Paprika

Paprika tillhör de grönsaker (eller bär, om man ska vara petnoga) som trivs bra i kruka. För fem veckor sedan satte jag sex små paprikafrön som jag skrapat ur en vanlig paprikafrukt köpt i mataffären, och som jag sedan låtit torka i en skål. Vill man vara säker på att få friska frön bör man nog köpa frön anpassade för sådd, men för mitt hemmabruk nöjer jag mig med vad middagsfrukten har att erbjuda. 

När fröna var sådda väntade och väntade och väntade jag, och när jag var på vippen att ge upp så hade jag  en morgon sex små, gröna, millimeterhöga skott i krukorna. Paprika har visserligen lång groningstid, men jag hann överväga att ge upp projektet flera gånger innan de behagade krypa ur jorden. Jag kan inte minnas att det tog sådan tid i fjol. Men nu är de alltså äntligen på väg och ännu så länge står det tre plantor i var kruka. Det hade varit smidigare att så dem i odlingsbrätten, men man tager vad man haver som Kajsa Varg visst inte sa. De kräver mycket vatten (jag vattnar så gott som dagligen) och vill, precis som tomaterna, ha en jämn vattentillförsel för att inte drabbas av exempelvis pistillröta. Ännu så länge står de inne i köksfönstret där nattemperaturen är högre än på balkongen, men framåt juni kommer även de att få flytta ut. För att, förhoppningsvis, bjuda på fina frukter framåt sensommaren!

Paprikaplantor to be

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om odling, balkongodling, krukodling, paprika, frösådd