kan jag varmt rekommendera!

En mycket trevlig bonus med att föreläsa, är att man inte helt sällan får någonting symboliskt som tack, utöver vad man avtalat i kontraket. Inte helt sällan kommer den symboliska gåva man inte helt sällan får från växtriket - i form av en krukväxt, en bukett eller kanske en blomstercheck. En gåvoform som alltid går hem hos undertecknad, och sätter lite guldkant på tillvaron. Idag var det folkhögskolan i Värnamo som satte en rosa guldkant på dagen i form av den här otroligt söta skapelsen med kruka, cellofan, snören och hela klabbet. Tack!

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om guldkant, föreläsning, tack, värnamo folkhögskola, fikon

Oknådat bröd för latmajan

Igår hittade jag ett recept på ett fantastisk gott bröd med minimal arbetsinsats och få ingredienser. Receptet kommer från boken Annas mat av Anna Bergenström. Jag har den äldre versionen som inte längre finns till salu, men sannolikt finns receptet med även i den nya upplagan av boken. Du rör bara ihop degen, låter den jäsa en eller ett par timmar, och häller sedan ut den i en långpanna och skjutsar in i ugnen. Föredömligt enkelt och tar totalt max en kvart i anspråk i arbetstid.

Ingredienser:

25 g jäst (½ paket)

1 tsk salt *

(1 msk honung *)

4 dl fingervarmt vatten

8 dl vetemjöl * 

(1 dl solrosfrön) *

(1 tsk stött anis eller fänkål)

Gör så här:

Smula ner jästen i en degskål och strö över salt och gärna också honung. Rör ut jästen i lite av vattnet. Häll sedan i allt vetemjöl, blandat med solrosfrön och anis eller fänkål om du vill ha det. Rör ihop degen (som blir ganska lös) med trägaffel och täck skålen med en handduk. Låt jäsa på dragfri plats 1-2 timmar.

Smörj en bakplåt, eller täck med bakplåtspapper och tippa ut den jästa degen direkt på plåten – utan att knåda! Värm ugnen till 250 grader och låt degen fortsätta jäsa under tiden, ungefär 20 minuter.

Grädda sedan brödet mitt i ugnen i 250 grader i 15 minuter, sänk sedan värmen till 125 grader och låt brödet grädda ytterligare 40-45 minuter. Låt det färdiga brödet svalna på ett galler, luftigt täckt med en handduk. Klart!

* ekologiskt alternativ finns

/Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om recept, bröd, lättlagat,

Ketchupeffekten strikes again

Jag påbörjade det här inlägget i söndags kväll. Sedan försökte jag avsluta det i måndags, i går och nu sitter jag här igen. Jag ville första skriva om ännu en helg som passerat, och att jag har klarat av ytterligare två dagar på plantskolan. Jag tänkte skriva många och långa rader om hur jag trivs där, och hur jag trivs på ett sätt jag aldrig riktigt trott var möjligt. Sen ville jag berätta om hur timmarna i växthuset, med händerna i jorden och plantorna mellan mina fingrar, genererar mängder av tankar, drömmar och framtidslängtan. Men jag skulle också kunna skriva om hur mycket jag gläds över livet, över alla möjligheter och allt jag lär mig. Om hur jag, ursäkta mitt tjat, älskar min balkong och allt som växer där. Jag hade kunnat berätta om sockerärtorna som blommar, om paprikan som jag skolat om, om blommorna jag börjar skymta på tomatplantorna, eller om fikonträdet som blir fylligare för var dag. Och ville jag inte skriva om något av detta hade jag kunnat berätta att jag syrenen slog ut igår, och att hägg och syren blommar samtidigt här i Lund och sprider fantastiska dofter på hundpromenaderna.

Men.

Och just det - rapsen börjar slå ut!

Jag hinner tyvärr inte berätta om något av detta. Den i mitt liv snarast famösa ketchupeffekten har slagit till med full kraft och timmarna på dygnet är ständigt för få. Hälften av det jag gör är roligt, hälften är mest bara måsten. Jag har precis påbörjat en masterkurs i samhällsvetenskapliga metoder som har bjudit på lite för många administrativa vurpor för att jag ska vara helt glad. Dessutom har jag fortfarande kvar uppsatsen i sociologikkursen jag läser på halvfart, så studietempot är nu uppe i hundrafemtio procent. Det i sig är inget ovanligt eller särdeles ohanterligt, men i kombination med jobb och ett stort sidoprojekt (som jag snart kan berätta mer om!) så blir det lite tight. Jag kommer börja jobba heltid på onkologen innan jag avslutar masterkursen, men tack och lov efter att sociologikursen är slut. Men vet ni, efter den 3 juni jobbar jag bara heltid. Då lovar jag mer regelbundna uppdateringar!

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om tidsbrist, jobb, studier, livet

Utomhusmiljö

Mannen och jag bor i en hyreslägenhet och har det kommunala bostadsföretaget som hyresvärd. Jag har tidigare skrivit ett par inlägg om hur vi trivs med det, bland annat här och här. Idag är det faktiskt dags för ytterligare ett uppskattande inlägg som rör det arbete hyresvärden gör, och den här gången gäller det utomhusmiljön. 

Jag har bott hos flera kommunala hyresvärdar och i ännu fler kommunala bostadsområden, men inte någon stans har jag upplevt att det har satsats så mycket på utomhusmiljön i bostadsområdena som det görs här. Våra hus är byggda i fyrkanter så att fyra huskroppar skapar en kvadratisk innergård. På nästan varje gård finns en stor utomhusgrill med stadigt galler och gott om sittplats. Här finns mängder av lekplatser med gungor och klätterställningar, men också basketkorgar, bandymål och i utkanterna av området även tennis- och bandyplaner. På varje gård finns dels stora, höga och lummiga träd men också låga buskar och blomsterplanteringar. I gångstråken (för här får inga bilar köra) står stora urnor med små träd och blommor planterade. Här och var finns en damm, lite porlande vatten eller ett stenröse. Mot en husvägg har det byggts ett växthus och mot alla husgavlar klättrar kaprifol eller andra klängväxter, som dessutom belyses nattetid. 

Ett litet bi som jag hittade i en av alla vinbärsbuskar

Det bästa av allt insåg vi faktiskt bara härom dagen. På gårdarna finns nämligen inte bara bildsköna träd och buskar, här också fullt av bärbuskar och fruktträd. Alldeles här utanför mitt arbetsrumsfönster står nio vinbärsbuskar och ett äppelträd. På granngården har det alldeles nyss planterats tio rabarberstånd, ett tjog blåbärsbuskar, dubbelt så många krusbärsbuskar och ett och annat körsbärsträd. Jag blir nästan löjligt glad när jag tänker på alla de barn som växer upp i det här området som, trots att de inte bor i villa med trädgård, kommer kunna gå och plocka frukt och bär hela sommaren. Det här är inte bara övergivna miljonprojektsgårdar som ingen sköter och där ingen vill vistas - här är grönt, vackert, välskött och dessutom - välsmakande. Det gör gott för välbefinnandet!

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om miljonprojektet, hyresvärd, kommunalt, lkf, utomhusmiljö, bärbuskar, fruktträd

A walk in the park

Vi tog en cykeltur till andra sidan stan med Celia i cykelkorgen. Vi hittade en park och Celia hittade en opumpad boll. Eftersom bollar, oavsett luftinnehåll, är det absolut bästa hon vet stannade vi och lekte en stund. Eller, jag trodde vi stannade en stund ända tills vi skulle cykla vidare, och jag insåg att vi lattjat med bollen i nästan en halvtimme. Nåväl, hunden var lycklig. Och har hon inte den snyggaste stilen, så säg?

Kom igen husse - hit med bollen!

Äntligen! Jag är med - jag tar den - kom igen bara!

Åh, jag har den! Den är min, min, min - bara min!

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om hundliv, dvärgschnauzer, Lund, Nikon D40

Baskraven som blev för höga

Idag berättar bland annat SVT och flera tidningar om Sigtuna kommun som i höstas skulle upphandla ett nytt kontrakt för den kommunala maten. I upphandlingen skärpte de kraven på bland annat djurhållningen, och använde tre av baskraven i Miljöstyrningsrådets upphandlingskriterier för djurskydd: 

• Antibiotika får användas endast efter ordination av veterinär och när det är veterinärmedicinskt motiverat.
• Djuret har transporterats max 8 timmar till slakt eller max 12 timmar nattetid för fjäderfä.
• Djuret är helt bedövat när avblodning sker.

