Utomhusmiljö

Mannen och jag bor i en hyreslägenhet och har det kommunala bostadsföretaget som hyresvärd. Jag har tidigare skrivit ett par inlägg om hur vi trivs med det, bland annat här och här. Idag är det faktiskt dags för ytterligare ett uppskattande inlägg som rör det arbete hyresvärden gör, och den här gången gäller det utomhusmiljön. 

Jag har bott hos flera kommunala hyresvärdar och i ännu fler kommunala bostadsområden, men inte någon stans har jag upplevt att det har satsats så mycket på utomhusmiljön i bostadsområdena som det görs här. Våra hus är byggda i fyrkanter så att fyra huskroppar skapar en kvadratisk innergård. På nästan varje gård finns en stor utomhusgrill med stadigt galler och gott om sittplats. Här finns mängder av lekplatser med gungor och klätterställningar, men också basketkorgar, bandymål och i utkanterna av området även tennis- och bandyplaner. På varje gård finns dels stora, höga och lummiga träd men också låga buskar och blomsterplanteringar. I gångstråken (för här får inga bilar köra) står stora urnor med små träd och blommor planterade. Här och var finns en damm, lite porlande vatten eller ett stenröse. Mot en husvägg har det byggts ett växthus och mot alla husgavlar klättrar kaprifol eller andra klängväxter, som dessutom belyses nattetid. 

Ett litet bi som jag hittade i en av alla vinbärsbuskar

Det bästa av allt insåg vi faktiskt bara härom dagen. På gårdarna finns nämligen inte bara bildsköna träd och buskar, här också fullt av bärbuskar och fruktträd. Alldeles här utanför mitt arbetsrumsfönster står nio vinbärsbuskar och ett äppelträd. På granngården har det alldeles nyss planterats tio rabarberstånd, ett tjog blåbärsbuskar, dubbelt så många krusbärsbuskar och ett och annat körsbärsträd. Jag blir nästan löjligt glad när jag tänker på alla de barn som växer upp i det här området som, trots att de inte bor i villa med trädgård, kommer kunna gå och plocka frukt och bär hela sommaren. Det här är inte bara övergivna miljonprojektsgårdar som ingen sköter och där ingen vill vistas - här är grönt, vackert, välskött och dessutom - välsmakande. Det gör gott för välbefinnandet!

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om miljonprojektet, hyresvärd, kommunalt, lkf, utomhusmiljö, bärbuskar, fruktträd

Nya marker

Den sista veckan har varit katastrofal ur ett bloggperspektiv. Däremot har den inneburit en hel del spännande saker utanför bloggosfären, däribland fotografering i en gammal ladugård. Men mer om det blir det om några månader.

För var dag som går fattar våren ett allt säkrare grepp om Lund, och jag njuter i fulla drag. Även om det varit grått och regnigt nu ett tag, har vinterns råa kyla helt släppt taget. Vårblommorna ger färg i var och varannan rabatt, syrenknopparna är pistagegröna och gräset håller sakta på att överge sin gulbruna ton. När vi i måndags fick nya golv här i lägenheten var vi tvungna att flytta alla möbler från våra båda sovrum och hallen in i köket och vardagsrummet. En hel del förpassades ut på balkongen, däribland våra tomatplantor. Och där har de faktiskt stått sedan dess! Möjligen är det något för kallt för dem nattetid, men de tycks ändå ha klarat det bra. Jag hyser gott hopp om att få starka och stabila plantor i år, balkongen är ju trots allt inglasad! Sockerärtorna är ett par decimeter höga vid det här laget, blåbärsbuskarnas blad har öppnat sig ordentligt, och i går kröp även de första små gröna skotten av paprikaplantorna upp ur jorden. Det är underbart att se hur det, från dag till dag, händer saker i mina små odlingar. Jag älskar det!

Dagens långpromenad gick till Rinnebäcksravinen i västraste Lund. Det var nya marker för oss båda, men det var ett oerhört vackert naturreservat som för tankarna lite till sagan om ringen trilogin.

