Visar inlägg med etikett Odlarglädje. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Odlarglädje. Visa alla inlägg

måndag 13 juni 2011

Grönskande balkong

Jag älskar vår balkong. Den är egentligen mer som ett extrarum än som en balkong - där är varmt, stilla och vindskyddat. Oftast står fönstren på glänt så jag hör fåglarna som sjunger på innergården, men ibland lyssnar jag på musik när jag sitter där ute och skriver. 

Vår balkong är varken särskilt vacker eller "moderiktig", men den ger mig ett oerhört lugn och bjuder på  dofter, smaker och strukturer. Så snart man vattnar tomatplantorna och rör vid dess blad eller frukter fylls luften av den karaktäristiska tomatdoften. Det samma sker så snart man öppnar balkongdörren; bakom den står nämligen basilikakrukan och vinddraget får bladen att virvla och dofta ljuvligt. Var gång jag går ut på balkongen måste jag röra försiktigt vid Mårbackapelargonens sammetslena blad. Än en gång - doften - så lugnande, så säregen. I ett hörn står dillen som snart är redo för skörd. Strax intill klättrar sockerärtorna som jag plockar en efter en så snart skidorna är tillräckligt stora. Fikonträdet har äntligen fått ett par millimeterstora frukter, och både löken och potatisen är snart redo att tas ur jorden. 

Så kanske är den inte det mest bildsköna balkong i grannskapet, men den skänker den ro jag behöver. Den utmanar mig när det kommer till odling av det ätbara och den bjuder på en tät och intensiv grönska. På dofter, smaker och strukturer. Det är allt jag önskar och begär. 

/ Thérèse
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

måndag 6 juni 2011

Paprikablom

Det rör på sig här hemma i köksfönstret och på balkongen. Mina paprikor som för ungefär sex veckor sedan såg ut så här, är i dag nästan halvmeterhöga. På ett par av dem har blommorna precis slagit ut, på övriga är de bara i knopp. Men en sak är i alla fall säker; de trivs bra och jag vågar nästan hoppas på att få lite paprika till sommaren. I fjol fick jag tre jordgubbssmå knöliga saker, som visserligen smakade gott men som varken skulle vinna några storleks- eller skönhetspriser. I år har jag fem plantor som alla har knoppar och ser friska och starka ut, så hoppet består!

Den här plantan bor i köksfönstret - övriga fyra på balkongen
/ Thérèse
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

lördag 14 maj 2011

Sockerärtorna gör entré

För så gott som på dagen två månader sedan, såg våra sockerärtor ut så här. Några enstaka frön hade grott och kikat upp över jordytan. En månad senare, alltså för en månad sedan, såg de ut så här, var en dryg decimeter höga och började behöva klätterjälp. Och nu ser de ut som på bilden nedan. De är omkring en meter höga och klättrar glatt på väggen och den provisoriska spaljén jag skapat av trädgrenar, bambupinnar, vackra blomstöd i glas som vi fick i bröllopspresent, samt snöre. Och det bästa av allt - de blommar och de allra första ärtskidorna har gjort entré. Oh, vad jag längtar efter att få sätta tänderna i de sötsyrligt krispiga skidorna - det är sommar! 
Balkongodlade sockerärtor. Jag drog upp dem i såjord och nu står de i en stor träbalja. En andra, mindre, omgång står i en urna bredvid, och en tredje omgång tänkte jag så till helgen. Sockerärtor är SÅ gott!
/ Thérèse
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

torsdag 21 april 2011

Morgonstund

Jag dricker morgonte på balkongen. På bordet trängs basilikan jag strax ska plantera om, med en kruka rosmarin. Vårt ledsna olivträd skymtar i bakgrunden tillsammans med datorn, tekoppen och katten. Kan det bli bättre? 

(Och om någon sitter inne med tips på vad jag kan göra med vårt kära olivträd så tas det tacksamt emot. Det är liv i grenarna men bladen är hårda, torra, grå och ledsna. Vi har försökt både med sol och vattenkuren men det känns ännu så länge ganska tröstlöst. Trädet har stått ute under vintern, om än noga inpackat i väv för att skyddas från vinterns pina så gott det var möjligt.)

