Sommarfika

Trädgårdsplockade hallon, lättvispad grädde, ångande kaffe och gyllene kvällssol. Vissa sommarkvällar andas verkligen magi. 

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om hallon, bär, grädde, sommar, njutning

Grön frukost

Filmjölk med ekologiskt råsocker, lite brutet knäckebröd och några generösa klickar av den hemkokta blåbärssylten. Två tända ljus som doftar lime och basilika - samma sort som vi hade på vår bröllopsfest - och en kopp te till det. Grönt och lugnt, och lite bra musik i spotify. En bra start på en lång dag!

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om grönt, frukost, blåbär, blåbärssylt

Dimhöljda kvällar

Med några få undantag har jag varje sommar tillbringat allt från några dagar till några månader i Blekinge, under hela mitt liv. Både mina far- och mina morföräldrar hade stuga respektive gård på olika håll i landskapet, och det har varit en ynnest att ömsom bo i skärgården, ömsom riktigt på landet. Det hus vi numer tillbringar ledig tid i är min mormors föräldrahem, och jag njuter för var dyrbar minut jag har möjlighet att vara här. Ingen annan stans i landet har jag dock upplevt kvällsdimma eller kvällsdis så som jag gjort här i Blekinge. Oavsett om jag varit vid stugan i skärgården eller gården här inåt landet, så är det ofta som ängarna och hagarna kläs i dimslöjor om sommarkvällarna. Det finns något magiskt i det. Något som inte kan beskrivas i ord, och som heller inte kan fångas på bild. Likt snö som faller bäddar det in landskapet och skapar märkliga ljusfenomen. Härom kvällen kunde jag ändå inte låta bli att ta med mig kameran, trots att jag vet att bilderna bara blir kornigt mjölkiga, men om inte annat får jag spara dem för mitt eget minnes skull. Som en påminnelse om de näst magiska nattliga promenaderna, i den blekingska dimman.

Vår kohage med gamla, gamla ekar

En modig vinbärssnäcka passerade vägen

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om dimma, dis, blekinge, barndom, foto, sommar

Linnebjärs naturreservat

Ikväll var det Linnebjärs naturreservat som blev målet efter jobbet. Strax nordöst om Lund, utanför Odarslöv, ligger ett litet naturreservat som en ö utslängd på åkrarna. Ett oerhört vackert område med mängder av ekar, lindar och gamla träd, blommande liljekonvaljer, smultron och en hel kör av olika fåglar som sjöng under vår promenad. Här och var öppnade den täta lövskogen upp sig i gläntor, eller skapade små fönster ut mot åkrarna. En riktigt skön kvällsrunda blev det, i alla fall om man bortser från de aggressiva myggen. 

Svampstuvning, någon?

Finns det något vackrare än ekar?

Den-här-jag-alltid-glömmer-vad-den-heter

Liljekonvalj

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om Linnebjär, naturreservat, kvällssol, geocaching

Vaxsjön

När jag slutat jobbet trampade jag bara hem för att packa om väskan. Sen stuvade jag, mannen och hunden in oss i bilen med middagen i ryggsäcken och körde norrut. Målet för kvällen var Vaxsjön utanför Höör där ett antal cacher finns utlagda runt sjön. Så i den ljumma kvällen vandrade vi omkring i bokskogen som till doft och utseende får minnena att virvla. En del av promenaden gick genom en kargare hage - har ni tänkt på hur speciellt stenarna som ofta finns i gärdesgådar doftar när de är solvarma? Eller är det kanske lavan som växer på dem som doftar. 

Trots att det jag gör mest på jobbet är att gå, så var den där halvmilen i stilla mak så oerhört läkande och avstressande. Så vackert. Så stilla. Så äkta. Så nära. Så levande.

Vi åt vår medhavda middag i en träddunge precis vid sjön.
Tyvärr hade jag bara min Iphone med som kamera...

