Ingefära

För fyra år sedan fick jag på allvar upp ögonen för en till utseendet väldigt beskedlig knöl – ingefära. Det var en kall sås (som jag för övrigt fortfarande rör ihop med stor glädje!) gjord på creme fraiche, rårivna morötter, lite flytande honung och färsk, fint riven ingefära som blev min inkörsport till denna asiatiska, tropiska ört. Inom alternativmedicinen och ayurvedan* är ingefära något av ett multipreparat. Där används roten mot allt från illamående och gaser till förkylning, huvudvärk och reumatism. För min del är ingefäran främst en ingrediens i matlagningen och dess eventuella läkande effekter tar jag helt enkelt som en bonus.

Kall sås och ingefärsmarinerad qorn

Förutom till min kalla sås, använder jag ingefära bland annat som färstärkare när jag gör yogite, i grytor tillsammans tillsammans med curry och kanel, i marinader till grillade qornfiléer eller till honungsglaserade ungsstekta morötter. Det goda med ingefära är att roten går utmärkt att lägga i frysen om man inte hinner använda upp hela innan den skrumpnar eller i värsta fall möglar. Till sommarens projekt ingår just ingefära, något jag aldrig tidigare testat. Jag har surfat runt på både svenska och engelska odlingssighter och kommit fram till att det tveklöst är värt ett försök.

Man använder en färsk knöl köpt i mataffären, med fördel en med flera ”ögon” eller ”knoppar”. På de svenska sidorna verkar mars-april vara bästa tiden för plantering. Knölen planteras i porös, fuktig såjord i en kruka något större än själva roten. Beroende på var man läser ska man antingen täcka roten med ett tunt lager jord, eller låta ungefär halva roten befinna sig över jordytan. För att simulera det tropiska klimat från vilken ingefäran härstammar kan man trä en plastpåse (genomskinlig) över krukan som placeras på varm plats. Ingefäran gror som bäst i en temperatur mellan 24 och 27 grader. Efter fyra till sex veckor har knölen börjat rota sig och skjuta skott, och ska krukan placeras så ljust som möjligt. När temperaturen håller sig över tio grader kan man låta plantan stå ute i en stor hink, och knölarna skördas på samma sätt som potatis till senhösten, då plantan också brukar vissna ner.

Ingefäran flygs ofta till Sverige från världens alla hörn, så jag hoppas verkligen att jag lyckas dra upp ett gäng knölar. Fortsättning följer – var så säker!

/ Thérèse

* den traditionella indiska medicinvetenskapen

Läs mer om ingefära och odling här, här, här och här

Läs även andra bloggares åsikter om Ingefära, ayurveda, odling, matlagning