/ Thérèse
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

fredag 15 april 2011

Blåbärsglädje

Kan man bli annat än barnsligt glad när man tittar ut på balkongen och ser att de amerikanska blåbären är översållade av blad och blomknoppar? Den skira grönskan är välbehövlig denna arla morgonstund - utanför fönstret ligger dimman tät och sikten är bara ett tiotal meter. Om en knapp timme ska jag sätta mig i bilen och resa tvärs över Skåne, för att med min demoniska hosta och förkylningen från *** hålla en utbildningsdag om självskadebeteende. Tack och lov så är vi ju två, så jag ska "bara" prata i tre timmar. Vi får väl se hur länge rösten håller... Nu ska jag njuta tio minuter till av allt som växer, frodas och grönskar innan det är dags att göra en sista koll på föreläsningsanteckningarna. Allting går.
Amerikanska blåbär, tredje året
/ Thérèse

torsdag 14 april 2011

Mission: krukodling

Sockerärtorna växer och frodas
Det har nog inte undgått någon att ett av den här bloggens mål är att slå ett slag för krukodling, balkongodling eller odling i urnor - kärt barn har många namn! För mig har det blivit till något av en rafflande utmaning att se vilka frukter, bär och grönsaker jag kan få att slå rot och växa i min fönsterkarm eller på balkongen. Med en mycket trädgårdsintresserad mor har jag sedan barnsben hört att den och den växten kräver si och så stort radavstånd, och den och den sorten vill ha stora hav av jord att breda ut sig på. Det är mycket möjligt att vissa växter är just precis så kräsna, men jag trodde länge att det var någon sorts minimikrav för allt som grönskar. Tvärt om nöjer sig förvånansvärt många faktiskt med en större kruka eller urna. Om sedan odlingskärlet är en skurhink, en mjölkkartong eller en gammal kattlåda spelar inte så stor roll, så länge kärlet är någorlunda anpassat till det man ska odla. Dill, sallatsblad och spenat sår jag i låga men vida kärl (där en gammal kattlåda faktiskt är fullt dugligt!), för att så morötter behöver kärlet bara vara djupt (men inte särdeles djupt) och tomater och paprika som behöver mer rotsystem för att kunna bära upp större frukter planterar jag i skurhinkar eller liter större hinkar i zink. 

Det är så lätt att odling blir en avancerad konstart, endast åtkomlig för en utvald skara människor. Och det ska inte förringas - ska man odla grönsaker för mer än husbehov eller det höga nöjets skull, förslår så klart inte krukor och hobbykunskaper. Men för oss som inte har högre ambitioner duger det faktiskt alldeles utmärkt. Jag tillhör dessutom en generation där allt fler blir medvetna om hur vi människor påverkar miljön, och där allt fler också önskar så och odla sina egna grödor. Men i ärlighetens namn: de allra flesta i min ålder har inte tillgång till några vidsträckta odlingsland, däremot har så gott som alla tillgång till ett odlingskärl, en påse jord och en fönsterkarm. Det värsta som kan hända är att fröet inte gror eller att plantan dör, och då är det bara att sätta ett nytt frö. Därför är det viktigt för mig att uppmuntra till och visa på att det faktiskt går att odla både grönsaker, frukt och bär i kruka. Att det inte finns något hemligt recept, utan det är fritt för alla att pröva. För att det är grönt. För att det är skönt. För att det är vilsamt, utvecklande, roligt och gott! Och inte minst - för att det går!

/ Thérèse - envis 82a
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

onsdag 13 april 2011

Paprika

Paprika tillhör de grönsaker (eller bär, om man ska vara petnoga) som trivs bra i kruka. För fem veckor sedan satte jag sex små paprikafrön som jag skrapat ur en vanlig paprikafrukt köpt i mataffären, och som jag sedan låtit torka i en skål. Vill man vara säker på att få friska frön bör man nog köpa frön anpassade för sådd, men för mitt hemmabruk nöjer jag mig med vad middagsfrukten har att erbjuda. 

