Pelargonfrossa

I maj köpte vi en pelargon, en Mårbacka. Den var stor redan när vi köpte den, men är idag långt mer än en halvmeter hög. Den har bott på vår inglasade balkong hela sommaren men fick flytta in i köket härom veckan eftersom temperaturen sjunkit ordentligt där ute, och slåss nu glatt om utrymmet med taklampan som hänger över köksbordet. Mårbackan blommade redan när vi köpte den, och den blommar faktiskt fortfarande. Därmed har den blommat fem månader i streck. För mig som aldrig tidigare ägt en pelargon var detta en mycket glad överraskning: hur många andra krukväxter blommar så intensivt? De enda jag kan komma på är våra orkidéer, phalaenopsis, som blommade mer än ett år innan de gick i vila första gången.

Hur som helst, vi nöjde oss inte med en Mårbackapelargon utan köpte också tre "vanliga" pelargoner. Jag som tidigare varit skeptisk till dessa skapelser, blev nyfiken under veckorna på extrajobbet på plantskolan, och kunde till sist inte låta bli att pröva. Och så glad jag är för det! Pelargoner är tveklöst en av de mest tacksamma krukväxter jag någonsin haft - och nu har jag till och med lärt mig att älska deras säregna doft.

Längst upp till höger syns en vit pelargon av okänd sort. Övriga bilder föreställer Mårbackan. 

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om pelargon, mårbacka, krukväxter, doft, blomning

Stickligt

Igår flyttade två fina sticklingar in här hemma; en pensépelargon och en hibiscus. Pensépelargonen stötte jag på för första gången i våras när jag jobbade på plantskolan, där det också fanns rent fantastiska hibiscusar.  Annars är båda helt nya för mig, jag har aldrig haft några egna plantor, så min första mission får bli hålla dem vid liv genom hela den långa, mörka vintern. Tack snälla I för de fina sticklingarna, jag ska vårda dem efter bästa förmåga!

Pensépelargon i förgrunden och hibiscusstickling  där bakom.
Krukorna är glaserade terrakottakrukor som jag för många år sedan målade
med  guldfärg och sedan dekorerade med servettdecoupage

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om pensépelargon, hibiscus, krukväxter, sticklingar

Väderplan

Jag längtar efter sommaren. Den var ju här som hastigast under första halvan av maj, med sedan dess tycker jag mig inte ha sett skymten av den. Det regnar, är grått, rått, trist och kyligt. Fast på något sätt är ju regnet också rogivande. Jag har haft oerhört mycket skolarbete de sista veckorna, och det är klart att sommarvärme inte direkt hade ökat studiemotivationen. Nu väntar en regnig helg och mängder av plugg, men sen tycker jag att vi kör soliga helger rakt av, hela sommaren igenom. Kan vi komma överens om det? På måndag börjar jag nämligen jobba på onkologen, och jobbar sedan alla vardagar fram till slutet på augusti. Ska det bli någon ytterligare solbränna på den här kroppen, måste den alltså exponeras för sol antingen efter klockan 17 på vardagar, eller under någon av helgens två dagar. Förra sommaren slog det inte fel många veckor: strålande sol under vardagarna (och därmed olidligt varmt på avdelningen) för att sedan bli hällregn till helgen. Nu tycker jag att jag är ute i så pass god tid med min väderbeställning att den faktiskt bör kunna uppfyllas. Så nu vänder vi på det i sommar; regn under veckorna (och därmed svalt och skönt arbetsklimat) och strålande sol från fredag klockan två. Deal?

Mårbackan trivs gott på balkongen, skyddad från regnet men ordentligt med ljus och värme

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om väder, sommar, värme, längtan, sommarjobb, onkologen, måbacka, pelargon

Rosa guldkant

Tindra ser ungefär lika nöjd ut som jag känner mig. Och förresten - boken om Fikon av Kerstin Park som ligger på bordet kan jag varmt rekommendera!

En mycket trevlig bonus med att föreläsa, är att man inte helt sällan får någonting symboliskt som tack, utöver vad man avtalat i kontraket. Inte helt sällan kommer den symboliska gåva man inte helt sällan får från växtriket - i form av en krukväxt, en bukett eller kanske en blomstercheck. En gåvoform som alltid går hem hos undertecknad, och sätter lite guldkant på tillvaron. Idag var det folkhögskolan i Värnamo som satte en rosa guldkant på dagen i form av den här otroligt söta skapelsen med kruka, cellofan, snören och hela klabbet. Tack!

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om guldkant, föreläsning, tack, värnamo folkhögskola, fikon

Det blommar! del II

Det är inte bara Hoyan som blommar om - även novemberkaktusarna prunkar i fönstret här hemma. Det var ju i februari som jag med våld delade en av mina novemberkaktusar som då stod i en kruka med i princip uteslutande rötter. En dryg månad senare blommar båda de nya plantorna och ser förvånansvärt välmående ut. Måhända är det inte november; måhända har de fått sin blomningscykel en smula (fullständigt?) rubbad; måhända bryr jag mig inte så mycket, för blomningen är vacker och gör mig vårglad!

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om krukväxter, blomning, novemberkaktus

Det blommar!

Hoya Bella

Minns ni Hoyan jag köpte i januari? Den blommar igen! Jag tackar som hjärtligast för det, och tar det helt sonika som ett tecken på att den trivs och har accepterat flytten. Det verkar förresten alla växterna ha gjort - det blommar både lite här och där i lägenheten just nu. Riktigt härligt eftersom blommorna i det fria ännu är både få och sällsynta. 

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om hoya, hoya bella, porslinsblomma, krukväxter, blommor

Fönsterpärlor

Som tack för mina två och ett halvt år i föreningen SHEDOs styrelse fick jag i lördags en underbart söt kruka pärlhyacinter. Nu står den hemma i vårt vardagsrumsfönster, med sina pärlande blommor och värmer ett vinterfruset hjärta. I morse föll det sånt där konstigt florsocker igen, och termometern har inte orkat sig över nollan på mycket länge, men nu får pärlorna hålla hoppet vid liv. För var dag vi lägger bakom oss, kommer vi en dag närmare våren!

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om SHEDO, pärlhyacinter, tack

Azalea

I torsdags fyllde min farfar år, och i fredags satte vi oss på tåget till Sundets pärla för att fira honom och passa på att träffa min pappa som var på besök. Farmor bjöd som alltid på fantastisk mat, och även om jag inte våga norpa några pelargonskott av henne, fick jag i alla fall chans att beundra hennes fantastiska azalea. Av någon anledning har jag aldrig själv ägt just en azalea - lite dumt, inser jag var gång jag får möjlighet att på nära håll beundra dess skönhet!

Farmors azalea...

Som nog egentligen var en present till farfar från pappa ...

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om azalea, sundets pärla, helsingborg, födelsedag

Novembersplit

Så här vackert har de blommat, år ut och år in

Här hemma i lägenheten bor en hel drös olika krukväxter av varierande ålder. De nyaste är oridéerna vi fick i julklapp och den äldsta måste vara benjaminfikusen jag köpte för åtta-nio år sedan. I spannet där emellan, med en ålder av kanske fem-sex år, finns två novemberkaktusar. Jag köpte dem i min lokala mataffär under en tid i livet då jag inte riktigt kunde ge mina växter den uppmärksamhet de förtjänade, men de har lik väl stannat kvar vid min sida sedan dess. De har blommat riktligt och jag har varit duktig med att plantera om dem etappvis.

Eller - jag var duktig på att plantera om dem. Nu har de stått i samma kruka sedan vi flyttade till Lund för två och ett halvt år sedan, och jag måste motvilligt erkänna att de inte längre är lika pigga och fräsha som de en gång var. Men eftersom de lik förbaskat fortsatt att blomma (och blommar många gånger per år) har jag inte lyckats passa in någon vettig tid till att plantera om dem. Härom dagen tog jag dock mig själv i kragen, och man skulle kunna säga att det var i sista sekunden. Plantan stod lika bra utan kruka som med, eftersom det inte fanns en gnutta jord kvar i krukan - allt var rötter och dekorationsstenar. Kaktusen på bilden är nu kluven i två och återhämtar sig nu i ny jord med avsevärt bättre utrymme för rötterna. Kompisen blommar fortfarande (suck) men har den inte blommat över tills vi flyttat om två veckor tänker jag tvångsomplantera den ändå. För så här kan vi faktiskt inte ha det längre...

