Idag har varit en helt underbar dag. En sån där vacker vardag som liksom dyker upp ibland och bara påminner om varför man lever. En dag som ger en glimt av meningen med livet och som värmer och glädjer den allra tröttaste. I förmiddags var det dags att plantera om att tomatplantorna i lite större krukor - de allra största unorna och hinkarna får vänta några veckor till.
 |
| Några av de omplanterade tomaterna som inte fick plats på balkongen |
Vid lunch hörde en vän och tidigare kollega av sig, och i hennes bil gav vi oss ut och cachade - hon, jag, mannen och hunden. Vi körde genom vackra landskap och letade vid broar och vattendrag, åt lunch nedanför en gammal kyrka vid en å, där får och lamm gick och betade. Jag har klättrat i träd och besökt ett spökhus, skrattat och fotograferat och hela dagen haft en strålande sol ovanför våra huvuden. Sedan vi kom hem har jag ägnat tre timmar på balkongen åt att plantera om fler växter, ordna en bunden spaljé åt sockerärtorna, så morötter och göra fint här ute. Under tiden jag arbetat har solen dalat minut för minut, och nu när jag sitter här på balkongen och skriver det här inlägget är himlen alldeles rosa. En vackert avslut på en ovanligt vacker dag. Jag är så lyckligt lottad.
 |
| Trädklättring :) |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar