lördag 26 februari 2011

Rapport från flyttkaoset

Tre dagar till flytt. Vår lägenhet liknar allt mindre ett hem, och allt mer någon sorts förråd eller skräpstation. Det är lådor över allt, prylar flyter omkring (var ska jag packa den här? var passar den? var la vi de andra?) och väggar och fönster töms på tavlor och gardiner. En av de svåraste nötterna att knäcka har varit min brudbukett - hur sjutton flyttar man en droppformad bukett med rosor torra som fnöske utan att den haverera fullständigt? Alla skokartonger vi prövat har varit för små, postens största låda för låg och flyttkartongerna allena för stora. I kväll stod lösningen plötsligt framför mig - brudbuketten går med mycket liten marginal ner i vår golvlykta. Helt perfekt! Den kan inte glida runt, den kan inte krossas eller bli mosig, utan står ordentligt fixerad. Lyktan i sin tur svepte jag in i en filt och la i en av våra flyttkartonger. Nu håller vi bara tummarna att glaset håller så ska vi nog lyckas packa upp både bukett och lykta i sitt nuvarande, hela skick!
Buketten i lyktan
Min brudbukett och tärnornas buketter - lite mer färg i färskt format :)
/ Thérèse

Projekt god mat: Nyckelhålet

"Projekt god mat" är en serie blogginlägg om jakten på den goda maten. Tidigare inlägg hittar du här och här

"Enklare att välja hälsosamt" - det är budskapet som vi konsumenter ska förknippa med nyckelhålsmärkningen. Det är Livsmedelsverket som står bakom symbolen som introducerades i Sverige 1989, och som är gemensam för de nordiska länderna sedan 2009. Märkningen tar sin utgångspunkt i nordiska kostrekommendationer om begränsat intag av sockerarter, fett och salt, samt ett ökat intag av kostfibrer.

Regler
25 olika livsmedelsgrupper kan märkas med nyckelhålet, med olika regler för olika grupper. Två krav är gemensamma för samtliga livsmedelsgrupper:
1. Sötningsmedel (livsmedelstillsatser) och godkända nya livsmedel eller nya livsmedelsingredienser med sötande egenskaper får inte ingå.
2. Olja och/eller annat fett som används i produkterna får innehålla totalt högst 2 g industriellt framställda transfettsyror per 100 g olja och/eller fett.

Bild lånad från Livsmedelsverket
För mejeriprodukter gäller till exempel att mjölk och fil får innehålla högst 0,7 % fett, ost får innehålla max 17 % fett och grädde och creme fraiche max 5 % fett. Bordsmargarin får innehålla max 41 % fett och begränsat med salt, medan kött och köttprodukter får innehålla högst 10 % fett och 5 % sockerarter. För att mjukt bröd ska kunna nyckelhålmärkas krävs att de innehåller minst 25 % fullkorn, och för hårt bröd är det 50 % som gäller. Samtliga gränsvärden finns i det här dokumentet.

Kontroll
Nyckelhålet är en frivillig och kostnadsfri märkning. Den som vill använda nyckelhålets symbol behöver inte anmäla detta till något kontrollorgan, och det är producenten själv som ansvarar för att reglerna följs. Kontrollen av nyckelhålsmärkningen görs i första hand av den kommunala miljö- och hälsoskyddsnämnden. Livsmedelsverket ansvarar för tillsynen över vissa större tillverkare som använder nyckelhålsmärkning.

Mina reflektioner
Jag minns när nyckelhålet introducerades i Sverige - jag gick i första klass och fick lära mig att mat skulle vara hälsosam. Visserligen också god, men i första hand hälsosam. Men när jag som vuxen läser reglerna kring nyckelhålsmärkningen blir jag väldigt tveksam till om nyckelhålsmärkt mat kan vara något av det. Genom att minska fettmängden i en vara försvinner så gott som alltid också en del av smaken och konsistensen, och ibland även färg. Tänk dig skillnaden mellan en gryta du lagat på mjölk och vatten, kontra den du gjort med en skvätt vispgrädde. För att kompensera det reducerade fettet måste producenten i de allra flesta fall tillsätta aromämnen för smakens skull, stabiliseringsmedel för konsistensen och ibland också färgämnen. Tar man dessutom bort socker och salt, som ju också är välkända smakhöjare, måste även dessa kompenseras för. Så vitt jag kunnat hitta, finns det inga begränsningar för vilka aromämnen, stabiliseringsmedel och färgämnen som får användas. Att nyckelhålet saknar ett strukturerat kontrollorgan gör mig som konsument bekymrad - vem är då garant för att den enskilda producenten faktiskt lever upp till kraven?

Slutord
Om det enda man vill undvika är fett och socker, då kan nyckelhålet säkert vara en god hjälp. Om man däremot vill leva hälsosamt, äta mat av god kvalitet och med någon sorts äkthet, skulle jag inte rekommendera nyckelhålet. Jag förvånas över att Livsmedelsverket inte tycks ta någon som helst hänsyn till det hälsosamma i att äta en rad olika syntetiska tillsatser, utan begränsar sitt hälsotänk till enbart fett, socker, salt och fibrer. Personligen äter jag hellre några procentenheter extra med fett så länge jag slipper ett koppel av  E-nummer vars namn jag inte kan uttala, och som kräver ett laboratorium för att framställas. Nyckelhålet må tecknas mot en grön bakgrund, men i min värld har det inte det minsta med grön mat att göra!

Referenser: 
Livsmedelsverket.se
Äkta vara av Mats-Eric Nilsson

/ Thérèse
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

fredag 25 februari 2011

Märkningar

Bra mat för mig är mat som uppfyller tre kriterier: 

  1. Den ska vara bra för mig att äta.
  2. Den ska vara bra för miljön.
  3. Den ska vara bra för den som odlat, skördat, ja - producerat den.
"Bra" i det här sammanhanget får väl vara en något relativ term - få saker vi människor gör kan nog sägas vara bra för miljön, men de kan i alla fall vara mer eller mindre direkt skadliga. 
För att hjälpa konsumenter på traven finns ett antal olika märkningar i handeln, som signalerar om varan uppfyller något av dessa kriterier. Efter att ha gått igenom produkterna hemma i vårt kök, konsulterat boken Äkta vara samt googlat runt en smula har jag funnit följande märkningar av mer eller mindre intresse. Idag summerar jag dessa märkningar, och i bloggar framöver kommer jag titta närmare på vad de olika märkningarna faktiskt innebär. 
Nyckelhålet - Livsmedelsverkets märkning för hälsosammare kostalternativ. Faller under mitt första kriterium: bra för mig att äta. 
KRAV - är en ekonomisk förening som ansvarar för märkning av ekologisk mat. Faller främst under mitt andra kriterium: bra för miljön.
Rättvisemärkt - den svenska representanten för den internationella, oberoende märkningen Fairtrade. Faller under mitt tredje kriterium: bra för producenten.
Demeter - märkning för biodynamiskt odlade produkter, sköts av Svenska Demeter Förbundet. Faller främst under mitt andra kriterium: bra för miljön.
Ekologiskt jordbruk - garanterar att varorna är framtagna i enlighet med EU:s regler för ekologiskt jordbruk. Faller främst under mitt andra kriterium: bra för miljön.
MSC - Marine Stewardship Council, garanterar att fisk och skaldjur är fiskade på ett uthålligt sätt. Faller främst under mitt andra kriterium: bra för miljön.   
De sex märkningarna - känner du igen dem?
Kanske tillkommer ytterligare märkningar längs med vägen, men det här är de jag stöter på regelbundet. Jag har varor här hemma som är märkta med olika nationella ekologiska märkningar från tex. norge, nederländerna och storbritannien. Dessa kommer jag inte att titta närmare på, men har du tips på någon bra märkning jag missat tar jag gladerligen emot tips!

/ Thérèse 
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

torsdag 24 februari 2011

Jakten på god mat

Vad är egentligen bra mat? Finns det bra mat, och vad är i så fall dess motsats: dålig mat? Är grön mat bra, och vad är i så fall grön mat? Är grön mat sådan mat som är bra för naturen, och är den i så fall också bra för mig? Och vice versa, går det att hitta mat som är bra för mig och som samtidigt är bra för naturen? Och kan man lägga till ytterligare en dimension - finns det mat som inte bara är bra för mig och naturen, utan också för de människor som producerat det jag stoppar i min mage. Eller handlar hela konsumtionskedjan om en rad kompromisser av typen "Det här är bra för mig och i alla fall inte direkt dödligt för producenten eller  fullkomligt förkastligt för miljön".

Att vara matkonsument i landet Sverige är allt annat än enkelt, när varje basvara har ett tiotal konkurrerande alternativ. Hur väljer man rätt? Att dessutom vara en miljö- och kvalitetsmedveten konsument är faktiskt inte ett spår enklare. Allt fler (mat)varor märks med olika sigill och kvalitetsstämplar vars innebörd är svår att känna till. Jag vill lära mig mer. Jag vill veta vad jag äter, och vad jag sannolikt inte alls vill äta. Jag vill kunna äta och konsumera på ett sätt som jag, miljön och producenterna mår väl av. Därför tänker jag nu läsa, googla och leta för att se om det går att finna någon sorts klarhet i det hela, och så sammanställer jag steg för steg här i bloggen. Eftersom min kunskap är begränsad så här i utgångsläget hoppas jag att mer insatta läsare vill dela med sig av sin kunskap så jag inte sprider osanningar omkring mig. 
Är det här grön mat - bra mat -
eller bedrar skenet?
Nu kör vi!

/ Thérèse
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

onsdag 23 februari 2011

Bokreafynd!

Årets fynd på bokrean blev faktiskt både fler och potentiellt bättre än på mycket länge. Inte någon av de titlar jag funderade på i morse fick följa med hem, men däremot åtta andra. Som den bokmal jag är vill jag så klart dela med mig: inte minst eftersom flera av böckerna går hand i hand med ett grönt tänkande och leverne. Jag är toknöjd!
Uppifrån och ner (alla titlar är klickbara för mer information):

  1. Hönsboken av Anders Jansson och Nina Östman Vi har inga höns, men har drömmar om att en dag kunna skaffa.
  2. Äkta vara av Mats-Eric Nilsson Vad innehåller maten vi äter, egentligen?
  3. Skynda att älska av Alex Schulman Trots min automatiska aversion mot denna man måste jag på sista tiden erkänna mig besegrad: jag är jättenyfiken på denna rosade bok!
  4. Gott och grönt av redaktör Astrid Abrahamsson Mycket vegetariskt, mycket grönsaker, mycket gott!
  5. Enkelt att sy av Lotta Jansdotter Mönster och instruktioner till 24 enkla och välbehövda ting till hushållet. 
  6. Under valnötsträdet av Anna och Fanny Bergenström Receptbok så som bara Bergenströms kan som jag suktat efter sedan den kom. Recepten sorteras på råvara, inte typ av maträtt.
  7. Bröd & kaffebröd av Jan Hedh Recept och hantverket kring brödbak. 
  8. Orkidé av Wilma och Brian Rittershausen Ursprung, odling och skötsel.
/ Thérèse
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Bokrea!

I dag startar äntligen bokrean och jag och maken ska strax ta oss in till stan för en djupdykning bland reatitlarna. Föga förvånande är det trädgårdslitteratur som står högst på önskelistan, tätt följt av matlagningsböcker och allmänna pyssel- och hantverksböcker. Här är några av de böcker jag tänkt titta närmare på, bland annat Karins bok Med fingrarna i jorden, vars blogg med samma namn jag följer med stor behållning. Det känns lite upp och ner att köpa nya böcker mindre än en vecka innan det är dags att baxa hela bohaget tvärs igenom staden, men jag har inte tillräckligt med is i magen för att våga vänta tills flyttlasset gått. Bokrean är ju alltid bokrean.


Ska du köpa något på bokrean i år?

/ Thérèse
SvD1, SvD2, SvD3
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

tisdag 22 februari 2011

Vinterns återkomst

Det börjar bli uppenbart - det straffar sig att tala, drömma eller skriva om vår. Både jag och Fröken Grön gjorde det igår, och i dag är Skåne ånyo täckt av vit snö. Det är vackert, det kan jag inte förneka, solens strålar får de dansande flingorna att gnistra och glimma. Men det är inte vår! Jag tog i vanlig ordning med mig kameran på hundpromenaden och hade tänkt att fånga snön, men jag hittade en dunge full av små talgoxar som i stället fick bli dagens fotoobjekt. Det känns lite mer... levande. 

Burrig talgoxe

Den som gapar efter mycket?
/ Thérèse
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Russinbröd (rågbullar med russin)

För några dagar sedan blev jag ohyggligt sugen på russinbröd, ni vet, såna där rågfrallor med russin i som i alla fall jag fick som barn. Efter att ha dammsugit internet utan att hitta något riktigt bra recept, skapade jag helt enkelt ett eget. Jag utgick från Anna Bergenströms grundrecept i Annas Mat (jag har dock den äldre versionen av boken) och modifierade med hjälp av de inte riktigt perfekta recept jag hittade på nätet.  Resultatet blev detta:
De är inte särdeles bildsköna de små rackarna, men blev förvånansvärt goda!
Russinbröd/rågbullar med russin (40 st)
0,5 liter mjölk *
0,5 liter vatten
2 tsk salt * 
50 g färsk jäst
1 påse brödkryddor (ca 2 msk)
3 dl russin * 
5 dl rågmjöl *
1 liter rågsikt *
7 dl vetemjöl + 1-2 dl för utbakning *
0,75 dl brödsirap 

Värm degspadet (mjölk & vatten) till 37 grader och häll i en bunke. Smula i jästen (jag valde att använda halv jästmängd och i stället jäsa lite längre, man kan sannolikt ta 100 g jäst om man har bråttom!) och rör till den löst upp sig. Tillsätt salt, brödkryddor, brödsirap och russin och rör till slät smet . Tillsätt nu de tre mjölsorterna under ständig omrörning, jag använder alltid min assistent så degen knådas ordentligt. Börja med det grövsta, rågmjölet, därefter rågsikten och till sist vetemjölet. Arbeta degen ordentligt och låt sedan jäsa övertäckt till dubbel storlek, med den här jästmängden tog det ungefär en timme. Snåla inte med jästiden, rågen gör gärna brödet tungt så det behöver all tid det kan få för att lyftas och luftas. 

Arbeta snabbt ihop degen på bakbordet, dela i fyrtio bitar, rulla till runda bullar och lägg på plåt. Låt återigen jäsa till generös dubbel storlek, 30-60 minuter, under bakduk. Grädda i 12-15 minuter mitt i ugnen i 225 grader. Ta ut och njut! 

* ekologiskt alternativ finns

/ Thérèse
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

måndag 21 februari 2011

Glada fåglar

På en av dagens hundpromenader passerade vi ett buskage där fågelaktiviteten var hög: det kvittrades, sprättes och prasslades i fulla drag. Trots att jag skickade iväg hunden och maken, lockade med solrosfrön och bjöd på en stor portion tålamod lyckades jag inte få några riktigt bra bilder. Fåglarna lekte hellre kurragömma med grenarna vilket gjorde fotograferingen minst sagt avancerad. Trots den lilla, irriterande oskärpan, så är det här en av de mer acceptabla bilder som jag lyckades knäppa på den stiliga domherren - Pyrrhula pyrrhula. Frugan satt på en kvist en bit ner, men hennes diskreta fjäderdräkt gör onekligen att hon känns grå vid sidan av sin färgstarke make. 
Domherre-hane
Då och då seglar en rovfågel över våra huvuden, här i utkanten av Lund. För någon vecka sedan hade jag kameran med, men tvingades fotografera i motljus så bilderna blev i princip svarta. Efter lite pyssel i ett redigeringsprogram har jag till sist lyckats få fram en så pass tydlig bild att jag vågar mig på en identifikation -  min gissning är att det är en röd glada som cirklar över oss. Den är i alla fall väldigt lik det som ornitologerna kallar röd glada. Den ska vara en god glidflygare, ska kunna övervintra, vara hyfsat vanlig i Skåne och dessutom är den visst vår landskapsfågel! Tänk så mycket man kan lära sig av lite hundpromenader, en kamera och en envis nyfikenhet! Nu blir målet att lyckas ta några riktigt bra bilder på gladan också - den är faktiskt grymt vacker!
Röd glada - eller har någon annan ett bättre förslag?
/ Thérèse
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Fönsterpärlor

Som tack för mina två och ett halvt år i föreningen SHEDOs styrelse fick jag i lördags en underbart söt kruka pärlhyacinter. Nu står den hemma i vårt vardagsrumsfönster, med sina pärlande blommor och värmer ett vinterfruset hjärta. I morse föll det sånt där konstigt florsocker igen, och termometern har inte orkat sig över nollan på mycket länge, men nu får pärlorna hålla hoppet vid liv. För var dag vi lägger bakom oss, kommer vi en dag närmare våren!



/ Thérèse
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

söndag 20 februari 2011

Azalea

I torsdags fyllde min farfar år, och i fredags satte vi oss på tåget till Sundets pärla för att fira honom och passa på att träffa min pappa som var på besök. Farmor bjöd som alltid på fantastisk mat, och även om jag inte våga norpa några pelargonskott av henne, fick jag i alla fall chans att beundra hennes fantastiska azalea. Av någon anledning har jag aldrig själv ägt just en azalea - lite dumt, inser jag var gång jag får möjlighet att på nära håll beundra dess skönhet!
Farmors azalea...

Som nog egentligen var en present till farfar från pappa ...
/ Thérèse
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

lördag 19 februari 2011

Vårtecken

Älskade snödoppar
Jag fortsätter i vårtecknens spår - trots att det var åtta minusgrader när jag vaknade i morse så strålade solen när jag satte mig på bussen för att åka till årsmöte. Idag lämnade jag posten som vice ordförande och kassör i den förening jag var med och startade upp för två och ett halvt år sedan. Det är med blandade känslor jag lyfter på hatten, men mest av allt ska det faktiskt blir oerhört skönt. Jag har ägnat oändliga timmar åt denna förening, jag har älskat det - psykiatri är en hjärtefråga för mig - men det är svårt att hålla uppe glöden i ideellt arbete under flera års tid. Det är dags att gå vidare, och i och med detta har jag vunnit minst tio timmar varje vecka som jag annars lagt på föreningen. Fatta vad mycket tid! Till maken, balkongen, växterna, köket, brödbaket, djuren, skrivandet .... Åh, det känns lite som att jag har en spirande vårblomma i hjärtat!

/ Thérèse
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

torsdag 17 februari 2011

Längtan till landet

Jonna publicerade tidigare idag en enkel men (som alltid när det gäller henne) oerhört vacker bild som du kan se här. Det är ett trähjärta som hänger i fönstret, med texten Carpe Diem. Fånga dagen. Ett uttryck som många gärna svänger sig med - men vad innebär det egentligen? Jonna lever ett liv så långt bort från den liv  som jag, och garanterat också de allra flesta av er läsare, lever. 21 år gammal har hon lämnat storstaden och bor i en gammal skolbyggnad i västernorrland, med mycket begränsade faciliteter och moderniteter. 

Av någon anledning har jag alltid mycket lättare att fånga dagen när jag är på landet än när jag är i stan. När jag är på vår gamla släktgård i Blekingeskogen är det är så mycket enklare att verkligen använda dagen och känna att jag fyllt den med liv. Att se tillbaka på en dag och se att man har huggit ved och gjort upp eld fyra gånger för att få värme i huset, känns så mycket mer handfast än att ha vridit upp elementet och fortsatt läsa en kursbok. Att ha liat gräset kring alla gärdsgårdar och vänt jorden i grönsaksrabatterna, eller att ha räfsat löv och rivit nässlor, känns så mycket mer som ett dagsverke än att promenera till Ica för att handla mat och sedan jobba åtta timmar framför datorn. 
Det så  mycket vackert på landet, som det här gamla skåpet som står i finrummet på vår gård. Det skulle aldrig någonsin kunna stå i stan men här är det fantastiskt. Att man dessutom kan finna nyårskort från 1910 i det gör det inte sämre ...
Jag är inte riktigt hel i stan. Den bekväma sidan av mig trivs ypperligt med att ta stadsbussen till stan, gå på föreläsning, promenera till caféet och träffa syrran, gå vidare hem till en kompis, ta en sväng förbi mataffären på väg till bussen för att sedan åka hem till en varm och ljus lägenhet. Bekvämt, och många gånger praktiskt, det säger jag ingenting om! Det är ruttet kallt att gå på toa när badrummet håller tio plusgrader och vattenångan fryser på fönsterrutan. Att klä av sig för att duscha är liksom inte att tänka på! Men det har någonting annat. Utan att romantisera, så kan jag andas där. Allt blir så mycket enklare när min hjärna inte måste sortera alla miljoner intryck som livet i en storstad bjuder på, utan kan fokusera på det som är viktigt. Jag kan lyssna inåt, lyssna på min kropp - en kropp som i staden värker och blir trött av all överstimuli, men som på landet får kraft och energi när den får vila från allt brus och arbeta med sådant den är skapad för. Längtan till landet har bott i mitt hjärta under många många år, och ju fler år jag lägger bakom mig, desto närmare kommer jag drömmen. Bloggar som Jonnas och UnderbaraClaras är sådana som håller drömmen och längtan vid liv. Det är faktiskt möjligt. Livet i staden må vara det vanligaste, inte bara i Sverige utan också globalt, men det är faktiskt inte det enda. Det är en oerhört tröst och glädje. 

/ Thérèse
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Smultronstället

Jag längtar efter promenaderna längs med den gamla nedlagda järnvägsvallen. Jag längtar efter tallbarr och bark under fötterna, här och var syns resterna av det livgivande järnvägsspåret. Nu är här sandiga banker som klätts av nytt liv, av grönskande liv. Jag längtar efter att söka efter det lilla, lilla röda, i det omslutande intensiva gröna. Jag längtar efter att sätta mig ner på knä, att plocka bär efter bär och njuta av den solvarma smaken i munnen. Jag längtar efter att sitta där och lyssna till fåglarna som sjunger, träden som susar och forsen som dånar avlägset. Jag längtar, åh herre Gud så jag längtar! Efter smultron och smultrontid på smultronstället. Jag längtar.

/Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

onsdag 16 februari 2011

Miljöpsykologi

Ek vid vårt lantställe
I januari tog jag min kandidatexamen i psykologi, och läser den här terminen bland annat en avancerad kurs i miljöpsykologi. Det är ett ämne jag tycker väldigt mycket om där mina två största intresseområden - människa/psykologi och trädgård/natur/miljö - förenas. En tidig, och mycket intressant, miljöpsykologisk studie publicerades i den ansedda vetenskapliga tidskriften Science redan år 1984. Det var miljöpsykologen Roger Ulrich som studerat hur patienter återhämtat sig efter en gallstensoperation, genom att gå igenom patientjournaler  från år 1972 till år 1981. Hans resultat kom att leda till eftertanke och nyfikenhet både hos forskare och kliniker.