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om Vaxsjön, Höör, Geocaching, promenad, naturen

Frihet på slätten

Efter sex timmars slit, ohälsosamt många svordomar, fem koppar te och en väldans massa klickande runt i Skatteverkets olika broschyrer blev så äntligen deklarationen färdig. Eftersom min hjärna mest kändes som luddig bomull var det dags för en vända i friska luften, och vad passade då bättre än att ta en cykeltur för att lufta gårdagens kap? Så vi trampade iväg, hunden satt mestadels i cykelkorgen men glatt bredvid en och annan kortsträcka. Två mil är i längsta laget för en liten schnauzer. Solen strålade över den skånska slätten där vi trampade fram och jag kände verkligen hur jag kunde jobba ut all deklarationsfrustration ur kroppen. På slätten blir jag fri. Jag rensar hjärnan så bra när ögonen kan vila på öppna fält och små träddungar. Det är så renande när alla sinnen får jobba med naturen: att känna doften av tjära och blommande hägg, höra vinden vina, hästar som gnäggar och känna solens värme mot mina bara armar. Då blir jag hel. 

Här kommer vi!

Killingar och lammungar är verkligen barndom - och galet sött!

Nu väntar snart sängen - i morgon är det dags för nya spännande äventyr. Mer om det i morgon kväll!

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om Skåne, Stångby, geocaching, cykeltur, lamm, killingar

Vacker vardag

Idag har varit en helt underbar dag. En sån där vacker vardag som liksom dyker upp ibland och bara påminner om varför man lever. En dag som ger en glimt av meningen med livet och som värmer och glädjer den allra tröttaste. I förmiddags var det dags att plantera om att tomatplantorna i lite större krukor - de allra största unorna och hinkarna får vänta några veckor till.

Några av de omplanterade tomaterna som inte fick plats på balkongen

Vid lunch hörde en vän och tidigare kollega av sig, och i hennes bil gav vi oss ut och cachade - hon, jag, mannen och hunden. Vi körde genom vackra landskap och letade vid broar och vattendrag, åt lunch nedanför en gammal kyrka vid en å, där får och lamm gick och betade. Jag har klättrat i träd och besökt ett spökhus, skrattat och fotograferat och hela dagen haft en strålande sol ovanför våra huvuden. Sedan vi kom hem har jag ägnat tre timmar på balkongen åt att plantera om fler växter, ordna en bunden spaljé åt sockerärtorna, så morötter och göra fint här ute. Under tiden jag arbetat har solen dalat minut för minut, och nu när jag sitter här på balkongen och skriver det här inlägget är himlen alldeles rosa. En vackert avslut på en ovanligt vacker dag. Jag är så lyckligt lottad.

Trädklättring :)

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om vacker, vardag, geocaching, skåne, sol, vår, vänskap, kärlek

Sinnesro

Jag är i paradiset igen. På min mors gård och min mormors barndomshem, på landet ute i ingenstans. I skrivande stund sprakar och dånar det från vedspisen, som sprider värme i vårt gamla 1800-tals hus. Golvet knarrar när maken går förbi, och om jag kliver ut på verandan hör jag ån dåna en kilometer bort. Vattenståndet är högt nu när isen lossat och snön har smält, och den annars så stillsamma ån låter mer som en aggressiv fors. I eftermiddags hörde vi fasanen skorra bakom ladugården, och svanens tunga vingar svepte över våra huvuden på kvällspromenaden. När vi rensade fram en av stengärdsgårdarna skramlade grannen förbi med traktorn, på väg att röja fallna träd. Här finns så många ljud, men nästan inga av dem hörs i stan, och nästan inga av stadens ljud hörs här. Jag älskar det. 

Här är jag lugn. Här finner jag sinnesro som ingen annan stans. Här slår mitt hjärta i takt med naturen, i takt med de hundraåriga ekarna, i takt med de generationer av släkt som före mig gått på samma knarrande golvtiljor och lyssnat till samma sprakande vedspis. Här är jag hemma.

Bakom en av alla stengärdsgårdar växer fullt av blåsippor

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om landet, frihet, stillhet, släkt, blåsippor

Nya marker

Den sista veckan har varit katastrofal ur ett bloggperspektiv. Däremot har den inneburit en hel del spännande saker utanför bloggosfären, däribland fotografering i en gammal ladugård. Men mer om det blir det om några månader.