När fröna var sådda väntade och väntade och väntade jag, och när jag var på vippen att ge upp så hade jag  en morgon sex små, gröna, millimeterhöga skott i krukorna. Paprika har visserligen lång groningstid, men jag hann överväga att ge upp projektet flera gånger innan de behagade krypa ur jorden. Jag kan inte minnas att det tog sådan tid i fjol. Men nu är de alltså äntligen på väg och ännu så länge står det tre plantor i var kruka. Det hade varit smidigare att så dem i odlingsbrätten, men man tager vad man haver som Kajsa Varg visst inte sa. De kräver mycket vatten (jag vattnar så gott som dagligen) och vill, precis som tomaterna, ha en jämn vattentillförsel för att inte drabbas av exempelvis pistillröta. Ännu så länge står de inne i köksfönstret där nattemperaturen är högre än på balkongen, men framåt juni kommer även de att få flytta ut. För att, förhoppningsvis, bjuda på fina frukter framåt sensommaren!
Paprikaplantor to be
/ Thérèse
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

tisdag 5 april 2011

Tomatplantorna

Häromdagen nämnde jag i förbifarten att tomatplantorna flyttat ut på balkongen, och där står de sedan en vecka tillbaka. Eftersom balkongen är inglasad håller den hyfsat vettig temperatur - dagtid blir där någonstans mellan 10 och 20 grader beroende på om solen kikar fram, och nattetid blir det i alla fall inte kallare än 5, men oftast kring 10, grader. Vi har ett tjugotal plantor ännu, sedan får vi se hur många av dem vi kommer kunna driva upp som "stora" plantor. Våra stora urnor är ju begränsade till antalet. Tomaterna står nu i lite olika stora krukor, men min förhoppning är att de som nu står i störst krukor ska kunna flyttas direkt till en hink eller urna utan ytterligare en omplantering. De som står i små krukor nu kommer jag nog tyvärr inte undan med: de lär behöva ytterligare en omplantering innan de är redo för hinken. Men nu börjar man saka men säkert kunna skönja att detta ska bli en tomatplanta. Bladen är småludna och luktar karaktäristiskt av tomat. Tack vare att de nu står lite kyligare växer de lite långsammare än de första veckorna, och hinner bli något mer stabila. Det här känns lovande!
Tomatplantor (och en aloe vera i bakgrunden)
Jag har tidigare skrivit ett längre inlägg om att odla tomater på balkong eller i urna - läs det gärna här!

/ Thérèse
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

måndag 21 mars 2011

Balkongliv

Rosmarin, köpt i kruka
I helgen gav vi balkongen en första ordentlig uppfräschning. Hittills har alla urnor, odlingsskärl, krukor och jordpåsar ståt huller om buller sedan inflytten, men nu börjar någon sorts ordning ta form. De avflyttande hyresgästerna lämnade en grön fekjgräsmatta på golvet som, även om den inte är fager, är snyggare än de slitna betonggolvet och framför allt avsevärt varmare! För några veckor sedan hittade vi tre ordentligt stora odlingskärl (någonstans mellan tjugo och trettio liter skulle jag tro) och körsbärsträdet har nu fått lite mer utrymme kring rötterna. I går kväll planterade jag också om alla mina små tomatplantor som nu fått varsin egen kruka. Har jag tur slipper jag en ytterligare omplantering, och kan bara plantera över dem i hinkar om någon månad. Även sockerärtorna har vuxit så det knakar så de fick också ny jord igår, dem ställde jag däremot i en gemensam stor kruka, tror det blir enklare för dem att få något att klättra på då. Tomaterna står fortfarande inomhus, men jag lät faktiskt sockerärtorna stå ute på balkongen. De kan ju sås så snart jorden går att bruka, så jag håller tummarna för att det funkar. De tycks i alla fall ha klarat natten galant!
Den mindre av våra två amerikanska blåbärsbuskar - de är båda översållade med knoppar!
/ Thérèse
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