Patienterna som efter operationen vårdats i ett patientrum med utsikt över en grön park hade kortare vårdtid än de patienter vars patientrum vette ut mot en tegelvägg. Vidare kallade patienterna i rummen med grön utsikt mer sällan på sjuksköterskan, de bad med sällan om - och behövde sig på lägre doser av - smärstillande läkemedel och klarade sig dessutom bättre utan sömnmedel, än den matchade gruppen med utsikt mot en tegelvägg. En av miljöpsykologins två främsta förklaringsmodeller går ut på att återhämtning från stress främjas genom att omgivningen signalerar trygghet. Ulrich tolkare resultaten av sin studie som att tegelväggen inte kunde häva budskapet av fara, medan den öppna, ljusa parken med vatten kunde inducera en känsla av trygghet. Denna trygghetskänsla påverkar hela det autonoma nervsystemet: magen blir lugnare, hjärtrytm och puls går ner och ett antal stresshormoner minskar i mängd. 

Ulrichs resultat är inte unika på något sätt. Att miljön har betydelse för återhämtning, hälsa och välbefinnande har forskare kunnat påvisa både förr och senare, men Ulrich resultat är svåra är värja sig från. Trots att grönska bidrar till bättre vårdresultat, och trots att grön miljö saknar läkemedlens och ingreppens riskabla biverkningar, så är den gröna miljön fortfarande inte särdeles högprioriterad. Tabletter, röntgenapparater och steriliseringsapparater i all ära - utan dem kan ingen modern vård bedrivas - men grönska är varken dyrt, svårt eller komplicerat. Bara lugnande, främjande och tryggande. Både för personal, patienter och besökare - det är klart att man borde vilja prioritera det!

Referenser: 
Nilsson, G. (red.) (2008) Trädgårdsterapi. Lund: Studentlitteratur. 
Ulrich, R. (1984) View through a window may influence recovery from surgery. Science 224(4647), 420-421.

/Thérèse
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Linssoppa

Den här vintern har jag drabbats av en mild släng av soppsjukan. Kanske beror det på att jag har ägnat de senaste månaderna åt att frysa i princip dygnet runt, kanske beror det på att soppor är så lättlagade, eller att ingredienserna ofta är distinkta och fräsha. Kanske är det helt enkelt en kombination av dessa faktorer som gjort vinterns matsedel ovanligt sopprik. Idag tänkte jag dela med mig av mitt favoritrecept på linssoppa - näringsrik, värmande, mättande och med lite sting. Att den dessutom är billig, snabblagad och ekologisk gör ju inte saken sämre.
Bildens relation till texten? Det är fantastiskt med
het linssoppa efter en långpromenad i kylan!

Linssoppa
1 dl röda linser *
1 dm grovhackad purjolök *
2-3 grovt rivna morötter *
1 vitlöksklyfta
1 burk (ca 500 g) krossade tomater *
5-7 dl grönsaksbuljong *
1 tsk curry *
olivolja *

Hacka eller pressa vitlöken och hacka purjolöken grovt. Fräs curryn i olivoljan någon minut och tillsätt sedan löken. Riv morötterna grovt och låt dem fräsa tillsammans med löken ytterligare några minuter. Skölj linserna, häll i linser, buljong och krossade tomater. Låt koka tio minuter eller tills linserna är mjuka. Jag vill gärna ha ett litet tuggmotstånd i linserna, men det är högst individuellt. Späd eventuellt med mer vatten (eller en skvätt grädde!) och smaka av med salt och curry. Servera ångande varm, gärna med några klickar turkisk yoghurt eller creme fraiche, tillsammans med nybakat bröd.


Smaklig måltid!


/Thérèse
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

tisdag 15 februari 2011

Novembersplit

Så här vackert har de blommat, år ut och år in
Här hemma i lägenheten bor en hel drös olika krukväxter av varierande ålder. De nyaste är oridéerna vi fick i julklapp och den äldsta måste vara benjaminfikusen jag köpte för åtta-nio år sedan. I spannet där emellan, med en ålder av kanske fem-sex år, finns två novemberkaktusar. Jag köpte dem i min lokala mataffär under en tid i livet då jag inte riktigt kunde ge mina växter den uppmärksamhet de förtjänade, men de har lik väl stannat kvar vid min sida sedan dess. De har blommat riktligt och jag har varit duktig med att plantera om dem etappvis.

Eller - jag var duktig på att plantera om dem. Nu har de stått i samma kruka sedan vi flyttade till Lund för två och ett halvt år sedan, och jag måste motvilligt erkänna att de inte längre är lika pigga och fräsha som de en gång var. Men eftersom de lik förbaskat fortsatt att blomma (och blommar många gånger per år) har jag inte lyckats passa in någon vettig tid till att plantera om dem. Härom dagen tog jag dock mig själv i kragen, och man skulle kunna säga att det var i sista sekunden. Plantan stod lika bra utan kruka som med, eftersom det inte fanns en gnutta jord kvar i krukan - allt var rötter och dekorationsstenar. Kaktusen på bilden är nu kluven i två och återhämtar sig nu i ny jord med avsevärt bättre utrymme för rötterna. Kompisen blommar fortfarande (suck) men har den inte blommat över tills vi flyttat om två veckor tänker jag tvångsomplantera den ändå. För så här kan vi faktiskt inte ha det längre...
Men nu är det faktiskt dags för förändring. Får det lov att vara lite, ehm, rötter?
/ Thérèse
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Packkatt...

