Julskinka och nötcreme

Årets julhandel förväntas slå nytt rekord. 61 miljarder kronor förväntas vi Svenskar omsätta i julkommersen, en siffra så hisnande att jag blir illamående. Av de här miljarderna förväntas nästan 14 gå till julklappar, och till årets julklapp 2011 har en färdigpackad matkasse utsetts, en sån där man beställer på nätet och som sedan körs hem till ytterdörren med recept och allt. 

Vill man lägga hela eller bara en ack så liten del av sin egen julklappsbudget på något som verkligen gör skillnad finns det gott om alternativ. Svenska kyrkan har en egen matkasse som hjälper till att utrota hunger, men också andra julklappar som förändrar världen. Erikshjälpen har många olika alternativ för dig som vill hjälpa, och för bara femtio kronor kan du till exempel köpa ett babypaket som hjälper mamman att lättare ta hand om den nyfödda bebisen. Hos Actionaid kan du ge ett barn ett skolår för sin bildnings skull eller en fotboll så att också de ska få vara barn. 

Är du bloggare finns ytterligare en sak du kan göra, och som faktiskt inte kostar dig något annat än den tid det tar att skriva inlägget. Hos UNICEF kan man läsa följande: 

Foto: UNICEF/Pelle Bergström

Det pågår en tyst katastrof. En katastrof som varje dag dödar 21 000 barn under fem års ålder. De flesta barnen dör av näringsbrist, diarré eller andra sjukdomar. De dör av orsaker som med enkla medel skulle kunna förebyggas. Det som saknas är vaccin, medicin, rent vatten och näringsriktig mat. Saker som UNICEF kan leverera. Saker som vi tillsammans kan leverera.

Den här bloggposten är mitt sätt bidra. I och med att jag publicerar den här bloggposten blir fler uppmärksammade på den tysta katastrofen, och skänker re:member sex påsar av den nötkräm som UNICEF använder vid behandling av undernärda barn. Tre påsar nötkräm om dagen är allt som krävs för att ett barn som lider av undernäring ska kunna överleva.

Har du också en blogg och vill göra något viktigt i jul? Hämta bloggmaterial här! Tillsammans räddar vi barns liv.

Ps. Vill du köpa fältprodukterna som räddar barns liv, har även UNICEF en gåvoshop du kan besöka. 

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om jul, julhandel, perspektiv, UNICEF, re:member, nötcreme, svält, hjälp

Chokladprovningskit

Ekonördarna på Lyckobacken är, som namnet ger vid handen, en ekoblogg. Det är främst Malin, men även Johan, som bloggar om allt med koppling till ett ekologiskt leverne. Särskilt bra är det på att tipsa om och recensera ekologiska produkter, märken och företag. Varje onsdag under stora delar av året ordnar de en tävling på bloggen, och då och då har jag varit med i utlottningen. Den här veckan låg ett ekologiskt chokladprovningskit från Grön Gåva i vinstpotten, och då kunde jag ju inte låta bli. Inte för att jag personligen är någon enorm chokladfantast, men för att min familj är det. När jag så kikade in hos Ekonördarna i förmiddags såg jag till min stora glädje och tacksamhet - att det var jag som blivit veckans vinnare!

Ett stort TACK till Ekonördarna och till Grön Gåva!

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om choklad, chokladprovning, ekonördarna, lyckobacken, grön gåva, ekologiskt

Tankestormar

Efter ett halvår i dvala verkar det faktiskt som att min gamla blogg, Tankestormar, försiktigt börjar vakna till liv igen. Även om det på ett vis känns bökigt att ha två bloggar, så är det samtidigt lättare att tillåta mig grotta ner mig bland grönsaker och recept här, och tvångsvårdslagstiftning och mänskliga rättigheter där. Tills vidare blir det  med andra parallell aktivietet på båda adresseran. Så händer det ingenting här i mina gröna rum, kan du ju alltid kika in där vettja! Kanske är det just där jag håller till för stunden.  

/ Thérèse

Sommarens sista ros

/ Thérèse

Pärlande

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om spindelnät, oktober, dagg, färg

From another point of view

Finns det något vackrare än höst?

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om lönnlöv, höst, skuggor, löv, färg

Havregrynsgröt

Havregrynsgröt. Denna så hatade, älskade, nyttiga, tapetklistriga, billiga, gräsliga, mättande, avskyvärda, underbara frukost. Som barn åt jag havregrynsgröt varje morgon, men lärde mig snabbt i skolan att havregrynsgröt (tillsammans med bruna bönor, blodpudding och ärtsoppa) var mat man egentligen inte fick tycka om. För det var ju töntigt. 

Jag åkte på konfirmationsläger och tillbringade tolv dagar i de Värmländska skogarna där vi bar all mat och packning på våra ryggar och sov under bar himmel. Varje morgon åt vi havregrynsgröt kokad på sjövatten till frukost, med pulvermjölk och sirap till. Sen reste jag hem och slutade äta havregrynsgröt. Nu i somras tittade jag på ett av mina favoritprogram, Det goda livet, där Hugh delade med sig av två tips till havregrynsgröten. De var så himla fiffiga att jag måste dela dem också här:

Knep nummer ett är att i stället för att koka gröten på enbart vatten och havreflingor, byta ut hälften av vattnet mot mjölk. För en portion ska jag, med de flingor jag har, ta 1 dl havregryn och 2,5 dl vatten. Jag tar 1 dl gryn,  1 dryg deciliter vatten och 1 dryg deciliter mjölk. 

Knep nummer två är att, när du hällt upp mjölk, vatten, gryn och en gnutta salt i kastrullen, inte slå på värmen direkt. I stället låter du flingorna ligga och svälla i vätskan i tio minuter, en kvart. Sen sätter du på plattan och kokar gröten långsamt till önskad konsistens. 

Jag tycker det här ger en helt annan gröt än den tapetklisterliknande havregrynsgröten jag åt som barn. Den här gröten är mjuk, len och väldigt, väldigt god!

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om havregrynsgröt, recept, det goda livet, tips

Hemgjord apelsinmarmelad (falsk aprikosmarmelad)

Härom veckan testade jag ett recept ur Annas Mat som jag tittat på länge men aldrig gett mej i kast med. Receptet heter "Falsk aprikosmarmelad" eftersom kokboksförfattarinnan med denna fått många komplimanger för sin goda aprikosmarmelad. Personligen tycker jag marmeladen smakar som en riktigt mustig apelsinmarmelad, i stil med de mer gammeldags varianterna som finns i butik. Fast minus alla obehagliga låtsasingredienser så klart. Receptet kräver få ingredienser och alla går att få tag på i ekologisk variant.  

Nu när apelsinsäsongen ligger i sin linda kan jag bara å det varmaste rekommendera att göra både en och två omgångar av denna marmelad. Den kräver lite jobb men är värd varenda minut. I en vacker burk är den dessutom en perfekt present till den som allting redan har. 

Ljuvlig apelsinmarmelad

Du behöver:

5 medelstora morötter (ca 750 g, själv hade jag bara knappt 500 g) *

4 syrliga apelsiner (ej blodapelsiner) *

saft av 2 stora citroner (ca 2 dl, jag hade 1,5 dl) *

8 dl vatten

1 kg (12 dl) socker * 

Gör så här: 

Skala morötterna, riv dem grovt och lägg dem i en tjockbottnad gryta. 

Tvätta och skölj apelsinerna noga - det gäller särskilt om du inte fått tag på ekologiska apelsiner! Bäst går det med varmt vatten och borste, eller en skrubbvante för hudvård (!). Skär av det yttersta skalet på apelsinen så att bara det orangegula kommer med, allt vitt måste du ansa bort eftersom det ger marmeladen en oönskad beska. Jag använde en vanlig potatisskalare för att skala apelsinen, det gav perfekt tunna strimlor som lämnade allt vitt på apelsinen. Skär sedan skalbitarna i tunna, tunna strimlor; ett par centimeter långa men bara någon millimeter breda. Dela sedan apelsinerna i halvor och pressa ur saften. Lägg saft och skalstrimlor i grytan tillsammans med morotsrapset. Slå på vattnet, men vänta med socker och citronsaft. 

Koka massan under lock i cirka 25 minuter. Häll därefter i socker och pressad citron (skalet används inte) och koka nu utan lock tills massan klarar marmeladprovet**. Enligt kokboken tar det ungefär 1 timme och 10 minuter, för mig tog det snarare 1 timme och 30 minuter. Rör om då och då, och skumma marmeladen när den är färdig. Häll upp på perfekt rena burkar och låt marmeladen svalna långsamt på dragfri plats. 