För var dag som går fattar våren ett allt säkrare grepp om Lund, och jag njuter i fulla drag. Även om det varit grått och regnigt nu ett tag, har vinterns råa kyla helt släppt taget. Vårblommorna ger färg i var och varannan rabatt, syrenknopparna är pistagegröna och gräset håller sakta på att överge sin gulbruna ton. När vi i måndags fick nya golv här i lägenheten var vi tvungna att flytta alla möbler från våra båda sovrum och hallen in i köket och vardagsrummet. En hel del förpassades ut på balkongen, däribland våra tomatplantor. Och där har de faktiskt stått sedan dess! Möjligen är det något för kallt för dem nattetid, men de tycks ändå ha klarat det bra. Jag hyser gott hopp om att få starka och stabila plantor i år, balkongen är ju trots allt inglasad! Sockerärtorna är ett par decimeter höga vid det här laget, blåbärsbuskarnas blad har öppnat sig ordentligt, och i går kröp även de första små gröna skotten av paprikaplantorna upp ur jorden. Det är underbart att se hur det, från dag till dag, händer saker i mina små odlingar. Jag älskar det!

Dagens långpromenad gick till Rinnebäcksravinen i västraste Lund. Det var nya marker för oss båda, men det var ett oerhört vackert naturreservat som för tankarna lite till sagan om ringen trilogin.

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om Rinnebäcksravinen, Lund, vår, grönsaker, balkong, odling

Främmande fågel

När jag klev ut från tentasalen vid lunch möttes jag av strålande solsken. Redan på morgonen hade vädret känts lovande, och när jag trampade hemåt var jag tvungen att skala av både mössa, vantar och halsduk. Maken och jag bestämde oss därför att ta en vända i solen, så vi har haft en riktigt härlig eftermiddag (och hunden har fått ännu en fyratimmarspromenad). När vi ätit lunch i Stadsparken passerade vi fågeldammen, där maken fick syn på en mycket märklig fågel som simmade runt. Så vitt vi kunde se var den helt ensam av sitt slag i dammen. Är det någon som kan identifiera pippin på bilden här nedanför? I mina ögon ser den mest ut som en korsning mellan gräsand och, tja, någon papegojfågel kanske, men det känns inte helt rimligt? Någon som har något (bättre) förslag? 

Främmande fågel

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om fåglar, gräsand, främmande, vår, geocaching

Söndagsäventyr

Jag har tenta på tisdag. I det som ska läsas tills dess ingår en av Foucaults böcker, tack och lov i svensk översättning, och en annan av hans texter, tyvärr på engelska. Foucault har inte gjort sig känd som en lättsmält kille, och kanske är det därför som jag idag haft en väldans massa att göra. Förutom att läsa just Foucault, så klart. Maken och jag tog i stället med hunden på en lång promenad om närmare fem timmar. Det vi pysslar med under dessa långpromenader, och som vi också ägnade oss åt förra lördagen, är Geocaching. Det fina med att cacha är att man får se en väldans massa platser som man annars aldrig hade kommit sig för att besöka. Idag tog oss letandet bland annat till Gunnesbo, över Nöbbelövs mosse och ut till Valkärra. Solen sken, vinden var i det närmaste obefintlig och vi är faktiskt båda två lite solröda om kinderna i kväll. Kameran var så klart med, och kring mossen var fågellivet fantastiskt. Idag var det dock bara svanarna som fastnade med hyfsad skärpa och närhet, men vi kommer garanterat att återvända för fler bilder och vackra promenader! Femton, tjugo kilometers promenad och tio cacher rikare är det nu dags för soffan och långfilm. Foucault får faktiskt vänta.

 

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om Geoaching, svanar, nöbbelövs mosse, långpromenad, vårsol

Till bords

Om jag gömmer mig här bakom skålen så kanske hon inte upptäcker mig ...

Bordet var dukat för lunch, i grytan väntade resterna av linssoppan jag kokade i går och vårsolen behagade fylla hela vårt kök, när plötsligt två öron stack upp bakom min skål. Det var Saga som tydligen var sugen på nåt annat än bara de gamla torra matkulorna. Och även om jag borde ha sjasat ner henne direkt, kunde jag inte låta bli att ta några bilder först ...