Vi har nått en sorts packningsplatå: det är två veckor kvar till flyttlasset går, och vi kan inte packa ner så mycket mer utan att haverera vardagen fullständigt. Tindra däremot packar glatt ner sig själv  i IKEA-kassen i hallen. Better safe than sorry, tänkte katten och försäkrade sin plats i flyttlasset. Sitter jag här så kan de inte missa mig!
Packkatt ...
/ Thérèse
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

måndag 14 februari 2011

All you need is love

Murgröna som vi hade som bordsdekoration vid bröllopet, och ett hjärta tillhörande det fikonträd vi fick i bröllopspresent
"All you need is love" sjöng Beatles. Även om kärlek inte mättar många magar är det nog få som skulle ifrågasätta dess värde och betydelse. Det är dock inte alla förunnat att vara förutsättningslös älskad, eller att ha någon att älska gränslöst. Jag ser inget ont i att, en dag om året, uppmärksamma kärleken i vardagen. Den ska ju finnas där, varje dag, året om, men som de människor vi är kan det göra gott att påminna oss själva om att våga uttrycka kärlek och omtanke. Däremot är jag mycket skeptisk gentemot det amerikaniserade sättet att fira Valentines day. Den kommersiella marknadsyran kan onekligen bli kontraproduktiv och göra Alla hjärtans dag till årets ensammaste dag, för den som lever ensam eller saknar kärlek. Därför tycker jag att Alla hjärtans  är en ypperlig dag att uppmärksamma olika hjärteprojekt. Just nu pågår två kampanjer som jag vill lyfta fram lite extra en dag som denna:

I Sverige lever vart femte barn, eller 400 000 barn, med föräldrar med ett riskabelt akohol- eller narkotikabruk. Vart femte barn är en kampanj för att uppmärksamma barn och unga som påverkas negativt av att vuxna i deras närhet missbrukar alkohol, narkotika eller läkemedel. Läs mer om, och stöd kampanjen som pågår under Alla-hjärtans-veckan, här!

Heja Abbe är en fantastisk blogg om "en kämpe med ett medfött hjärtfel". Hjärt- och lungfonden har utsett februari till "Alla barnhjärtans månad", och hos Heja Abbe pågår nu flera auktioner där pengarna går oavkortat till fondens insamling. Titta in där, vettja, och ge ett litet barnhjärta möjligheten att fortsätta slå!

Ha en riktigt fin alla hjärtans dag!

/ Thérèse

Hushållsapparater

Min Elektrolux assistent
Jag flyttade hemifrån redan på gymnasiet, några månader innan min artonårsdag. Det innebar, förutom att jag började odla sallat i gamla kakburkar, även att mina önskelistor till jul och födelsedag ändrade karaktär. Vid sidan av skivor, böcker och tillbehör till mina instrument, önskade jag mig också saker till hushållet. På nittonårsdagen fick jag därför en gul, fin dammsugare (som fortfarande tjänar troget), därefter har jag fått en elvisp, en lyxig matberedare som gör det mesta när det gäller hacka, riva, blanda och skära, samt min älskade Electrolux assistent utan vilken jag inte längre kan sätta en jäsdeg. Vad jag gillar med Electroluxen är att den sett i princip lika dan ut i femtio års tid: det finns därför gott hopp om att jag kommer kunna köpa extra- och reservdelar till den under lång tid framöver. Allting är i solid stål eller mycket stark plast, inget skört, ömtåligt och bräckligt här inte!

På ett sätt kan jag få lite dåligt samvete för alla mina maskiner, samtidigt som de underlättar min vardags så oerhört mycket. Jag undrar ibland hur jag orkade hålla igång så mycket i köket innan jag fick dem. Det är så ruggigt skönt att bara öppna köksskåpen, och få hjälp med det mesta. Att jag dessutom sluppit lägga dryga studentslantar på dem är väldigt värdefullt och jag sänder då och då en tacksam tanke till den tjugoåriga Thérèse som prioriterade hushållsassistenter före märkeskläder. För utan assistenten kan jag inte baka bröd - den smärtsjukdom jag haft i tio år gör deghantering för hand till en omöjlighet. Dessutom undrar jag vilket som är den största miljö- och energiboven: mina hushållsapparater som hjälper mig att baka mitt eget bröd och laga mat från grunden, eller alla transporter, emballage och drivmedel som krävs för att transportera färdigköpta varor till min mataffär. Jag hoppas (och tror) att mina apparater är det snällare alternativet. 

/ Thérèse
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

söndag 13 februari 2011

Fuskvår

På förmiddagens promenad var jag tvungen att passera Vintergäcken, bara för att kontrollera att den fortfarande levde och mådde bra. Dessutom kollade jag mina två andra "gömmor" där jag vet att den brukar komma riktigt tidigt, och mycket riktigt hittade jag gula små knoppar även där. Våren är på väg. Att det dessutom blommar gula blommor på köksbordet gör ju inte saken sämre, även om det visserligen kan sägas vara lite fusk. När jag plockade ju in kvistarna var de hårt knoppade, och har slagit ut först sedan de kommit in i värmen. Men vackert är det, lik väl!
Forsythia och klibbigt blank kastanjeknopp
/ Thérèse
(Av någon anledning blev bildkvalién kass när jag laddade upp bilden - ni får ta mina ord, den är vacker!)
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Morotsbröd

Jag har i perioder varit väldigt bra på att allt mitt bröd, för att sedan drabbas av långa perioder av bakningsuppehåll. Sedan några veckor tillbaka är jag och maken inne i ett nytt bakningsflow och vi har inte köpt den minsta brödsmula på snart en månad. Det är ohyggligt skönt! Inga konstiga konserveringsmedel som får mjukt bröd att hålla sig i påsen i månader och år, inga läskiga smakförstärkare eller tillsatser - bara ingredienser vi själva har valt. Ett av våra favoritbröd är morotsbrödet, det är luftigt, smakrikt och väldigt lättbakat. I går provade jag att dela degen i tre och grädda dem som formbröd (i sockerkaksformar) - det blev riktigt bra och brödet är lättare att skiva än när jag gjort två stora limpor. Testa - det är supergott!
Morotsbröden jag bakade i går
Morotsbröd
5 dl mjölk *
50 gram jäst 
25 gram rumsvarmt smör * (kan uteslutas)
2 teskedar salt
2 matskedar honung eller sirap *
3 dl finrivna morötter *
13-14 dl (lant)vetemjöl eller rågsikt *
1 dl solroskärnor *

Ett ägg * / ljummet vatten
Örtsalt/flingsalt

Värm mjölken till 37 grader. Smula jästen i en bunke och häll över mjölken. Rör om tills jästen har löst upp sig. Tillsätt smör, salt, honung, morötter, solroskärnor och det mesta av mjölet. Arbeta degen kraftigt tills den blir smidig att arbeta med, detta går enklast i en hushållsassisten. Jäs under bakduk i minst 30 minuter, jag dubblerar ofta den tiden för att få brödet luftigare. Dubbel storlek på degen är ett bättre mått än minuter. 

Arbeta degen smidig på mjölat bakbord och forma antingen två stora eller tre lite mindre bröd, eller lägg brödet i tre bakfomar. Låt jäsa på plåt eller i forma i 30 minuter, eller till dubbel storlek. Pensla bitarna med uppvispat ägg eller ljummet vatten och strö över fling- eller örtsalt. Grädda i mitten av ugnen i 225 grader, 15-20 minuter. En bra hållpunkt jag lärde mig häromdagen var att brödets kärna ska hålla en temperatur om 98-99 grader. Det tog ungefär 20 minuter i min ugn. Låt bröden svalna på galler under handduk. Klart! 

Brödet går utmärkt att frysa in - vi delar varje limpa i två och lägger fram en ny varje kväll innan vi går och lägger oss, så har vi tinat färskt bröd till frukost.

* Ekologiskt alternativ finns

/ Thérèse
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

lördag 12 februari 2011

Äntligen!

I ett soligt och skyddat hörn, precis på samma fläck som i fjol, hittade jag idag äntligen ett säkert vårtecken. Jag har  spanat i hörnet den senaste veckan, och nu äntligen är de här. Några hundra meter från vårt hus, där villorna ligger tätare och skyddar från fältens pinande vintervindar stod det - årets första vintergäck. HURRA!
Vintergäck
/ Thérèse
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

fredag 11 februari 2011

Florsocker?

Det där vita, det där som faller från skyn ni vet? Det där vita som pudrat våra gröna gräsmattor i kväll, och som yr runt i den vansinniga stormen som sjunger i knutarna. Visst är det väl florsocker som rasar från himlaskyarna, säg att det är det finpulveriserade socker som jag duttat över mina semlor, som nu sprids över gräsmattorna. För snälla, snälla rara - säg att det där vita, kalla, hemska, blöta som faller inte är snö. Jag vill inte. 

Jag vill ju bara ha vår!
Snö? Storm? Kallt?  Neeej - inte en chans, då går jag inte en meter utanför dörren. Hejdå matte! Vi ses när du kommer in!
/ Thérèse
Efter att ha läst Fröken Gröns blogg får jag nog retirera och inse att det är just snö och inte florsocker som faller. Dessutom hotar HD med tio minus i natt. Skit också.
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

torsdag 10 februari 2011

Flyttböcker

Och vi packar och rensar och sorterar och packar och rensar och sorterar och packar och i morse bröt vi mönstret genom att frosta av frysen! Just nu är det böcker som packas, rensas och sorteras och jag har en första kasse som inte kommer att få följa med till nya lägenheten. Eftersom jag ogärna slänger böcker har jag lagt upp allt i en lista som du hittar här och skapar därmed min högst personliga bokrea som slår kommersens med hästlängder - allt är nämligen gratis ;-)

Är det nån eller några av böckerna nu vill ha, lägg en kommentar här för att paxa den, eller skicka ett mail till info@thereseeriksson.se Smidigast är så klart om du kan hämta boken här i Lund, annars skickar jag den till dig, förutsatt att du betalar porto. Den här gången är det främst böcker i anatomi/fysiologi/omvårdnad och en del psykologi/psykiatri. Men eftersom de  alla har några år på nacken passar de nog bäst för den allmänt intresserade, snarare än som kurslitteratur. Dessutom finns lite poesi och lyrik, samt några titlar i det omåttligt populära ämnet personlig utveckling. Sannolikt blir det ytterligare rensning efter flytten så hittar du ingenting intressant nu så kanske det dyker upp något i mars!
Celia packar också, men hon är avsevärt mycket bättre på att packa upp än att packa ner, särskilt när det gäller leksaker... 
Uppdatering 11/2: En uppdaterad lista ligger här nu - kul att så många var intresserade!

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

onsdag 9 februari 2011

Välkommen flyttkaos!

I dag har flyttkaoset entrat lägenheten med full kraft. Om tre veckor går flyttlasset och det börjar bli hög tid att på allvar ta tag i packningen. Därför är nu delar av köket nedpackat, prydnadssaker på väg ner i lådorna (däribland mina älskade änglar från WillowTree) precis som delar av våra DVD-skivor. Och tadaa - nu är kaoset ett faktum, och det är bara att dra ett djupt andetag och acceptera att det är så här det kommer att se ut nu under många, många veckor framöver. Men det kommer något gott av det i slutänden, med blicken fäst mot målet så ska det nog gå vägen!

Som ett ljus i detta stormande flyttkaos kom en fin vän hit och lämnade av två enorma kassar med krukor, urnor, jord och fröer som hon inte längre ville ha. Vi är djupt tacksamma och har redan påbörjat planeringen för dem: vi ska bara packa ner- och upp dem först!
Syrénkvistar och forsythia (i bakgrunden) börjar så sakta slå ut på vårt köksbord! Ett litet vårtecken i allt kaos!
/ Thérèse
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Blåbärsliv

Idag vågade jag mig ut på balkongen för en första inspektion efter den långa vintern. Det var med glädje som jag kunde konstatera att den mindre av våra två buskar med amerikanska blåbär ser ovanligt pigg ut och är full av knoppar! Även den större ser ut att ha klarat de bistra månaderna, så med lite tur får vi ordentligt med bär till sommaren. Buskarna går nämligen sin tredje säsongen till mötes och det tar flera år innan de kan börja ge bär på sin fulla potential. Så vi hoppas helt enkelt att sommarens skörd blir god. I mångdubbel bemärkelse!
Den mindre av våra två amerikanska blåbärsplantor
/ Thérèse
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

tisdag 8 februari 2011

Håll i hatten!