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om Rinnebäcksravinen, Lund, vår, grönsaker, balkong, odling

Spexig helg

Min syster ingår i spexgruppen Toddy som har föreställningar den här helgen. Familjen har kört ner till Lundaland för se vad det är som upptar yngsta dotterns all vakna tid under mars månad. Men eftersom spexet gör just det, upptar all hennes vakna tid, så får föräldrarna i stället nöja sig med att träffa mig, maken och djuren. Lite bakvänt månne, men jag klagar inte! I går bjöds det därför på blomkålssoppa med paprikaconfit, som verkade gå hem även hos två inbitna köttälskare. Med sig hade de dessutom en ceriserosa orkidé phalaenopsis, i en mjukt grön kruka. Min och makens orkidékärlek har uppenbarligen framgått med önskvärd tydlighet.

Idag är det full fart som gäller, fram till tretiden då det är dags att röra sig in mot spexet. I morgon bitti kommer nämligen först VVS-teknikern för att skruva loss vår toastol, och därefter golvläggaren som ska ge oss nya golv i hallen, två sovrum och den lilla toaletten. Det är ju visserligen jättetrevligt, men det innebär ju på något märkligt vis att alla rum måste vara tömda. På dagens agenda står därför att packa ner varenda bok från de fyra bokhyllorna som vi så omsorgsfullt packat upp, skruva isär dubbelsängen vi så ömsint satt samman, och släpa ut allt i vardagsrummet. För att i morgon kväll flytta tillbaka det. För att, vid okänd tidpunkt flytta ut det igen för att få samma rum tapetserade. Men - vad gör man inte för en gratis renovering?

/ Thérèse

P.S. Tycks tiden upp och ner idag? I natt blev det sommartid, så glöm inte att dra fram klockan en timme! D.S

Läs även andra bloggares åsikter om Spex, Toddy, Phalaenopsis, Orkidéer, Familj, Middag

Busted!

- Inte en smula kvar, sa matte
- En massa goda smulor kvar, sa katten och tömde glatt och koncentrerat chipsskålen till mikronivå. 


Våra katter äter inte räkor, inte fisk, inte mjuk kattmat - men de älskar chips! Galna små kritter...

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om kattliv, husdjur, påkommen, chips, smulor, matvanor

Levande liv

Vi har flyttat från en nybyggd lägenhet med många finesser i ett nytt område med mycket barnfamiljer och äldre, till ett bostadsområde skapat under miljonprogrammet, med gott om studenter och människor med invandrarbakgrund. Reaktionerna vi fått från människor omkring oss kan delas in i lite olika huvudgrupper. Dels har vi mina föräldrar som bodde i stadsdelen när de själva var Lundastudenter - de är således mest nostalgiska. Sen har vi den självklara gruppen som inte känner till Lund och dess stadsdelar, och som därmed mest ser att vi flyttat till en avsevärt större lägenhet med avsevärt lägre hyr, alltså en dubbelvinst. Sen har vi då gruppen som främst utgörs av Lundabor, genom vilken man kan dra en skarp skilelinje - de positiva och de negativa. De intressanta är att de som är negativt inställda till bostadsområdet, är de som inte själva bott här. Alla människor vi talat med som själva bott här, är tvärt om väldigt positivt inställda. Maken och jag sällar oss glatt till den senare gruppen.

Vattnet ger liv

Jag kan förstå att folk som passerar här på norr tycker att husen ser trista ut. Det gör de allra flesta miljonprogramsbyggen jag känner till eller har bott i. Eftersom vi har hund har vi utforskat närområdet hyfsat noggrannt under de här första veckorna, och jag måste säga att jag är positivt överraskad. Inom tio minuters gångavstånd finns två förskolor eller fritidshem/gårdar som håller höns och smådjur. Här finns ett tiotal asfalterade tennisbanor öppna för allmänheten, utspridda på små gårdar mellan lägenhetshusen och villorna. Stora delar av området är bilfritt - kring hyreshusen finns inga bilvägar alls. Här finns stora gröna promenadområden, vattendrag och fotbollsplaner, här finns joggingleder och tio minuter norrut breder fälten och åkrarna ut sig. Inom krypavstånd finns dels en lågprismataffär och dels en lite med välsorterad butik som dessutom vunnit pris för bästa mataffär (och det märks!). Båda butikerna har gott om ekologiska alternativ och fräscha grönsaksdiskar. Dessutom - någon kanske minns att jag för en tid sedan skrev att vår hyresvärd ska ordna komposteringsmöjligheter för alla hyresgäster. Här finns det redan, även om det blir kompostjord och inte biogas eller biogödsel. Det innebär att vi nu kan sortera inte bara mörkt och ljust glas, hård och mjuk plast, papper, kartong, glödlampor, lysrör och metall utan också allt matavfall. Att vi dessutom får ta del av den jord som komposten skapar ser vi som en extra bonus!

När jag tittar ut genom mitt fönster där jag sitter och skriver ser jag två män och en kvinna som leker på lekplatsen med sina små barn. Det här är ett levande bostadsområde som ger oss goda möjligheter att leva ett lite mer klimatsmart och grönt liv, när ett hus på landet ännu inte är möjligt. Det är precis så jag vill ha det.

/ Thérèse

Fler som är positiva till området

Läs även andra bloggares åsikter om bostandsområden, miljonprogrammet, miljömedveten, kompost, eko

Fredagsbelysning

Även om vi hunnit få upp i princip allting efter flytten, och bara någon enstaka låda står halvuppackad i klädkammaren, har vi fortfarande inte riktigt löst "belysningsfrågan". Vi flyttade från en lägenhet byggd 2008 till en lägenhet byggd någon gång på sextio eller möjligen sjuttiotalet. En påtaglig skillnad är antalet eluttag - i vår nya lägenhet är det minst sagt begränsat och manar till kreativa lösningar (eller många fula skarvsladdar) till skillnad från den gamla som var mycket välplanerad ur det perspektivet. Ännu så länge har vi inte hittat något optimalt alternativ i hallen, där finns helt enkelt inget vettigt uttag, och eftersom vi inte vill ha taklamporna tända hela kvällarna fick vi plocka fram kreativiteten. Lösningen blev min gamla spegelljusstake som dessutom är föredömligt kattsäker. Och mysig. Och allt annat än en taklampa. Jag är nöjd.  

Spegelljusstake och kaktus på hallbyrån

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om flytt, lägenhet, eluttag, belysning, ljusstake

Lätt och läckert från elspisen

"En husmors arbetsdag är lång och krävande - många är de sysslor hon måste utföra och mycket bör hon veta och kunna. Vår tids husmor vet vad födan betyder för familjemedlemmarnas hälsa och välbefinnande. Att laga mat är ansvarsfullt - genom tillagningen skall födoämnena bli lättsmälta och smakliga och de får inte förlora i näringsvärde. Resultatet blir gott först när husmodern är god vän med de hjälpmedel hon behöver för arbetet. Denna bok vill stärka vänskapen mellan husmödrarna och elspisen - den vill försöka få bort eventuell osäkerhet hos den som är ovan vid elektrisk matlagning. [...] 

Det är inte många som numera hinner stå långa stunder vid spisen - maten måste vara fort och lätt lagad. I detta häfte har enkla typrecept tagits med, t. ex. recept på rätter, som sköter sig själva i elugnen eller som snabbt blir färdiga i tryckkokare. 

I städer och samhällen har man numera möjlighet att förutom burkkonserver köpa djupfrysta födoämnen och säkert är det god ekonomi att föra in dessa halvfabrikat på matsedeln, särskilt de dagar då en husmor tvättar och städar och för dem som har arbete också utanför hemmet. I några av recepten kan djupfrysta födoämnen med fördel ersätta färska varor. 

Intresset för livsmedlens förvaring, konservering och industriella tillredning är stort och forskningen på detta område gör framsteg. Den tid en husmor behöver ägna åt matlagningen blir därför kortare i den mån som det blir större tillgång på fullvärdig färdig mat till överkomligt pris."

Texten är hämtad ur förordet till boken "Lätt och läckert från elspisen", en liten häftad kokbok jag fick av min mormor flera år innan hon gick bort. Boken är tryckt 1959 och har, som förordet antyder, till syfte att få dåtidens husmödrar att uppskatta elspisen. Trots att vissa passager i texten känns passé är det intressant att läsa att man redan då - för över femtio år sedan - menade att maten behövde vara snabb och lätt att laga. Att det sedan bland de snabba och lätta recepten finns instruktioner om att använda "två mindre unghöns" som ska göras i ordning "på vanligt sätt" sätter saken i lite perspektiv.

Det talas så mycket om att maten måste gå snabbt att laga och snabbt att äta, men hur mycket själ lägger vi egentligen ner i matlagningen numer? Kanske har vi glömt bort det dåtidens husmödrar var så väl medvetna om: att matens kvalité, hur den serveras, när och i vilket sällskap, är avgörande för vår hälsa och välbefinnande. Bland recepten på vickningsmat i boken finns visserligen också ett recept på så kallade "hamburgers". De består av tre ingredienser: fin oxfärs, peppar och salt och ska serveras med i skivad lök och tomatketchup. Långt, långt från dess namne som idag serveras på närmaste hamburgerrestaurang.

/ Thérèse
Läs även andra bloggares åsikter om Lätt och läckert, elspis, 1959, husmor, matlagning, utveckling, matkvalité

Dagens färgk(l)ick!

Idag är det jämngrått utanför fönstret och rå och fuktig luft. Trots att tulpanbuketten vi fick av mamma för en vecka sedan nu sjunger på den allra sista versen, näns jag inte kasta ut den idag heller. Jag behöver färgkicken, som en kontrast mot himlen som ser ut som genomskitigt diskvatten. Det är vardagslyx.

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om Mars, tulpaner, foto

Vårkänslor

Idag tror jag baske mig att det är vår här i Lund! Jag, maken och hunden tog en långpromenad och gick in till stan för att köpa sättpotatis att förgrodda. Vi passade på att köpa varsin falafelrulle (maken och jag alltså, hunden såg mycket avundsjukt på medan vi åt) och satte oss på en bänk i solen på stortorget och åt lunch. Helt underbart! Kring stadsbiblioteket blommade ett helt hav av vintergäck, och för första gången på mycket länge kändes det verkligen som att solen värmde. 

Väl hemma igen, när vi stod i arbetsrummet och packade upp våra hundratals böcker, ringde det på dörren och vi fick en stor bukett tulpaner levererade. En inflyttningspresent från min kära mor som nu tacksamt pryder vårt vardagsrumsbord. Ja, idag har jag vårkänslor, och det är alldeles, alldeles underbart!

Vintergäck i parti och minut

Tuplanfrossa

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om Vår, Tulpaner, Potatis, Långpromenad

Back in business

Vi är på plats: flytten har gått bra och det enda som inte funkat är vårt internet. Men idag, exakt en vecka efter inflytt, fick vi äntligen kontakt med den nätburna världen och jag är tillbaka på bloggen. Vi har gått från ett sextiotal lådor som stått i travar här i lägenheten, till knappt tio, och sakta men säkert börjar den nya bostaden ta form. Vi längtar intensivt efter renoveringen som hyresvärden ska genomföra de närmaste månaderna, då tapeterna och framför allt golven i hallen och de båda sovrummen har, ehm, sett sina bästa dagar. Å andra sidan njuter vi i stora drag av badkaret, närheten till flera bra och välsorterade mataffärer (med gott om ekologiska produkter!) och den underbara inglasade balkongen. Den senaste veckan har jag dessutom hunnit med att laga en hel del spännande mat och sätta årets första frön. Men mer om det i senare inlägg - nu väntar en kvällspromenad med hunden, som sakta men säkert börjar vänja sig vid de nya jaktmarkerna. 

