Hushållsapparater

Min Elektrolux assistent

Jag flyttade hemifrån redan på gymnasiet, några månader innan min artonårsdag. Det innebar, förutom att jag började odla sallat i gamla kakburkar, även att mina önskelistor till jul och födelsedag ändrade karaktär. Vid sidan av skivor, böcker och tillbehör till mina instrument, önskade jag mig också saker till hushållet. På nittonårsdagen fick jag därför en gul, fin dammsugare (som fortfarande tjänar troget), därefter har jag fått en elvisp, en lyxig matberedare som gör det mesta när det gäller hacka, riva, blanda och skära, samt min älskade Electrolux assistent utan vilken jag inte längre kan sätta en jäsdeg. Vad jag gillar med Electroluxen är att den sett i princip lika dan ut i femtio års tid: det finns därför gott hopp om att jag kommer kunna köpa extra- och reservdelar till den under lång tid framöver. Allting är i solid stål eller mycket stark plast, inget skört, ömtåligt och bräckligt här inte!

På ett sätt kan jag få lite dåligt samvete för alla mina maskiner, samtidigt som de underlättar min vardags så oerhört mycket. Jag undrar ibland hur jag orkade hålla igång så mycket i köket innan jag fick dem. Det är så ruggigt skönt att bara öppna köksskåpen, och få hjälp med det mesta. Att jag dessutom sluppit lägga dryga studentslantar på dem är väldigt värdefullt och jag sänder då och då en tacksam tanke till den tjugoåriga Thérèse som prioriterade hushållsassistenter före märkeskläder. För utan assistenten kan jag inte baka bröd - den smärtsjukdom jag haft i tio år gör deghantering för hand till en omöjlighet. Dessutom undrar jag vilket som är den största miljö- och energiboven: mina hushållsapparater som hjälper mig att baka mitt eget bröd och laga mat från grunden, eller alla transporter, emballage och drivmedel som krävs för att transportera färdigköpta varor till min mataffär. Jag hoppas (och tror) att mina apparater är det snällare alternativet. 

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om Kök, hushållsassistent, electrolux, matberedare, elvisp, hjälpmedel