Men nu är det faktiskt dags för förändring. Får det lov att vara lite, ehm, rötter?

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om Novemberkaktus, omplantering, rötter

Orkidéljus

Utomhus är det fortfarande grått och trist, och inte en blomma så långt ögat kan nå (nåväl, det beror väl på var man bor). Men här inne i lägenheten blommar det faktiskt ovanligt mycket för att vara februari. Våra novemberkaktusar har precis tappat sin sista blomma efter nästan en månads intensiv blomning, och vårt orkidéfönster är förvånansvärt fullt av blommor. Det är så skönt som kontrast mot allt det där mörka och trista.

Vi har fem vanliga brudorkidéer (Phalaenopsis), varav en är ordentligt stor. Just nu är det bara den stora som blommar, men alla fyra har bulliga knoppar och har under vintern satt minst en ny blomstängel per planta. Dessutom har vi två juvelorkidéer (Ludisia discolor) som blommade över för några veckor sedan, men vars blad fortfarande fascinerar. Sen har vi våra två senaste nytillskott i orkidéfönstret - en lilaröd Zygopetalum mackaya och en mörkröd orkidé Cambria (Vuylstekeara). Från att jag för två och ett halvt år sedan aldrig ägt en enda orkidé, står det alltså nio härliga plantor i vårt fönster. Och jag måste säga att det är en fantastiska växter!

Närbild: den stora brudorkidén korsad av en av de nya stänglarna

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om Orkidéer, phalaenopsis, zygopetalum, cambria, ludisia

Hoya Bella

I höstas höll jag en föreläsning i Göteborg, och i stället för att få en blombukett som jag skulle baxa med mig på tåget hem till Lund, fick jag i stället en blomstercheck. En mycket uppskattad variant! För några veckor sedan valde jag och maken därför ut en porslinsblomma, Hoya Bella, som nu står här hemma i vardagsrumsfönstret. Jag har aldrig tidigare haft någon typ av Hoya, men tycker väldigt mycket om dem. Det ska bli väldigt spännande att se hur den klarar sig - och om katterna kan låta bli att slakta den!

Hoya Bella

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om Krukväxter, Hoya, Hoya bella, blomstercheck

Ge mig vår!

Den där våren jag skrev om i söndags fick skrämselhicka och kom av sej. Förvisso har solen strålat från en fantastiskt klarblå himmel i princip hela dagen, men när jag gjorde ett tappert försök att dricka förmiddagste invirad i en filt på balkongen fick jag raskt ge upp mitt projekt. Mot två små minusgrader kunde inte den ännu så länge ganska bleka marssolen konkurrera, och jag fick fortsätta min testund framför datorn i arbetsrummets värme.

Men jag vill verkligen, verkligen ha vår nu. Hela min kropp längtar efter långpromenader i vårsolen, att få spana efter vårlökar och lägga av vantar och vinterjacka. Jag bläddrar bakåt i bloggen och hittar det här inlägget från den 7 mars i fjol, då stod snödroppar och vintergäck i full blom. Jag börjar känna mej som en äggasjuk höna som vankar fram och tillbaka, i desperat längtan efter att få dra igång. Men till helgen får det vara nog, då ska balkongen vårstädas och förberedas för sommargrönska. Fröer ska inhandlas och förkultiveras här inne. Förra årets mototssuccé ska upprepas, och jag ska försöka komma ihåg att gallra så vi slipper spiralmorötter. Jag bläddrar i boken jag köpte på rean och planerar allt vi ska odla. Dill, sallad, lök, smultron, blåbär - jag vill ha vår!

I väntan på våren blir det bilder från vardagsrumsfönstret

Vår svärmorstunga överraskar oss med att blomma, den borde slå ut vilken dag som helst!

Även en av våra novemberkaktusar är i blomtagen. Den har ju aldrig riktigt haft koll på det där med månader: november - mars - who cares?

Orkidéerna är inne på andra blomningen. Alla våra fyra phalaenopsis har satt en ny stängel vardera, och blommar nu stort och grant

Den blommade i mars förra året också. Och i februari.

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om Trädgårdslusta, Växter, Årstider, Vår, Längtan, Blommor, Grönsaker, Balkong