* ekologiskt alternativ finns

** marmeladprovet kommer snart i ett eget inlägg

/ Thérèse

P.S. I vanlig ordning använder jag den gamla versionen av Annas Mat, men hittills har alla recept ur min upplaga också funnits med i den nya. D.S
Läs även andra bloggares åsikter om marmelad, apelsin, apelsinmarmelad, annas mat, fals aprikosmarmelad

Pelargonfrossa

I maj köpte vi en pelargon, en Mårbacka. Den var stor redan när vi köpte den, men är idag långt mer än en halvmeter hög. Den har bott på vår inglasade balkong hela sommaren men fick flytta in i köket härom veckan eftersom temperaturen sjunkit ordentligt där ute, och slåss nu glatt om utrymmet med taklampan som hänger över köksbordet. Mårbackan blommade redan när vi köpte den, och den blommar faktiskt fortfarande. Därmed har den blommat fem månader i streck. För mig som aldrig tidigare ägt en pelargon var detta en mycket glad överraskning: hur många andra krukväxter blommar så intensivt? De enda jag kan komma på är våra orkidéer, phalaenopsis, som blommade mer än ett år innan de gick i vila första gången.

Hur som helst, vi nöjde oss inte med en Mårbackapelargon utan köpte också tre "vanliga" pelargoner. Jag som tidigare varit skeptisk till dessa skapelser, blev nyfiken under veckorna på extrajobbet på plantskolan, och kunde till sist inte låta bli att pröva. Och så glad jag är för det! Pelargoner är tveklöst en av de mest tacksamma krukväxter jag någonsin haft - och nu har jag till och med lärt mig att älska deras säregna doft.

Längst upp till höger syns en vit pelargon av okänd sort. Övriga bilder föreställer Mårbackan. 

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om pelargon, mårbacka, krukväxter, doft, blomning

Torka trattkantareller

I bildkavalkaden jag publicerade häromveckan skymtade bland annat en stor låda trattkantareller förbi. Det var för någon månad sedan som vi var på landet och klättrade rakt upp i ett trattkanterellsnäste på en av våra skogspromenader. Jag har aldrig förr varit med om att jag behövt sluta plocka svamp inte för att svampen är slut, utan för att korgen blev full. Väl hemma uppstod dock nästa fråga - vad gör man med en si så där åtta liter trattkantareller? Ett delikat problem som jag haft förmånen att få lösa förut, men efter idogt googlande föll valet på torkning. 

Trattkantareller

Knappt hälften av svampen lyckades vi "hänga" på ett extra ugnsgaller som vi har. Det innebar att svampen bara låg emot gallret med några millimeter av hatten, men i övrigt omgavs helt av luft. Resten av svampen la vi helt enkelt att torka på tidningspapper ute på vår inglasade balkong. Några gånger om dagen var vi ute och rörde runt i svampen som låg på tidningarna för att undvika att de samlade fukt och möglade. Efter fyra eller fem dagar var de så torra de kunde bli där ute på balkongen (högre luftfuktighet där än inomhus) och svamparna har krympt väsentligt. Nu rymdes de allesammans på en större bricka som jag täckte med hushållspapper. Där fick de ligga ytterligare ett par dagar för att verkligen dra ut all fukt, innan jag fyllde två vanliga glasburkar med de nu miniatyrartade trattkantarellerna. De kommer räcka länge, med tanke på hur lite som går åt till en himmelsk trattkantarellsoppa!

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om trattkantareller, konservering, torkning

Ögonblicksbild

Jag står i köket och känner att just nu, just precis i detta ögonblick, är livet just så som jag önskar det ska vara. Jag skapar en mental ficka i tiden - en ficka där jag bara kan hantera ett enda; här och nu. Oron för morgondagen, tvätthögen eller de oskrivna raderna ryms inte. Här är bara nu, och här är allt just som jag önskar. 

Ut högtalarna strömmar Bach. På spisen puttrar långsamt den trattkantarellsoppa jag så länge tänkt prov att laga, och dofterna gör luften närstan rund och mjuk. Trattkantareller, schalottenlök, vitlök, buljong, grädde, en gnutta vitpeppar, ett stänk vinäger och en ordentlig skvätt portvin. Dofterna är lika välbalanserade som mitt inre. 