Tindra har funnit sig till rätta i den nya bostaden - här ligger hon och sover i sovrumsfönstret.
Varmt och gott må jag tro, med både Lilla Bä och elementet som värmekällor :)

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om Flytt, Lund, Renovering, Internet, Bahnhof, Husdjur

Rapport från flyttkaoset

Tre dagar till flytt. Vår lägenhet liknar allt mindre ett hem, och allt mer någon sorts förråd eller skräpstation. Det är lådor över allt, prylar flyter omkring (var ska jag packa den här? var passar den? var la vi de andra?) och väggar och fönster töms på tavlor och gardiner. En av de svåraste nötterna att knäcka har varit min brudbukett - hur sjutton flyttar man en droppformad bukett med rosor torra som fnöske utan att den haverera fullständigt? Alla skokartonger vi prövat har varit för små, postens största låda för låg och flyttkartongerna allena för stora. I kväll stod lösningen plötsligt framför mig - brudbuketten går med mycket liten marginal ner i vår golvlykta. Helt perfekt! Den kan inte glida runt, den kan inte krossas eller bli mosig, utan står ordentligt fixerad. Lyktan i sin tur svepte jag in i en filt och la i en av våra flyttkartonger. Nu håller vi bara tummarna att glaset håller så ska vi nog lyckas packa upp både bukett och lykta i sitt nuvarande, hela skick!

Buketten i lyktan

Min brudbukett och tärnornas buketter - lite mer färg i färskt format :)

/ Thérèse

Längtan till landet

Jonna publicerade tidigare idag en enkel men (som alltid när det gäller henne) oerhört vacker bild som du kan se här. Det är ett trähjärta som hänger i fönstret, med texten Carpe Diem. Fånga dagen. Ett uttryck som många gärna svänger sig med - men vad innebär det egentligen? Jonna lever ett liv så långt bort från den liv  som jag, och garanterat också de allra flesta av er läsare, lever. 21 år gammal har hon lämnat storstaden och bor i en gammal skolbyggnad i västernorrland, med mycket begränsade faciliteter och moderniteter. 

Av någon anledning har jag alltid mycket lättare att fånga dagen när jag är på landet än när jag är i stan. När jag är på vår gamla släktgård i Blekingeskogen är det är så mycket enklare att verkligen använda dagen och känna att jag fyllt den med liv. Att se tillbaka på en dag och se att man har huggit ved och gjort upp eld fyra gånger för att få värme i huset, känns så mycket mer handfast än att ha vridit upp elementet och fortsatt läsa en kursbok. Att ha liat gräset kring alla gärdsgårdar och vänt jorden i grönsaksrabatterna, eller att ha räfsat löv och rivit nässlor, känns så mycket mer som ett dagsverke än att promenera till Ica för att handla mat och sedan jobba åtta timmar framför datorn. 

Det så  mycket vackert på landet, som det här gamla skåpet som står i finrummet på vår gård. Det skulle aldrig någonsin kunna stå i stan men här är det fantastiskt. Att man dessutom kan finna nyårskort från 1910 i det gör det inte sämre ...

Jag är inte riktigt hel i stan. Den bekväma sidan av mig trivs ypperligt med att ta stadsbussen till stan, gå på föreläsning, promenera till caféet och träffa syrran, gå vidare hem till en kompis, ta en sväng förbi mataffären på väg till bussen för att sedan åka hem till en varm och ljus lägenhet. Bekvämt, och många gånger praktiskt, det säger jag ingenting om! Det är ruttet kallt att gå på toa när badrummet håller tio plusgrader och vattenångan fryser på fönsterrutan. Att klä av sig för att duscha är liksom inte att tänka på! Men det har någonting annat. Utan att romantisera, så kan jag andas där. Allt blir så mycket enklare när min hjärna inte måste sortera alla miljoner intryck som livet i en storstad bjuder på, utan kan fokusera på det som är viktigt. Jag kan lyssna inåt, lyssna på min kropp - en kropp som i staden värker och blir trött av all överstimuli, men som på landet får kraft och energi när den får vila från allt brus och arbeta med sådant den är skapad för. Längtan till landet har bott i mitt hjärta under många många år, och ju fler år jag lägger bakom mig, desto närmare kommer jag drömmen. Bloggar som Jonnas och UnderbaraClaras är sådana som håller drömmen och längtan vid liv. Det är faktiskt möjligt. Livet i staden må vara det vanligaste, inte bara i Sverige utan också globalt, men det är faktiskt inte det enda. Det är en oerhört tröst och glädje. 

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om Längtan, landet, drömmar, vilja, målsättning, fibromyalgi

Flyttböcker

Och vi packar och rensar och sorterar och packar och rensar och sorterar och packar och i morse bröt vi mönstret genom att frosta av frysen! Just nu är det böcker som packas, rensas och sorteras och jag har en första kasse som inte kommer att få följa med till nya lägenheten. Eftersom jag ogärna slänger böcker har jag lagt upp allt i en lista som du hittar här och skapar därmed min högst personliga bokrea som slår kommersens med hästlängder - allt är nämligen gratis ;-)

Är det nån eller några av böckerna nu vill ha, lägg en kommentar här för att paxa den, eller skicka ett mail till info@thereseeriksson.se Smidigast är så klart om du kan hämta boken här i Lund, annars skickar jag den till dig, förutsatt att du betalar porto. Den här gången är det främst böcker i anatomi/fysiologi/omvårdnad och en del psykologi/psykiatri. Men eftersom de  alla har några år på nacken passar de nog bäst för den allmänt intresserade, snarare än som kurslitteratur. Dessutom finns lite poesi och lyrik, samt några titlar i det omåttligt populära ämnet personlig utveckling. Sannolikt blir det ytterligare rensning efter flytten så hittar du ingenting intressant nu så kanske det dyker upp något i mars!

Celia packar också, men hon är avsevärt mycket bättre på att packa upp än att packa ner, särskilt när det gäller leksaker... 

Uppdatering 11/2: En uppdaterad lista ligger här nu - kul att så många var intresserade!

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om Flytta, böcker, bortskänkes, hundliv,

Välkommen flyttkaos!

I dag har flyttkaoset entrat lägenheten med full kraft. Om tre veckor går flyttlasset och det börjar bli hög tid att på allvar ta tag i packningen. Därför är nu delar av köket nedpackat, prydnadssaker på väg ner i lådorna (däribland mina älskade änglar från WillowTree) precis som delar av våra DVD-skivor. Och tadaa - nu är kaoset ett faktum, och det är bara att dra ett djupt andetag och acceptera att det är så här det kommer att se ut nu under många, många veckor framöver. Men det kommer något gott av det i slutänden, med blicken fäst mot målet så ska det nog gå vägen!

Som ett ljus i detta stormande flyttkaos kom en fin vän hit och lämnade av två enorma kassar med krukor, urnor, jord och fröer som hon inte längre ville ha. Vi är djupt tacksamma och har redan påbörjat planeringen för dem: vi ska bara packa ner- och upp dem först!

Syrénkvistar och forsythia (i bakgrunden) börjar så sakta slå ut på vårt köksbord! Ett litet vårtecken i allt kaos!

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om Flytt, packning, röra, vänskap, kvistar, syren, forsythia

Planteringsplanering

Jag klickar mig runt på olika fröbutiker på nätet, tittar i webshopar efter saker till balkong och trädgård och längtar och drömmer. Om bara tre veckor (hjälp!) tar nämligen mannen och jag vårt pick och pack och lämnar vår underbara lägenhet. Vi beger oss till de norra delarna av staden och förlorar åkrarna utanför huset, men vinner å andra sidan 22 kvadratmeter bostadsyta och får dessutom en inglasad balkong på köpet. Den är månne inte lika stor som den vi har nu (17 kvadrat balkong är svårslaget) men som sagt - den är inglasad!

Det bubblar lite inombords när jag tänker på hur mycket lättare det faktiskt måste bli att odla det allra mesta. Här ute kan ju blåsa riktigt ordentligt. Vid mer än ett tillfälle har utomhusmöbler flugit omkring här runt husen och slagits i spillror av stormen - det kan väl sägas vara en av nackdelarna med att bo vid en åker. Vindarna drar raka vägen från Öresund in på vår balkong... Men det slipper vi alltså nu! Jag ser för mitt inre öga hur jag inte behöver kedja fast tomatplantorna i balkongräcket, utan kanske bara staga upp dem en smula. Mm, ljuva tanke! Och vattningen - tänk att bara behöva ta hänsyn till värmen och solens instrålning och inte också hur mycket blåsten tänker torka ut jorden. Och så det allra bästa - tänk att kunna sätta ut krukorna på balkongen kanske så tidigt som i mars! Jag älskar redan min nya balkong!

Sommaren 2009. Saga har hittat en varm sovplats på fönsterblecket på balkongen, mellan jord och dill

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om Odling, tomatplantor, balkong, vindar, blåst, Lund

Möbelpyssel, del III

Före

Efter

Till de två sista stolarna räckte det inte att sy lösa stolsdynor. De har fasta sitsar och vi har i stället behövt klä om stolarna "på riktigt", med samma tyg som vi använde till de fyra dynorna. Efter slutfört uppdrag kan jag skriva under på devisen: överdimensionera inte tyget! Det är mycket enklare att jobba med små marginaler, än att ha decimetervis med extratyg att försöka vika till snygga hörn. Lärdom nummer två är därmed att vara generös med saxen även under pågåede häftning - två av hörnen på sitsarna var lite rundade och mycket svårare att få snygga. Men genom att klippa bort överflödigt tyg blev också de hörnen godkända.

Ingen av oss har gjort något liknande tidigare, och med det i åtanke är vi väldigt nöjda! Eftersom stolarna är av två olika modeller, och bordet inte hör ihop med någon av stolsmodellerna, gjorde det tyget möblemanget mer enhetligt. Vår enda fråga till oss själva idag är varför i hela fridens namn vi inte gjort detta tidigare?

Alla sex stolar plus en nyfiken Tindra och en bildskygg Saga

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om Stolar, dynor, möbler, textilier

Lykta

Jag har alltid älskar att ha levande ljus tända hemma, de ger ett mjukt sken till skillnad från alla lysrör och halogenlampor man ständigt exponeras för. Sedan vi skaffade katter har det dock blivit något av en utmaning att hitta ljusstakar som både är vackra och kattsäkra. Vi kom tidigt fram till att en större golvlykta borde vara ultimat, och efter idogt sökande hittade vi för något år sedan den perfekta lyktan i en liten inredningsbutik här i Lund. Med svarta dekorationsstenar i botten står den stadigt och katterna har inte lyckats välta den en enda gång, trots deras intensiva nattliga löparrundor. Och trots att Tindra verkar tycka nästan onödigt bra om lyktan hon också.

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om Lykta, Ljus, Katter

Möbelpyssel, del II

Våra fyra pinnstolar har en lite knepig form vilket gjorde det svårt för oss att köpa butikernas ofta cirkelformade dynor. I stället köpte vi skumplast, stoppvadd och lite tyg och sydde dem själva. Eller - jag handlade och kickade igång min gamla Bernina, och maken sydde. Vi skrattade lite när vi insåg att tyget vi kommit hem med var närmast identiskt med det vi slängde ut, men tar det som ett tecken på att vi trivs med det blåvita och fräscha. Och fräscht vill jag lova att det är - jösses vilket uppsving fyra sketna stolsdynor kan bjuda på! Plötsligt känns liksom hela möblemanget nyare, roligare och liter mer vårt. Och med lite färre kaffefläckar. Att det dessutom är mjukare under gumpen eftersom vi var generösa med stoppningen tackar varken jag eller katterna nej till!

Maken besitter ett tålamod jag aldrig haft, och kan därför mönsterpassa stolsdynorna så här snyggt!

Saga provligger den första dynan och tycks mycket nöjd!

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om Möbler, stolar, stolsdynor, stoppning

Marängmani

När maken och jag gifte oss i början på september bakade jag våra bröllopstårtor själv. Det gick åt en hejans massa äggulor till alla krämer, fyllningar och sockerkaksbottnar, men påfallande få äggvitor. På svärmors uppmaning frös jag in dem i påsar och byttor för framtida bruk, men vi har ärligt talat varit ganska dåliga på att använda dem. Men vad gör man enklast och godast av äggvitor - maränger så klart! Så ikväll har vi gjort två omgångar maränger, och i skrivande stund har vi blott en omgång kvar ... Den första gick åt till sista smulan när vi tittade på Sherlock Holmes - har jag sagt att jag älskar SvtPlay?

Marängerna som överlevde Sherlock Homes ...

Recept för omkring 30 maränger:

1 d äggvita (ca 3 ägg) *

2 dl socker *

½ krm ättika eller citronsaft*

Vispa äggvitan och ättikan på låg hastighet och vispa ner hälften av sockret, lite i taget. När du har tillsatt 1 dl socker, öka hastigheten och vispa på högsta effekt till smeten är blank och krämig - skålen kan då vändas upp och ner utan att innehållet rinner ut. Vänd försiktigt ner den sista decilitern socker och klicka ut smeten på ett bakplåtspapper. Grädda i mitten av ugnen på 130 grader tills marängerna lossnar från pappret, det tar 45-60 minuter. Låt svalna på ett galler och ät sedan med stor glädje!

* ekologiskt alternativ finns

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om Maränger, recept, äggvitor, bröllopstårta, Sherlock Holmes

Möbelpyssel, del I

För åtta, tio år sedan fick jag ett bord med fyra stolar av min mamma, som hon i sin tur fått av en vän, som hon i sin tur... ja, ni förstår. Det var ett matbord med plats för fyra och med en extra klaff som gör bordet rymligt och fint. Bordsskivan var klarlackad furu, benen var vitmålade och stolarna - som egentligen inte hörde till bordet - vitmålade om än lite avskadva. Som den fattiga gymnasist jag var tog jag självklart emot möblemanget med öppna armar, och även om både bordet och stolarna hade mått bra av en rejäl ansiktslyftning blev den inte gjord. Det var först förra sommaren som jag och mannen gav oss i kast med bordsskivan, ett projekt som kom att bli en riktigt svettig historia. Jag ville ha ett vitlaserat bord, vilket innebar att den hårt lackerade bordsskivan behövde slipas ner ordentligt, för att sedan vitmålas och lackas på nyt. Vi äger ingen slipmaskin och jag tänkte i mitt stilla sinne att två kvadratmeter bordskiva - det kan väl inte vara någon match? Jag ångrade mig bittert efter en halvtimme, men tre dagar och åtskilliga svordommar, handblåsor och ömmande knän senare var bordet faktiskt renslipat. Och vitmålat. Och lackat. Och riktigt, riktigt snyggt! 

Före och efter slipning men utan färg och lack

Så här ser det ut idag, vitmålat och lackat med en övervintrad amaryllis som prydnad

Nu har det gått ett och ett halvt år sedan bordet blev åtgärdat, och vi har äntligen givit oss i kast med stolarna. Till de fyra stolarna jag fick tillsammans med bordet har maken sytt nya stolsdynor, och de två extrastolarna  som maken köpt på loppis är jag i full färd med att klä om i samma tyg som de nya dynorna. Med lite tur kommer bilder senare idag!

/ Thérèse
Läs även andra bloggares åsikter om matbord, stolar, hemmapyssel,