Vill minnas att jag bara för någon dag sedan nämnde blåsten som kan härja i våra östra delar av Lund. Vill minnas att jag också nämnde hur utemöbler kunde blåsa omkring här ute. Jag kan idag konstatera att det ibland faktiskt är bäst att hålla truten. Sedan i går kväll blåser det storm här i Skåne, med diverse mer och mindre spännande och kreativa resultat. Sydsvenskan skriver att Öresundsbron stängts av i perioder, att många är utan el och att många vägar spärras av nedfallna träd. Även riksmedierna rapporterar om stormens biverkningar.

Själv kan jag berätta att någon av mina grannar är ett mörkgrönt plastbord eller en plaststol fattigare - jag vågar mig inte på någon närmare identifiering av ursprungsmöbel med tanke på dess nuvarande skick. Hade det handlat om en trämöbel hade det med nöd och näppe varit  lönt att slänga spillrorna i brasan, det är ruskigt finfördelat! Byggarbetsplatsen några hundra meter härifrån har bjudit på kvadratmeterstora isoleringsplattor som nu ligger sönderslagna kring vårt hus och på de kringliggande åkrarna, och cykelstället bjuder självfallet på en klassisk cykeldomino. Det ska faktiskt bli ganska skönt att flytta.
Staketet runt gungorna - här måste utemöbeln ha kraschat i natt

Närbild - obehaglig tanke att man kunde fått den som en projektil i ansiktet...
Möbel i byggsats
Isolering, någon?
/ Thérèse (med hjälm i stället för hatt ...)
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Orkidéljus

Utomhus är det fortfarande grått och trist, och inte en blomma så långt ögat kan nå (nåväl, det beror väl på var man bor). Men här inne i lägenheten blommar det faktiskt ovanligt mycket för att vara februari. Våra novemberkaktusar har precis tappat sin sista blomma efter nästan en månads intensiv blomning, och vårt orkidéfönster är förvånansvärt fullt av blommor. Det är så skönt som kontrast mot allt det där mörka och trista.

Vi har fem vanliga brudorkidéer (Phalaenopsis), varav en är ordentligt stor. Just nu är det bara den stora som blommar, men alla fyra har bulliga knoppar och har under vintern satt minst en ny blomstängel per planta. Dessutom har vi två juvelorkidéer (Ludisia discolor) som blommade över för några veckor sedan, men vars blad fortfarande fascinerar. Sen har vi våra två senaste nytillskott i orkidéfönstret - en lilaröd Zygopetalum mackaya och en mörkröd orkidé Cambria (Vuylstekeara). Från att jag för två och ett halvt år sedan aldrig ägt en enda orkidé, står det alltså nio härliga plantor i vårt fönster. Och jag måste säga att det är en fantastiska växter!
Närbild: den stora brudorkidén korsad av en av de nya stänglarna
/ Thérèse
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

måndag 7 februari 2011

Blomkålssoppa - godare än gott

Jag och maken sitter som klistrade på fredagskvällarna när SVT sänder Trädgårdsfredag. Nu har programmet visserligen vinteruppehåll (jag hoppas på återkomst till våren!) men hemsidan ligger kvar, full med tips och råd och inte minst - mumsiga recept! Särskilt har vi fastnat för den blomkålssoppa som kocken Tareq tillagade i ett av höstens program. Receptet nedan är lätt modifierat sedan vi lagat soppan ett antal gånger: orginalreceptet (minus paprikaconfiten som bara beskrevs på TV) hittar du här
Enkla ingredienser, men ack så gott!
Blomkålssoppa för 8 personer
1 blomkål (ca 1 kg är lagom) * 
1liten gul lök *
2-4 klyftor vitlök *
2 msk hackad färsk timjan eller 2 tsk torkad *
1,5 liter grönsaksbuljong *
2 dl vitt (matlagnings)vin *
4 dl visp-/matlagningsgrädde *
(ev 1 krm ättika för kontrast)

Gör så här:
Skär blomkålen och stammen i grova bitar. Spara några fina buketter till salladen som du pillar ner i små, små fina bitar. Du kommer att behöva ca 2 dl blomkålsbuketter till salladen. 

Grovhacka lök och vitlök och fräs i lika delar smör och olivolja på medelvärme tills det har fått vacker färg. Tillsätt blomkålen och stammen samt timjan. Fräs ytterliggare några minuter och tillsätt sedan vinet, buljongen och grädden. Låt koka tills blomkålen är riktigt mjuk. Salta efter behov och mixa sedan soppan slät.

Sallad:
2 dl små blomkålsbuketter *
1 dl mandel *
1 msk smör *
Flingsalt

Gör så här:
Smält smöret i en kastrull. Tillsätt de små blomkålsbuketterna och mandeln och låt bryna. Jag tycker det blir gott om smöret får lite färg. Smaka av med flingsalt.

Paprikaconfit:
2-3 röda paprikor *
ordentligt med olivolja (det ska med råge täcka botten av kastrullen, kanske 0,5 dl) *
1 msk 12 % ättika (eller späd till ungefär denna styrka. Vi använder 24 % ättika)
rosmarin *


Gör så här:
Kärna ur och strimla paprikan i tunna, tunna skivor. Hetta upp oljan i en kastrull tillsammans med rosmarin (dosera efter smak, men jag nöjer mig med något kryddmått) och låt sedan paprikan fräsa i oljan. Häll över ättikan och låta koka under lock till paprikan är mjuk. 

Servera soppan tillsammans med paprikaconfiten och blomkåls- och mandelsalladen. Njut - den är himmelsk! Och soppan går utmärkt att frysa, eller spara i kylskåpet ett par dagar. 

* Ekologiskt alternativ finns

/ Thérèse
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,