torsdag 17 mars 2011

Odla tomater

Jag har länge trott att tomater är oerhört exotiskt och svårodlat i Sverige. När jag så till sist vågade prova blev jag glatt överraskad - det var inte alls särdeles svårt! Fröna ska sås mellan åtta och tio veckor före planerad utplantering vilket brukar bli i slutet på mars eller början av april. Målet är att nattemperaturen inte ska krypa under åtta plusgrader. Jag sådde mina frön för en vecka sedan eftersom de ska bo på min inglasade balkong. Där är det redan 3-5 grader på natten, så de kommer förhoppningsvis att klara sig fint där om några veckor!

Jag förkultiverar mina frön i små krukor i såjord (näringsfattig jord) och täcker krukorna med plastfolie tills dess att de första gröna bladen sticker upp. Jag sätter mellan två och fem frön i varje kruka, beroende på hur stora krukorna är. Eftersom fröna, när det kommer upp, vill stå ljust så brukar jag låta mina sådder stå i fönsterbrädan redan från början. När plantorna kommit upp några centimeter och fått ett eller två bladpar är det dags att skola om dem och ge dem en egen kruka. Nu vill plantorna ha mängder av ljus - ställ dem i det fönster med flest soltimmar om dagen. Självklart kan man också kompensera med lysrör, men det är ingenting jag känt behov av. Enligt Lena Israelsson vill plantorna nu ha det något svalare, 15-18 grader, men glöm inte ljuset. Jag har inte hittat någon annan kompromiss än att stänga av elementet under, vilket funkat finfint. Håll plantan lätt fuktig, låt inte torka ut. Över huvudtaget är det viktigt att tomatplantorna är jämnt bevattnade, så det är lika bra att vänja sig redan när plantorna är små. 

När plantan är omkring 15 centimeter hög kan de behöva ytterligare en omplantering. Sätt då ner den befintliga jordklumpen i en kruka som du bottnat med jord, och fyll på med ny jord upp till det första bladparet. Det ger stjälken fler rötter och ger en stabilare planta, något som kan behövas, inte minst när man är nybörjare på tomatodling. Plantorna tenderar att bli skrala och rangliga innan man fått in den rätta "knycken". 

Några veckor efter första omplanteringen är det dags att gödselvattna, och när så utetemperaturen nattetid nått minst åtta grader är det dags för utplantering. Glöm dock inte att avhärda plantorna - att succesivt vänja dem vid utevistelsen - för bästa resultat. Väl ute på balkongen så mådde mina plantor bäst i lä (som bekant så blåste det ju rätt bra på vår förra balkong så det var ju lite si och så med den saken), i stor kruka (de bästa plantorna stod i i tiolitershinkar) och med jämn tillgång till vatten (vilket är enklast att uppnå i just stora odlingskärl). Jag hjälpte plantorna lite med pollinering, genom att skaka plantorna eller knäppa lite på blommorna. Mina plantor skulle tjuvas, det vill säga att plocka bort nya skott som växer fram i bladvecket vid stammen. Alla behöver dock inte tjuvas, så läs på fröpåsen! Sen är det bara att stötta och binda upp plantorna efter bästa förstånd och förmåga. Och så klart - njuta av tomaterna när de väl är röda om mogna!

Till sist: jag är på inget sätt en expert inom området. Det jag skriver här är helt enkelt en kombination av vad jag själv erfarit, och vad jag lyckats läsa mig till. Har du andra erfarenheter eller tips - dela gärna med dig i kommentarsfältet! Som tidigare vill jag tipsa om Lena Israelssons bok Handbok för köksträdgården som just utkommit i nyutgåva. Den är en grönsaksodlares bästa vän!

/ Thérèse
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

onsdag 16 mars 2011

Sommardröm


Tänk att dessa små spädisar om tre, fyra månader kommer att bära upp stora, röda, solmogna tomater. Underbart!

