Novembersplit

Så här vackert har de blommat, år ut och år in

Här hemma i lägenheten bor en hel drös olika krukväxter av varierande ålder. De nyaste är oridéerna vi fick i julklapp och den äldsta måste vara benjaminfikusen jag köpte för åtta-nio år sedan. I spannet där emellan, med en ålder av kanske fem-sex år, finns två novemberkaktusar. Jag köpte dem i min lokala mataffär under en tid i livet då jag inte riktigt kunde ge mina växter den uppmärksamhet de förtjänade, men de har lik väl stannat kvar vid min sida sedan dess. De har blommat riktligt och jag har varit duktig med att plantera om dem etappvis.

Eller - jag var duktig på att plantera om dem. Nu har de stått i samma kruka sedan vi flyttade till Lund för två och ett halvt år sedan, och jag måste motvilligt erkänna att de inte längre är lika pigga och fräsha som de en gång var. Men eftersom de lik förbaskat fortsatt att blomma (och blommar många gånger per år) har jag inte lyckats passa in någon vettig tid till att plantera om dem. Härom dagen tog jag dock mig själv i kragen, och man skulle kunna säga att det var i sista sekunden. Plantan stod lika bra utan kruka som med, eftersom det inte fanns en gnutta jord kvar i krukan - allt var rötter och dekorationsstenar. Kaktusen på bilden är nu kluven i två och återhämtar sig nu i ny jord med avsevärt bättre utrymme för rötterna. Kompisen blommar fortfarande (suck) men har den inte blommat över tills vi flyttat om två veckor tänker jag tvångsomplantera den ändå. För så här kan vi faktiskt inte ha det längre...

Men nu är det faktiskt dags för förändring. Får det lov att vara lite, ehm, rötter?

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om Novemberkaktus, omplantering, rötter