Miljöstyrningsrådet har till uppgift att underlätta både för företag och offentlig sektor att genomföra miljöanpassade upphandlingar, och enligt dem ska deras uppställda kriterier varken strida mot svensk lag eller EU-rätt. Så menar även Niklas Bruun som skrivit ett externt rättsutlåtande. Grossistföretaget Servera, som var ett av de företag som konkurrerade om kontraktet, tyckte dock att kraven var felaktiga och för hårda, och anmälde kommunens krav till förvaltningsdomstolen i Uppsala. Den 29 april kom domen (finns att läsa här) som gav Servera rätt. Förvaltningsdomstolen underkände samtliga Miljöstyrningsrådets tre baskrav med motiveringen att de strider mot LOU, lagen om offentlig upphandling. Sigtuna kommun hade inte rätt att ställa dessa hårdare krav på djurhållning, krav som alltså upprättats av ett bolag som ägs gemensamt av svenska staten och näringslivet. Domen är den första i sitt slag och prejudicerande, och riskerar att försvåra allvarligt för andra kommuner som likt Sigtuna vill ställa krav på sina matlevernatörer. Förvaltningsrättens dom innebär att en del av upphandlingen måste göras om. Sigtuna kommun kommer dock att överklaga domen till Kammarrätten. Servera själva skriver på sin hemsida att:

"Överprövningarna vi gjort har inget att göra med säkra livsmedel och god djuromsorg. Säkerheten och omsorg för djuren är fullkomliga självklarheter för Servera. Vi ser positivt på svensk djurskyddslagstiftning och tror att den kan förbättras ytterligare." 

Är det bara i mina öron som detta låter fullständigt skogstokigt? Att Servera  värnar om djurens säkerhet och omsorg känns inte fullt så självklart som de vill få det att låta. De tre baskrav som Miljöstyrningsrådet upprättat, och Sigtuna kommun använt sig av, skulle jag nämligen se som någon sorts absoluta minimikrav.   Återigen är det människans och företagens rättigheter som försvaras in i det längsta - men vem för djurens talan? Förvaltningsrätten lyckas på ett strålande sätt bakbinda händerna på en kommun som faktiskt önskar ställa krav och förändra. Baskrav som uppställts av ett statligt ägt bolag måste kunna tillämpas, i annat fall är ju kraven bara en shimär och lagen blir tandlös. Jag förstår också att Förvaltningsrätten måste följa lagarna, men om det för en gångs skull faktiskt är så att Förvaltningsrättens bedömning håller i högre instanser (vilket långt ifrån alltid är fallet...) så måste lagstiftningen ändras per omedelbart. Svårare än så är det inte. 

/ Thérèse

Mer i ämnet: DN, Land, Gunnelas blogg
***
Uppdatering: Sigtuna kommun kommenterar domen, LRF är kritiska precis som Miljöpartiet i Sigtuna
Läs även andra bloggares åsikter om miljöstyrningsrådet, sigtuna kommun, servera, djurhållning, krav

Sköna gröna maj?

När jag i morse bläddrade igenom mina vänners statusuppdateringar på facebook, blev det strax tydligt att det snöat i stora delar av landet. Från Stockholm, Göteborg, Örebro och Karlstadtraken kom uppdateringar om vit nederbörd. Här i Lund har vi ännu sluppit snön - även om här faktiskt kommit några små hagelskurar - men attans vad kallt det blivit! Från att det i lördags var nästan tjugo grader varmt, visar termometern i skrivande stund ynka fyra plusgrader. Var tog våren vägen? I april var det nästan försommar, nu verkar det som att vi hoppat bakåt två månader i tiden, och jag har haft både mössa och vantar när jag cyklat till skolan de senaste dagarna. Det är i tider som dessa jag är djupt tacksam för den inglasade balkongen. Trots den påtagliga temperaturdippen är det fortfarande full fart där ute. Fikonträdet är översållat av blad, så nu väntar vi bara på frukterna också. I morotsurnan måste jag ta tag i det jag är allra sämst på när det kommer till odling - att gallra. Trots att jag intellektuellt sett inser att man inte kan odla fem morötter per kvadratcentimeter utan att det blir mycket skruvade morötter, bär det mig ändå emot att dra upp de små liven... Men det måste göras. Även dillen har kommit en bra bit uppåt, och det är snart dags att plantera om paprikaplantorna. De står fortfarande i krukorna där jag sådde dem tre och tre, och skulle må bra av lite ny jord och bättre utrymme. Tomaterna får klara sig ytterligare någon eller några veckor i sina nuvarande krukor, men de närmar sig en halv meter i höjd och är duktigt yviga, så snart är det dags för större husrum även för dem. Har jag sagt att jag älskar min balkong?

Det är inte bara jag som älskar balkongen förresten! Även katterna - här Saga - uppskattar värmen och grönskan här ute.

Strax ska jag bege mig iväg och tala om självskadebeteende hos ungdomar hos en teologgrupp här i Lund. Men eftersom det hällregnar ute och jag fått nog av blöta cykelturer de senaste dagarna så blir det nog banne mig bussen i stället!

/ Thérèse
Läs även andra bloggares åsikter om regn, aprilväder, snö, maj, balkong, husdjur