Genom fönstret strömmar de sista solstrålarna av denna klara oktoberdag, och ger bäddar in köket i gyllengult ljus. Sekund för sekund kan jag se hur solen sjunker bakom hustaken på andra sidan gården, för att snart vara helt försvunnen. Kvar lämnar den en himmel som exploderar i varma pastellfärger. När tonerna av Air försiktigt lämnar högtalarna reser sig håren på mina armar, och utan att jag kan förklara det bränner plötsligt tårarna bakom ögonlocken. Är det sorg eller lycka eller bara den intensiva känslan av närvaro? Spelar det någon roll? Jag är här, jag är nu, jag är stilla, jag är i ro. Det är här jag vill vara.  

Solnedgång.

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om höst, bach, matlagning, medveten närvaro, mindfulness

Äppelkräm med kanel

På landet, med famnen full av frukt och
äppelträd bakom ryggen

Apropå äpplen och sånt man kan göra även med djupfrysta dito: Häromdagen gjorde jag en enkel men mycket god äppelkräm:

Du behöver:

5 stora äpplen, skalade och tärnade (ca 500 g) *

5 dl vatten

1,5 dl strösocker *

1 kanelstång

2 msk potatismjöl *

Gör så här:

Koka upp vattnet och strösockret under tiden som du skalar, kärnar ur och tärnar äpplena. När vattnet kokat upp lägger du i äppelbitarna och kanelstången och kokar dem några minuter. När de mjuknat - men fortfarande har lite tuggmotstånd - lyfter du upp hälften eller en tredjedel av äppelbitarna och lägger i en skål. En hålslev är ett utmärkt redskap för denna övning. 

Låt sedan resten av äppelbitarna koka så mjuka att du kan vispa krämen slät. Tag då av kastrullen från plattan och rör ut potatismjölet i lite kallt vatten. Vispa sedan ner redningen i krämen och rör ordentligt för att undvika läskiga geléklumpar som potatismjölet annars bildar. 

Ge krämen ett hastigt uppkok och ställ sedan att svalna. Servera med mjöl (och malen kanel om man liksom jag är tokig i kanel) och njut!

Vad gör du med höstens äppelskörd?

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om äppelkräm, äpplen, recept,

Äppel päppel ...

Så här års är det nog många som har förråden fulla av frukt i allmänhet och kanske äpplen i synnerhet. Vi plockade först äpplen på landet som räckte till pajer och annat mums, men i helgen som gick fick vi dessutom ett ordentligt lass frukt från min pappa och hans många äppelträd. Det största (och enda) problemet med frukt är ju så klart förvaring. Var gör man av kilovis av äpplen? Jag fryser in mina.

Eftersom jag inte är mycket för extrajobb och krusiduller, så skalar jag frukten, delar den i mindre bitar, lägger i fryspåsar och stoppar i frysen. Klart. Har jag flera äppelsorter försöker jag blanda dem även i påsarna eftersom jag brukar tycka det mesta vinner smakmässigt på om man använder flera sorter. Sen plockar jag bara fram en lagom stor påse, tinar den och använder till paj, mos eller kräm. När äpplena varit djupfrysta vill man kanske inte direkt äta dem som de är, men de duger utmärkt att tillaga!

/ Thérèse

Stickligt

Igår flyttade två fina sticklingar in här hemma; en pensépelargon och en hibiscus. Pensépelargonen stötte jag på för första gången i våras när jag jobbade på plantskolan, där det också fanns rent fantastiska hibiscusar.  Annars är båda helt nya för mig, jag har aldrig haft några egna plantor, så min första mission får bli hålla dem vid liv genom hela den långa, mörka vintern. Tack snälla I för de fina sticklingarna, jag ska vårda dem efter bästa förmåga!

Pensépelargon i förgrunden och hibiscusstickling  där bakom.
Krukorna är glaserade terrakottakrukor som jag för många år sedan målade
med  guldfärg och sedan dekorerade med servettdecoupage

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om pensépelargon, hibiscus, krukväxter, sticklingar

Höstrapport

Nejdå, jag har inte dött. Inte heller slutat blogga. Jag tog bara ett oplanerat uppehåll. Under tiden har jag...

... fotograferat mängder av fjärilar ...

... varit på landet och njutit av att ha en enda gatlykta i min närhet, och därmed sett tusentals stjärnor jag aldrig ser i stan ...

... för första gången i mitt liv tvingats sluta plocka svamp - inte för att jag inte hittade mer, utan för att korgen var full ...

... plockat med mig äpplen och plommon hem från landet som blev till äppelpaj och fantastisk plommonmarmelad ... 

... fotograferat höstens sista kaprifoler ...

... och strålande solrosor ... 

... och ännu fler kreativa får - här låg en pumpa på andra sidan stängslet, den var det stundtals strid på kniven om ...

... och njutit av fantastiska solnedgångar över husen nu när hösten på riktigt gjort entré...

... men det som tveklöst tagit det mesta av min tid är detta. Boken. Men nu är det klart. Slutmanus skickat till tryck. Nästa gång vi ses har texten hårda pärmar. 16 november är det dags. 

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om grönt, foto, höst, Lund, slutstation rättspsyk,

Gräset är alltid grönare på andra sidan?

Ett hungrigt och kreativt får i St Hans backar, Lund

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om ordspråk, foto, Lund, får, gräset är alltid grönare

Ny hemsida uppe

Samma adress

Ett helt nytt utseende

En hel del nytt innehåll

ThereseEriksson.se - Välkommen!

/ Thérèse

Brysselkex

När jag var liten älskade jag att följa med mamma till något av stans bagerier. Alla bagerierna var små och trånga, där var ofta kö och jag fick alltid ta en nummerlapp åt mamma i väntan på att vi skulle bli expedierade. Där kunde jag stå och titta på den ena kakan godare och vackrare än den andra. Det doftade så fantastiskt, och i fantasin kunde jag smaka mig igenom allt som fanns på hyllorna bakom glaset. När det väl var vår tur valde mamma vilka limpor och brödbullar vi skulle ha, och en efter en lades de bruna påsarna upp på disken. Köpte hon inget sötbröd den dagen stack tanten i ett av bagerierna alltid åt mig en kaka, med ett pillemariskt mormorsleende. Ofta var det ett brysselkex som hamnade i min barnahand. De svagt rosa kanterna, den nästan kanderade yta, och den spröda konsistensen. Jag älskade dem! Så liten, så söt och så alldeles tillräcklig för en liten flicka.

Många år senare öppnade ett café i stan som var speciellt på flera sätt, men det som först fick ryktet att spridas bland oss tonåringar var att man på Johans kunde få kanelbullar som var lika stora som en tallrik, för samma pris som en vanlig bulle på caféet intill. Vi hade aldrig sett så stora bullar, och priset i kombination med den trevliga ägaren och de mysiga lokalerna gjorde oss snabbt stammisar där. Men det kom inte att dröja särskilt längre förrän Johans exotiskt stora bullar inte längre var särskilt stora, utan högst medelmåttiga. Idag säljs stora bullar på vart och vartannat café. Barndomens små brysselkex står sig slätt mot morotskaka med philadelphiafrosting, chokladkaka med jorgubbar och grädde eller cheesecake med vinbärsrippel. 

Men jag vill faktiskt slå ett slag för småkakorna, de som snart ligger djupt begravda i gamla receptböcker, utkonkurrerade av alla moderna storheter. Småkakor är lätta att baka, de går snabbt och kräver sällan särskilt många eller krångliga ingredienser. De räcker längre eftersom man bakar fler, de har lång hållbarhet och många av dem går dessutom att frysa. Kanske behöver man inte alltid en kaka med extra allt, utan bara det där lilla, söta som i alla fall jag kunde längta efter och glädjas åt som barn?

Du behöver:

4.5-5 dl vetemjöl *

1 dl strösocker (plus ca 0.5 dl till garnering) *

200 g hårt smör *

knappt 1 msk vaniljsocker *

Gör så här:

Hacka samman alla ingredienser med en matkniv, eller kör allt i en matberedare. Forma degen till rullar, ca 4 cm i diameter (beroende på hur stora kakor du vill ha, så klart). Rulla kakrullarna i strösocker och lägg dem att vila svalt. Jag brukar ställa in rullarna på en skärbräda i frysen ungefär en kvart, men så är jag ju otåligt lagd också. Skär rullarna i tunna skivor, omkring en halv centimeter tjocka, återigen beroende på hur stora kakor du vill ha. Lägg kakorna på en plåt och grädda i mitten av ugnen, 175 grader i tio minuter. Även om brysselkexen inte innehåller något bakpulver så växer de ändå något storleksmässigt, så lägg dem inte allt för tätt på plåten. Låt sedan kakorna svalna på galler. Receptet räcker till 50 brysselkex, beroende på hur stora du gör dem.

P.S. Vill du ha barndomens rosa kanter på brysselkexen? Häll då ett par droppar röd karamellfärg i sockret innan du rullar kakrullarna i det! D.S.

* Ekologiskt alternativ finns

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om recept, brysselkex, barndom, bageri

Resan mot den godare maten, del III

När matresan fortsatte hade jag mer eller mindre hakat av ätstörningen från tåget. Jag mådde bra, jag åt utan ångest och jag tänkte inte längre särskilt mycket på mat. Problemet var nästan att jag tänkte för lite på mat, vilket i det långa loppet vore en utmärkt grogrund för att återinsjukna. Det var lätt att hänfalla till mackor, nudlar, fil, frukt eller gröt; en kost som fungerar utmärkt som en lätt lunch eller ett mellanmål, men som knappast duger i längden. Jag bodde ensam och hade ingen egentlig motivation till att laga något särskilt gott. Allt jag åt intogs ju ändå framför datorn eller med en bok i handen. De gånger som jag trots allt tyckte det var roligt att laga mat, var när jag använde färska råvaror och unnade mig mat från lite lyxigare märken än Euroshopper och Eldorado. Det kan tyckas självklart, men poletten trillade långsamt. När den väl föll på plats blev det pinsamt uppenbart, och jag gjorde ännu en gång en justering av min gastronomiska kompassriktning. Filmjölken fick stå kvar i kylskåpet, men fick nu bara ätas till frukost och eftermiddagsmellis. Till lunch och middag var det riktig mat som gällde.

Under de här åren, som i viss mån fortfarande kan sägas pågå, hittade jag en rad roliga grönsaker, rotfrukter och ingredienser som gjorde matlagningen till en utmaning. Trots att jag varit vegetarian under många år hade jag dålig koll på grönsaksdisken. Nu fick färsk ingefära en naturlig plats i mitt kylskåp, jag köpte squash och äggplanta, sötpotatis och rödbetor och experimenterade allt mer. Linser i olika färger och bönor i olika former  fick också göra entré, tillsammans med lite roligare ostar än den gamla vanliga hushållsosten. Receptböckerna satt jag ofta och bläddrade i, men sällan lyckades jag laga ett recept helt och hållet som föreskrivet. I stället vågade jag utmana mig själv;  jag testade egna kombinationer, lade ihop och drog ifrån, lyckades och misslyckades, gjorde om och gjorde rätt. Men framför allt så utvecklades jag. Njöt. Skapade. Jag som aldrig varit särskilt konstnärlig av mig insåg att jag bara använt fel verktyg - det var inte penslar som fick min skaparglädje att vakna, i stället var köket platsen där jag fick utlopp för min kreativitet. Där fick jag jobba med dofter, smaker, former, färger och texturer och dessutom blev jag mätt på kuppen! De konserverade champinjonerna och de djupfrysta grönsakerna byttes ut mot färska, det fabriksbakade brödet ersattes av hemmabakat och pulversåserna fick lämna företräde för de egenkomponerade. Sakta men säkert erövrade jag mitt eget kök. Sakta men säkert gjorde jag maten till något positivt, lustfyllt och framför allt – någonting riktigt gott. Köket blev återigen den plats i lägenheten där jag kände mig tryggast och mest till freds. Det blev hjärtat av mitt hem. 

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om mat, kreativitet, färska råvaror, grönsaker

Oväntat besök?

De senaste veckorna har det varit så otroligt trist väder här i Lund. Med få undantag har det regnat och varit grått, mulet och kyligt. Det är märkligt hur mycket det påverkar, men alla dessa gråa dagar gör mig trött och seg. Det är som att jag aldrig riktigt vaknar när staden är inbäddad i en gråfuktig filt. Därför var det så otroligt befriande när de jämntjocka molnen sprack upp tidigare i kväll, så att jag och maken kunde ta hunden på en promenad i St Hans backar. Det var så skönt, inte bara med den ljumma värmen, utan också med ljuset. Jag behöver det verkligen för att ladda upp mina inre solceller inför den långa och mörka vintern.

Under vår promenad fick vi se inte mindre än tre luftballonger, den här på bilden passerade just ovanför våra huvuden. För en stund såg det nästan ut som att den skulle landa på kullen intill eller i dalgången bakom oss. Mannen på krönet ser en smula förvånad ut - han hade kanske inte väntat sig storfrämmat från himlen?

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om sommar, ljus, Lund, regn, sommarkväll, luftballong