Fingerborgsblomman har fascinerat mig ända sedan barnsben. På landet växer det gott om den, och de var ju så otroligt passande att ha just som fingerborgar när man var liten. Mamma kom alltid med bannor om att blomman var giftig, men eftersom humlorna i tid och otid kröp in i de djupa blomstrutarna hade jag lite svårt att tro henne. Idag vet jag att fingeborgsblomman naturligt innehåller digitalis: ett hjärtstimulerande ämne som stärker hjärtats pumpförmåga vid hjärtsvikt. I höga doser är digitalis dock giftigt, och för höga eller för täta doser kan snabbt leda till förgiftning med allvarliga rubbningar av hjärtrytmen som följd. Däremot vet jag inte hur höga doser man kan få i sig bara genom att leka med fingeborgsblommor, men det behöver man kanske inte heller undersöka. Ruskigt vackra är de hur som helst att titta på - de här hittade jag i pappas trädgård i helgen!
 |
| Regnvåta första kvällen |
 |
| I kvällssolen den andra kvällen ... |
 |
| Och i närbild, med inneboende, den tredje kvällen |
/ Thérèse
2 kommentarer:
Fina bilder :)
Rebecca: Tack! Jag säger som jag brukar - det var vackra fotoobjekt :-)
Skicka en kommentar