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om katt, husdjur, mat, kök, sol

Vinnande koncept

Varför ändra på ett vinnande koncept, frågade sig katten, och lade sig på nytt att sova på Lilla Bä.

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om Repris, Lilla Bä, Katt, Husdjur, Gosedjur

Lördagsutflykt

Idag gjorde jag och maken en liten utflykt och tog tåget till Hjärup för en långpromenad runt åkrarna och fälten. Vi hittade en övergiven järnväg där tågen inte kan ha rullat på många herrans år. När vi strövade runt där hörde vi dock tågen som susade fram på den aktiva rälsen - en smula läskigt faktiskt, trots att man visste att inga tåg kunde komma. Hunden var lycklig och har sovit resten av dagen och kvällen efter att i tre timmar ha sprungit, klättrat, tuggat på pinnar och busat. Matte och husse var lika nöjda, efter en härlig eftermiddag på nya marker. 

Nedlagd järnväg

Vintergäck och snödroppar i parti och minut

Årets första videkissar!

Dags att köpa ny brevlåda kanske?

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om Hjärup, Jakriborg, lördag, geocaching,

Bokreafynd!

Årets fynd på bokrean blev faktiskt både fler och potentiellt bättre än på mycket länge. Inte någon av de titlar jag funderade på i morse fick följa med hem, men däremot åtta andra. Som den bokmal jag är vill jag så klart dela med mig: inte minst eftersom flera av böckerna går hand i hand med ett grönt tänkande och leverne. Jag är toknöjd!

Uppifrån och ner (alla titlar är klickbara för mer information):

1. Hönsboken av Anders Jansson och Nina Östman Vi har inga höns, men har drömmar om att en dag kunna skaffa.
2. Äkta vara av Mats-Eric Nilsson Vad innehåller maten vi äter, egentligen?
3. Skynda att älska av Alex Schulman Trots min automatiska aversion mot denna man måste jag på sista tiden erkänna mig besegrad: jag är jättenyfiken på denna rosade bok!
4. Gott och grönt av redaktör Astrid Abrahamsson Mycket vegetariskt, mycket grönsaker, mycket gott!
5. Enkelt att sy av Lotta Jansdotter Mönster och instruktioner till 24 enkla och välbehövda ting till hushållet. 
6. Under valnötsträdet av Anna och Fanny Bergenström Receptbok så som bara Bergenströms kan som jag suktat efter sedan den kom. Recepten sorteras på råvara, inte typ av maträtt.
7. Bröd & kaffebröd av Jan Hedh Recept och hantverket kring brödbak. 
8. Orkidé av Wilma och Brian Rittershausen Ursprung, odling och skötsel.

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om bokrea, grönt, recept

Bokrea!

I dag startar äntligen bokrean och jag och maken ska strax ta oss in till stan för en djupdykning bland reatitlarna. Föga förvånande är det trädgårdslitteratur som står högst på önskelistan, tätt följt av matlagningsböcker och allmänna pyssel- och hantverksböcker. Här är några av de böcker jag tänkt titta närmare på, bland annat Karins bok Med fingrarna i jorden, vars blogg med samma namn jag följer med stor behållning. Det känns lite upp och ner att köpa nya böcker mindre än en vecka innan det är dags att baxa hela bohaget tvärs igenom staden, men jag har inte tillräckligt med is i magen för att våga vänta tills flyttlasset gått. Bokrean är ju alltid bokrean.

Ska du köpa något på bokrean i år?

/ Thérèse
SvD1, SvD2, SvD3

Läs även andra bloggares åsikter om Bokrea, trädgårdsböcker, receptböcker,

Vårtecken

Älskade snödoppar

Jag fortsätter i vårtecknens spår - trots att det var åtta minusgrader när jag vaknade i morse så strålade solen när jag satte mig på bussen för att åka till årsmöte. Idag lämnade jag posten som vice ordförande och kassör i den förening jag var med och startade upp för två och ett halvt år sedan. Det är med blandade känslor jag lyfter på hatten, men mest av allt ska det faktiskt blir oerhört skönt. Jag har ägnat oändliga timmar åt denna förening, jag har älskat det - psykiatri är en hjärtefråga för mig - men det är svårt att hålla uppe glöden i ideellt arbete under flera års tid. Det är dags att gå vidare, och i och med detta har jag vunnit minst tio timmar varje vecka som jag annars lagt på föreningen. Fatta vad mycket tid! Till maken, balkongen, växterna, köket, brödbaket, djuren, skrivandet .... Åh, det känns lite som att jag har en spirande vårblomma i hjärtat!

