Längtan till landet

Jonna publicerade tidigare idag en enkel men (som alltid när det gäller henne) oerhört vacker bild som du kan se här. Det är ett trähjärta som hänger i fönstret, med texten Carpe Diem. Fånga dagen. Ett uttryck som många gärna svänger sig med - men vad innebär det egentligen? Jonna lever ett liv så långt bort från den liv  som jag, och garanterat också de allra flesta av er läsare, lever. 21 år gammal har hon lämnat storstaden och bor i en gammal skolbyggnad i västernorrland, med mycket begränsade faciliteter och moderniteter. 

Av någon anledning har jag alltid mycket lättare att fånga dagen när jag är på landet än när jag är i stan. När jag är på vår gamla släktgård i Blekingeskogen är det är så mycket enklare att verkligen använda dagen och känna att jag fyllt den med liv. Att se tillbaka på en dag och se att man har huggit ved och gjort upp eld fyra gånger för att få värme i huset, känns så mycket mer handfast än att ha vridit upp elementet och fortsatt läsa en kursbok. Att ha liat gräset kring alla gärdsgårdar och vänt jorden i grönsaksrabatterna, eller att ha räfsat löv och rivit nässlor, känns så mycket mer som ett dagsverke än att promenera till Ica för att handla mat och sedan jobba åtta timmar framför datorn. 

Det så  mycket vackert på landet, som det här gamla skåpet som står i finrummet på vår gård. Det skulle aldrig någonsin kunna stå i stan men här är det fantastiskt. Att man dessutom kan finna nyårskort från 1910 i det gör det inte sämre ...

Jag är inte riktigt hel i stan. Den bekväma sidan av mig trivs ypperligt med att ta stadsbussen till stan, gå på föreläsning, promenera till caféet och träffa syrran, gå vidare hem till en kompis, ta en sväng förbi mataffären på väg till bussen för att sedan åka hem till en varm och ljus lägenhet. Bekvämt, och många gånger praktiskt, det säger jag ingenting om! Det är ruttet kallt att gå på toa när badrummet håller tio plusgrader och vattenångan fryser på fönsterrutan. Att klä av sig för att duscha är liksom inte att tänka på! Men det har någonting annat. Utan att romantisera, så kan jag andas där. Allt blir så mycket enklare när min hjärna inte måste sortera alla miljoner intryck som livet i en storstad bjuder på, utan kan fokusera på det som är viktigt. Jag kan lyssna inåt, lyssna på min kropp - en kropp som i staden värker och blir trött av all överstimuli, men som på landet får kraft och energi när den får vila från allt brus och arbeta med sådant den är skapad för. Längtan till landet har bott i mitt hjärta under många många år, och ju fler år jag lägger bakom mig, desto närmare kommer jag drömmen. Bloggar som Jonnas och UnderbaraClaras är sådana som håller drömmen och längtan vid liv. Det är faktiskt möjligt. Livet i staden må vara det vanligaste, inte bara i Sverige utan också globalt, men det är faktiskt inte det enda. Det är en oerhört tröst och glädje. 

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om Längtan, landet, drömmar, vilja, målsättning, fibromyalgi

Ingefära

För fyra år sedan fick jag på allvar upp ögonen för en till utseendet väldigt beskedlig knöl – ingefära. Det var en kall sås (som jag för övrigt fortfarande rör ihop med stor glädje!) gjord på creme fraiche, rårivna morötter, lite flytande honung och färsk, fint riven ingefära som blev min inkörsport till denna asiatiska, tropiska ört. Inom alternativmedicinen och ayurvedan* är ingefära något av ett multipreparat. Där används roten mot allt från illamående och gaser till förkylning, huvudvärk och reumatism. För min del är ingefäran främst en ingrediens i matlagningen och dess eventuella läkande effekter tar jag helt enkelt som en bonus.

Kall sås och ingefärsmarinerad qorn

Förutom till min kalla sås, använder jag ingefära bland annat som färstärkare när jag gör yogite, i grytor tillsammans tillsammans med curry och kanel, i marinader till grillade qornfiléer eller till honungsglaserade ungsstekta morötter. Det goda med ingefära är att roten går utmärkt att lägga i frysen om man inte hinner använda upp hela innan den skrumpnar eller i värsta fall möglar. Till sommarens projekt ingår just ingefära, något jag aldrig tidigare testat. Jag har surfat runt på både svenska och engelska odlingssighter och kommit fram till att det tveklöst är värt ett försök.

Man använder en färsk knöl köpt i mataffären, med fördel en med flera ”ögon” eller ”knoppar”. På de svenska sidorna verkar mars-april vara bästa tiden för plantering. Knölen planteras i porös, fuktig såjord i en kruka något större än själva roten. Beroende på var man läser ska man antingen täcka roten med ett tunt lager jord, eller låta ungefär halva roten befinna sig över jordytan. För att simulera det tropiska klimat från vilken ingefäran härstammar kan man trä en plastpåse (genomskinlig) över krukan som placeras på varm plats. Ingefäran gror som bäst i en temperatur mellan 24 och 27 grader. Efter fyra till sex veckor har knölen börjat rota sig och skjuta skott, och ska krukan placeras så ljust som möjligt. När temperaturen håller sig över tio grader kan man låta plantan stå ute i en stor hink, och knölarna skördas på samma sätt som potatis till senhösten, då plantan också brukar vissna ner.

Ingefäran flygs ofta till Sverige från världens alla hörn, så jag hoppas verkligen att jag lyckas dra upp ett gäng knölar. Fortsättning följer – var så säker!

/ Thérèse

* den traditionella indiska medicinvetenskapen

Läs mer om ingefära och odling här, här, här och här

Läs även andra bloggares åsikter om Ingefära, ayurveda, odling, matlagning

Tji fick jag!

Klart jag är medveten om att det är aningens naivt att längta efter vår redan i januari, även om man bor i Skåne. Men när det i gårkväll började falla lapphandskar från himlen, då kände jag allt att någon retades onödigt mycket med mig. Jag kan stå ut med de isiga snöhögar vi haft kvar som rest från en lång och vacker vinter, men jag känner inget som helst behov av att tillföra ny snö. Men det är nog bara att gilla läget - det är ju trots allt bara januari.

Kaveldunets cigarrer fick sig en köldknäpp i den nyfrusna dammen

Tack vare min syster har vi i alla fall lite vårkänslor på köksbordet

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om Snö, Januari, Skåne, Kaveldun, Tuplaner, Lapphandskar

Längtan

Min vårlängtan har nog slagit rot i mig tidigare än vanligt. Min minibibel "Handbok för köksträdgården" av Lena Israelsson ligger uppslagen på köksbordet, och jag läser och planerar inför vårens och sommarens odlingar. I fjol odlade vi med gott resultat timjan, dill, plocksallat, tomater, potatis, smultron, amerikanska blåbär, morötter, paprika, lök och basilika och jag klurar nu på vad som ska bli årets utmaning. Det ska också bli spännande att se hur vårt fikonträd och våra två olivträd som vi fick i bröllopspresent har klarat vintern på balkongen - de står förstås ordentligt inpackade och ser faktiskt ut att vara vid liv! När jag var ute och gjorde en första okulärbesiktning av balkongens övervintrare såg dessutom vårt kärnsådda körsbärsträd ut att ha klarat sig. Nu är det bara i akut behov av större utrymme för att få plats med alla rötter! Åh, jag längtar!

Tomatplanta sen i fjol

/ Thérèse