/ Thérèse
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

tisdag 15 mars 2011

Sugersnaps

Nu har även sockerärtorna fått mod att sticka huvudet över jordytan. Dessa frön följde med de många urnor och jordpåsar vi fick av en vän just innan vi flyttade. Frönas bäst-före-datum har gått ut, men det betyder ju inte att fröna obrukbara - bara att grobarheten kan vara något lägre. Av de elva krukor jag satt frön i, har det grott i åtta. Det tycker jag är mer än okej trots allt.
Sockerärtor på väg!
/ Thérèse
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

torsdag 10 mars 2011

Årets första

Jag har den stora glädjen att presentera årets första tomatplanta to-be! Fröna satte jag i söndags och idag, fyra dygn senare, var jag tvungen att plocka bort "växthusplasten" för att tillåta dessa ivriga små rackare att sträcka ut sig ordentligt. Det är något visst med årets första späda skott!
Tänk att dessa små rackare ska orka bära saftiga, röda tomater!
/ Thérèse
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

onsdag 2 februari 2011

Odlingskärl

Jag fick en fråga om odlingskärl i kommentarsfältet, och tänkte ge ett utvidgat svar här i ett eget inlägg. Att hitta lämpliga kärl att odla kan vara lite klurigt, inte minst om både har en begränsad ekonomi och en motvilja att köpa allt för mycket nytt. 
Plåtkärl som jag dränerat genom att "spika hål" i botten. Köpt på Tiger i Lund för en knapp hundring
Vissa fröer förkultiverar jag inomhus, till exempel tomater och paprika. Till det är gamla mjölk-, grädd- eller juiceförpackningar alldeles utmärkta. Jag klipper av dem så de blir ungefär en decimeter höga, sköljer ur dem och fyller dem med jord. Det är enkelt att täcka dem med lite plastfilm eller en plastpåse om man vill skapa en växthusmiljö, och man slipper köpa nya småkrukor som ändå bara räcker den första månaden. 

Odlingskärl med två större dräneringshål i botten. Köpta på Rusta för under hundralappen.
Väl ute på balkongen har vi ett misch-masch av olika odlingskärl, men för oss är det viktigare att de är ekomoniskt och praktiskt än att det är snyggt. Konstigt nog är faktiskt våra tioliters skurhinkar nästan de allra bästa kärlen. I dem odlar vi dels tomater (en planta per hink) och dels potatis (en eller möjligen två potatisar per hink). Om man vill kan man använda en spik och hammare för att slå hål i botten på dem till dränering, men jag har har hittills valt att använda lecakulor i botten och vara uppmärksam på vattningen. Hinkarna köpte jag på rea för en tia styck. 

Ett av våra lite mer udda odlinskärl utgörs av vår förra kattlåda (!). Efter att ha skurat den ren med grönsåpa odlade vi dill och sallat i den med gott resultat. Eftersom lådan bara är en dryg decimeter djup passar den bra för grönsaker med små rotsystem. Liknande lådor finns att köpa större mataffärer för omkring trettio kronor. Viktigt att komma ihåg är att de torkar ut fort en het sommardag, då ytan är stor men jorddjupet litet!
Vårt största kärl, köpt på Rustas rea, till vår amerikanske blåbärsbuske som nu är mer än dubbelt så stor. Ingen dränering men tack vare djupet och lecakulor funkar det bra!

Våra övriga odlinskärl är i trä, zink och plåt och är inhandlade till halva priset på Rusta och till en ringa summa i stans lågpris- och prylaffär Tiger. Överlag så är det bra att ständigt hålla utkik efter odlingskärl då de kan dyka upp där man minst anar det. Att dessutom tänka fritt kan också löna sig - kattlådor är månne inte det första man tänker som lämpligt kärl för salladen, men ack ett sånt bra och prisvärt alternativ!

Vilka är dina bästa tips på odlingskärl?

/ Thérèse
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

fredag 28 januari 2011

Ingefära

För fyra år sedan fick jag på allvar upp ögonen för en till utseendet väldigt beskedlig knöl – ingefära. Det var en kall sås (som jag för övrigt fortfarande rör ihop med stor glädje!) gjord på creme fraiche, rårivna morötter, lite flytande honung och färsk, fint riven ingefära som blev min inkörsport till denna asiatiska, tropiska ört. Inom alternativmedicinen och ayurvedan* är ingefära något av ett multipreparat. Där används roten mot allt från illamående och gaser till förkylning, huvudvärk och reumatism. För min del är ingefäran främst en ingrediens i matlagningen och dess eventuella läkande effekter tar jag helt enkelt som en bonus.

