Efter sex timmars slit, ohälsosamt många svordomar, fem koppar te och en väldans massa klickande runt i Skatteverkets olika broschyrer blev så äntligen deklarationen färdig. Eftersom min hjärna mest kändes som luddig bomull var det dags för en vända i friska luften, och vad passade då bättre än att ta en cykeltur för att lufta gårdagens kap? Så vi trampade iväg, hunden satt mestadels i cykelkorgen men glatt bredvid en och annan kortsträcka. Två mil är i längsta laget för en liten schnauzer. Solen strålade över den skånska slätten där vi trampade fram och jag kände verkligen hur jag kunde jobba ut all deklarationsfrustration ur kroppen. På slätten blir jag fri. Jag rensar hjärnan så bra när ögonen kan vila på öppna fält och små träddungar. Det är så renande när alla sinnen får jobba med naturen: att känna doften av tjära och blommande hägg, höra vinden vina, hästar som gnäggar och känna solens värme mot mina bara armar. Då blir jag hel.
 |
| Här kommer vi! |
 |
| Killingar och lammungar är verkligen barndom - och galet sött! |
Nu väntar snart sängen - i morgon är det dags för nya spännande äventyr. Mer om det i morgon kväll!
/ Thérèse
2 kommentarer:
Vilken underbar bild på dig, vovven och cykeln! Och de små lammungarna vill man ju bara kidnappa och ta med hem!
Idag får vi fira att deklarationen är överstökad och klar. Kul är det inte, men känslan efteråt är ganska skön!
Ha en fin valborg!
/Anna-Karin
Fröken Grön: Tack! Och visst är lammungarna söta så man nästa smäller av! Det är så mycket barndom för mig - på den gård som min mor nu äger hade alltid mormor får och lamm när jag var liten. De rymde då och då och skapade ordentligt liv i luckan när mina föräldrar skulle försöka jaga in dem i hagen igen. Det var fint det ;-)
Skicka en kommentar