Helgen har vi tillbringat i Mjölby hos min pappa, och det innebär förstås nya marker att cacha på. Sist vi var här var över nyår då snön låg djup och kylan var bister - inte de bästa förutsättningarna för lyckade cachingrundor. I helgen gick det dock bättre och vi har kunnat plocka av närmare tio gömmor i området. En alldeles särskild upplevelse var
Hästholmsbanan - en järnväg som ursprungligen gick mellan Mjölby och Hästholmen men som sedan länge är avstängd. I utkanten av Mjölby går en gammal järnvägsbro över Svartån, och på den finns en av de cacher vi plockade. Efter lite klättring en god bit över vattnet kunde vi lägga händerna på gömman - bilderna nedan tillägnas
Vanja!
 |
| Den gamla bron sedd från bilbron - cachen sitter en bit ner på stendfundamentet |
 |
| På väg ut och upp på bron |
 |
| Vyn in mot Mjölby - så otroligt lugnt och vackert! |
 |
| Maken på väg upp från gömman |
 |
| På väg hem igen; bron sedd från andra hållet |
/ Thérèse
3 kommentarer:
Åh, i mjölby hade jag min praktik när jag pluggade till lärare. Rätt mysigt samhälle, på sitt sätt. Fast jag gillade nog linkan bättre!
Finfina bilder du tagit!
Johanna: ... och jag gjorde en av mina praktiker där när jag pluggde till sjuksköterska :D
Pappa har bott i Mjölby i ungefär tio år, och jag har nog länge tyckt det varit ett rätt trist samhälle. De senaste två gångerna jag varit där har jag dock sett det lite med "nya ögon". Det är litet men ändå tillräckligt stort för butiker, vård och skola; det är stad men ändå nära till landet, där finns mycket nybyggda hus (just nu byggs det överallt i stan känns det som), men där finns också mängder av gamla vackra trettiotalshus och en och annan timrad stuga. Jag förvånade mig själv, men kunde nästan tänka mig att flytta dit framöver! :O
Kul att du gillade bilderna, det var ohyggligt vackert där!
Det är nog lite med min far, som bor i Äppelbo, en liten by med... tja, i princip ingenting som en tonåring uppskattar. Förutom då - naturen, som jag kommit att älska mer och mer ju äldre jag blir. Nu gör det mig inget att där inte finns någon affär i närheten (man måste cykla en halvmil till den).
Men jag antar att det är som det ska, att saker och ting vi uppskattar förändras medan vi åldras. (Så länge det inte betyder att jag börjar bli gammal!!! ;))
Kram!
Skicka en kommentar