Kall sås och ingefärsmarinerad qorn
Förutom till min kalla sås, använder jag ingefära bland annat som färstärkare när jag gör yogite, i grytor tillsammans tillsammans med curry och kanel, i marinader till grillade qornfiléer eller till honungsglaserade ungsstekta morötter. Det goda med ingefära är att roten går utmärkt att lägga i frysen om man inte hinner använda upp hela innan den skrumpnar eller i värsta fall möglar. Till sommarens projekt ingår just ingefära, något jag aldrig tidigare testat. Jag har surfat runt på både svenska och engelska odlingssighter och kommit fram till att det tveklöst är värt ett försök.

Man använder en färsk knöl köpt i mataffären, med fördel en med flera ”ögon” eller ”knoppar”. På de svenska sidorna verkar mars-april vara bästa tiden för plantering. Knölen planteras i porös, fuktig såjord i en kruka något större än själva roten. Beroende på var man läser ska man antingen täcka roten med ett tunt lager jord, eller låta ungefär halva roten befinna sig över jordytan. För att simulera det tropiska klimat från vilken ingefäran härstammar kan man trä en plastpåse (genomskinlig) över krukan som placeras på varm plats. Ingefäran gror som bäst i en temperatur mellan 24 och 27 grader. Efter fyra till sex veckor har knölen börjat rota sig och skjuta skott, och ska krukan placeras så ljust som möjligt. När temperaturen håller sig över tio grader kan man låta plantan stå ute i en stor hink, och knölarna skördas på samma sätt som potatis till senhösten, då plantan också brukar vissna ner.

Ingefäran flygs ofta till Sverige från världens alla hörn, så jag hoppas verkligen att jag lyckas dra upp ett gäng knölar. Fortsättning följer – var så säker!

/ Thérèse
* den traditionella indiska medicinvetenskapen
Läs mer om ingefära och odling här, här, här och här
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

torsdag 27 januari 2011

En början

Fram till för ungefär tre år sedan köpte jag så mycket ekologisk och KRAV-märkt mat som möjligt. Allt från frukt och grönt, till mejeriprodukter, socker, kaffe och mjöl. Sen inträffade två saker under kort tid, som mer eller mindre omöjliggjorde för mig att fortsätta handla så mycket ekologiskt. Dels konstaterades att jag var  laktosintolerant, och dels började jag studera. Tack och lov finns det ett rikt utbud av laktosfria mejeriprodukter, men priset är högt (en liter mjölk kostar i snitt 19 kronor) och för tre år sedan fanns så vitt jag minns inte en enda produkt som både var laktosfri och ekologisk. Tyvärr innebar kombinationen av den ökade kostnaden för laktosfria produkter och den sänkta månadsinkomsten att jag inte längre hade råd att köpa ekologiskt i den utsträckningen jag önskat. 

Som jag skrivit tidigare har jag länge haft ett stort odlingsintresse, men frånsett lite örter och sallat hade det främst handlat om blommor och växter. Men tanken på att återigen äta mat som innehöll tillsatser, gifter och allehanda ämnen som jag ogärna ville sätta i mig, väckte längtan att börja odla själv. 

Under ett par månader förra sommaren köpte vi varken lök eller tomat - vi plockade dem direkt från balkongen. Samma sak med morötter, de vi själva åt kom från balkongen, men de hunden (!) äter fick vi köpa i mataffären för att det skulle räcka till. Flera middagar kunde vi äta egenodlad potatis, och blåbärsbuskarna gav oss ett par mumsiga efterrätter. Så sent som i eftermiddags när jag lagade middag plockade jag fram basilika och hemkokt tomatsås ur frysen, och i går använde jag både fryst gräslök och basilika samt torkad timjan - allt som vi odlat själva. Med fjolårets odlingar i minne - vad som var framgångsrikt och vad som var mindre lyckat - planerar jag nu årets odlingar. Även om självhushåll ligger mycket långt bort i tiden, är känslan av att äta mat man odlat själv oerhört tillfredsställande. För att inte tala om hur mycket godare det är!
Spiralmorötter från 2009 - så kan det gå när man slarvar med att gallra!
/ Thérèse
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

tisdag 25 januari 2011

En envis utmanare

För drygt tio år sedan lämnade jag mitt föräldrahem och flyttade ihop med en klasskamrat. I och med det övergav jag en stor villaträdgård med otaliga fruktträd, trädgårdsland och odlingsmöjligheter till förmån för en lägenhet på sjunde våningen. Jag har vuxit upp med en mor med ett stort trädgårdsintresse, och har sedan barnsben varit med när äppelträden beskurits och rosenbuskarna planerats. Kontrasten mellan livet i villa och livet i lägenhet blev därför skarp. Men, förutom att jag välsignats med en trädgårdsintresserad mor, har jag också givits en påtaglig envishet. I stället för att konstatera att ”på sjunde våningen i en lägenhet utan balkong kan man omöjligtvis odla någonting alls” bestämde jag mig för det motsatta. Självklart går det att odla! Så jag plockade fram två kakburkar i plåt, fyllde dem med den billigaste jord jag hittade i mataffären och strödde ut dillfrön i den ena och plocksallat i den andra. Min rumskamrat, som jag vid den tidpunkten för övrig inte hunnit lära känna särdeles väl, betraktade mina förehavande med en sund portion av skepsis men lät mig ändå hållas. Och några veckor senare kunde vi faktiskt liva upp våra annars ganska spartanska studentsmörgåsar med färsk sallad, och strö nyklippt dill över potatisen. Trots att det, teoretiskt sett, inte ska vara särskilt fördelaktigt att odla sallad i en plåtlåda utan varken dränering, näring eller solljus smakade våra gröna grödor alldeles förträffligt för två fattiga studenter. Och mitt envisa ego hade fått sig ett rejält uppsving.


Under det decennium som har passerat sedan jag kunde avnjuta min första kakburksodlade sallad, har jag fått höra otaliga gånger att ”det inte går”. Man kan inte odla ditten inomhus och man kan absolut inte odla datten i en balkonglåda. Och ska man odla det där så måste man djupgräva i ett trädgårdsland, för det går absolut inte att odla i kruka! Möjligen har jag lärt mig att kanalisera den ensvishet jag begåvats med redan som artonåring, men den har sannerligen inte minskat i intensitet. Så snart jag får höra att ”det inte går” att odla, tolkar jag det som en direkt utmaning – det är klart det går!
Vitkål - ett bra försök?
Jag har flyttat åtskilliga gånger sedan den första lägenhet som jag delade med min klasskamrat, men gemensamt för de alla är att de saknat trädgård. De allra flesta gånger har jag haft en balkong att tillgå, men under vissa perioder inte ens det. När jag två och ett halvt år sedan flyttade till Skåne fick jag, förutom ett mycket fördelaktigt klimat ur odlingssynpunkt, också en gudomlig balkong. Sjutton kvadratmeter stor. Till dags dato har denna balkong hyst timjan, dill, plocksallat, tomater, potatis, smultron, amerikanska blåbär, morötter, paprika, basilika, sockerärtor, gul lök, olivträd, fikonträd och ett kärnsått körsbärsträd min make grävt upp åt från platsen där vi förlovade oss. Det enda jag hittills misslyckats med är, av skäl som kan tyckas uppenbara, vitkål. Övrigt har levt och frodas oklanderligt. Så alla uttalanden om att "det inte går" tar jag numera med en rejäl nypa salt - för det allra mesta går faktiskt alldeles utmärkt att odla även utan trädgård. Men det är klart att det inte skadar med en smula kreativitet, uppfinningsrikedom och odlarglädje!

/ Thérèse