Ketchupeffekten strikes again

Jag påbörjade det här inlägget i söndags kväll. Sedan försökte jag avsluta det i måndags, i går och nu sitter jag här igen. Jag ville första skriva om ännu en helg som passerat, och att jag har klarat av ytterligare två dagar på plantskolan. Jag tänkte skriva många och långa rader om hur jag trivs där, och hur jag trivs på ett sätt jag aldrig riktigt trott var möjligt. Sen ville jag berätta om hur timmarna i växthuset, med händerna i jorden och plantorna mellan mina fingrar, genererar mängder av tankar, drömmar och framtidslängtan. Men jag skulle också kunna skriva om hur mycket jag gläds över livet, över alla möjligheter och allt jag lär mig. Om hur jag, ursäkta mitt tjat, älskar min balkong och allt som växer där. Jag hade kunnat berätta om sockerärtorna som blommar, om paprikan som jag skolat om, om blommorna jag börjar skymta på tomatplantorna, eller om fikonträdet som blir fylligare för var dag. Och ville jag inte skriva om något av detta hade jag kunnat berätta att jag syrenen slog ut igår, och att hägg och syren blommar samtidigt här i Lund och sprider fantastiska dofter på hundpromenaderna.

Men.

Och just det - rapsen börjar slå ut!

Jag hinner tyvärr inte berätta om något av detta. Den i mitt liv snarast famösa ketchupeffekten har slagit till med full kraft och timmarna på dygnet är ständigt för få. Hälften av det jag gör är roligt, hälften är mest bara måsten. Jag har precis påbörjat en masterkurs i samhällsvetenskapliga metoder som har bjudit på lite för många administrativa vurpor för att jag ska vara helt glad. Dessutom har jag fortfarande kvar uppsatsen i sociologikkursen jag läser på halvfart, så studietempot är nu uppe i hundrafemtio procent. Det i sig är inget ovanligt eller särdeles ohanterligt, men i kombination med jobb och ett stort sidoprojekt (som jag snart kan berätta mer om!) så blir det lite tight. Jag kommer börja jobba heltid på onkologen innan jag avslutar masterkursen, men tack och lov efter att sociologikursen är slut. Men vet ni, efter den 3 juni jobbar jag bara heltid. Då lovar jag mer regelbundna uppdateringar!

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om tidsbrist, jobb, studier, livet