Något jag älskar med gamla hus i allmänhet, och vårt gamla hus i synnerhet, är alla gamla saker och prylar man kan hitta. Vårt hus har funnits i släkten i flera hundra år, vilket innebär att där finns en och annan pinal med några år på nacken. Det är nyårshälsningar från förra sekelskiftet och biblar från slutet av artonhundratalet, för att inte tala om spinnrocken, smörkärnaren, verktygen till den gamla bakugnen och det tunga och vackert smyckade amerikakoffertarna. I helgen hittade jag, lutad mot finskåpet i salen, en sak som bara har ett fyrtio- eller femtiotal år på nacken, men som gladde mig nog så mycket ändå. Det var nämligen min morfars gamla kamerastativ som stod där i vrån - på vilket min digitala systemkamera gick alldeles utmärkt att montera! Jag har önskat mig ett kamerastativ under ganska lång tid, men priserna är inte riktigt anpassade för en studentplånbok. Men nu har jag ett stativ, och slapp både lägga pengar och tillverkningsresurser på det. Det är fina grejer det!
 |
| Stativ från Lindhof |
Läs även andra bloggares åsikter om gamla hus, kamerastativ, linhof, släkt
5 kommentarer:
Vilken skattkammare dina föräldrars hus verkar vara, - det där stativet är ju dessutom hundra gånger snyggare än någon modern variant som jag har sett.
Hoppas du har en fin vecka!
/Anna-Karin
Underbart! Hoppas att allt är bra med dig! Hoppas på att kunna ta mig ner till Lund snart..
Fröken Grön: Det är verkligen en riktig skattkammare! Och visst är stativet snyggt - jag blev dökär direkt :-)
JozzAn: Mycket underbart! Allt är fint, bortsett från en elak förkylning. Lund är som vackrast nu på våren: försök att komma ner i maj så får du se alla magnoliorna blomma. Det är gudomligt!
Sweet! Så gött att kunna återanvända och ta vara på det som finns =)
Johanna: Visst är det en speciell känsla att faktiskt kunna återanvända?
Skicka en kommentar