/ Thérèse

Tidigare vårtecken

Läs även andra bloggares åsikter om Vårtecken, snödroppar, årsmöte, shedo, ideellt arbete

All you need is love

Murgröna som vi hade som bordsdekoration vid bröllopet, och ett hjärta tillhörande det fikonträd vi fick i bröllopspresent

"All you need is love" sjöng Beatles. Även om kärlek inte mättar många magar är det nog få som skulle ifrågasätta dess värde och betydelse. Det är dock inte alla förunnat att vara förutsättningslös älskad, eller att ha någon att älska gränslöst. Jag ser inget ont i att, en dag om året, uppmärksamma kärleken i vardagen. Den ska ju finnas där, varje dag, året om, men som de människor vi är kan det göra gott att påminna oss själva om att våga uttrycka kärlek och omtanke. Däremot är jag mycket skeptisk gentemot det amerikaniserade sättet att fira Valentines day. Den kommersiella marknadsyran kan onekligen bli kontraproduktiv och göra Alla hjärtans dag till årets ensammaste dag, för den som lever ensam eller saknar kärlek. Därför tycker jag att Alla hjärtans  är en ypperlig dag att uppmärksamma olika hjärteprojekt. Just nu pågår två kampanjer som jag vill lyfta fram lite extra en dag som denna:

I Sverige lever vart femte barn, eller 400 000 barn, med föräldrar med ett riskabelt akohol- eller narkotikabruk. Vart femte barn är en kampanj för att uppmärksamma barn och unga som påverkas negativt av att vuxna i deras närhet missbrukar alkohol, narkotika eller läkemedel. Läs mer om, och stöd kampanjen som pågår under Alla-hjärtans-veckan, här!

Heja Abbe är en fantastisk blogg om "en kämpe med ett medfött hjärtfel". Hjärt- och lungfonden har utsett februari till "Alla barnhjärtans månad", och hos Heja Abbe pågår nu flera auktioner där pengarna går oavkortat till fondens insamling. Titta in där, vettja, och ge ett litet barnhjärta möjligheten att fortsätta slå!

Ha en riktigt fin alla hjärtans dag!

/ Thérèse

I media: Aftonbladet, Aftonbladet om blomsterspråket, SR, Sydsvenskan 

Läs även andra bloggares åsikter om Alla hjärtans dag, valentines day, vart femte barn, hjärt och lungfonden

Landet i stan

Även om vi inte bor på landet, så bort vi så långt från stan man kan komma för att samtidigt fortfarande bo i stan. Stadsbussen har sin vändhållplats här vid våra hus, och rent krasst så ligger det faktiskt inga hus längre österut i Lund än just de där vi bor. Efter våra hus väntar åkrarna. Så här när frosten och tjälen är hård kan vi ibland ta oss en långpromenad över åkrarna, där hunden kan springa fritt och försöka jaga harar bästa hon kan - de är ju ändå alltid överlägsna löpare. Idag var den bara någon enstaka minusgrad och strålande sol, så vi tog en riktig långrunda. Det var alldeles klart över fälten här hos oss, och när vi på hemvägen skymtar Turning torso och Öresundsbron låg bara ett svagt soldis över Malmö. 

När jag står där ute, mitt på fälten, med solen i ögonen och den gnistrande, glimmande snön och skaren, med maken vid min sida, hunden kring fötterna, tiotals lekfulla harar en bit bort och en stor hjord hjortar på behörigt avstånd är det svårt att inte bli rent lyrisk. Det är nästan smärtsamt vackert, det är så att ögonen tåras av allt det jag omsluts av: det öppna, av det rena, lugna klara. Det är lycka i sin allra ädlaste form och jag är så oerhört tacksam att vi ännu en tid har det alldeles utanför knuten. 

En liten "oas" mitt på åkern

En del av hjorthjorden 

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om Promenad, hjortar, Lund, sol, lycka