De senaste veckorna har det varit så otroligt trist väder här i Lund. Med få undantag har det regnat och varit grått, mulet och kyligt. Det är märkligt hur mycket det påverkar, men alla dessa gråa dagar gör mig trött och seg. Det är som att jag aldrig riktigt vaknar när staden är inbäddad i en gråfuktig filt. Därför var det så otroligt befriande när de jämntjocka molnen sprack upp tidigare i kväll, så att jag och maken kunde ta hunden på en promenad i St Hans backar. Det var så skönt, inte bara med den ljumma värmen, utan också med ljuset. Jag behöver det verkligen för att ladda upp mina inre solceller inför den långa och mörka vintern.
Under vår promenad fick vi se inte mindre än tre luftballonger, den här på bilden passerade just ovanför våra huvuden. För en stund såg det nästan ut som att den skulle landa på kullen intill eller i dalgången bakom oss. Mannen på krönet ser en smula förvånad ut - han hade kanske inte väntat sig storfrämmat från himlen?
Läs även andra bloggares åsikter om sommar, ljus, Lund, regn, sommarkväll, luftballong
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar