Celia är sannolikt en av de största badkrukorna hundrasen någonsin skådat. Celia är sannolikt också den största bollfantasten som går på fyra ben. Efter en lång dag i gassande sol, med tungan hängandes i marken, tyckte matte och husse att hon kunde behöva svalka sig. Det tyckte däremot inte Celia. Både jag och maken gick hundra meter ut i det långgrunda havet för att kunna doppa oss och ta några simtag, men Celia hade inga som helst tankar på att blöta ner sig. Förrän tennisbollen åkte fram och kastades ut i vattnet. Då slogs badkrukan raskt och burdust i bitar och Celia jagade bollen lika ohämmat som med torr mark under tassarna. Så var det med den vattenfobin ...
/ Thérèse
Läs även andra bloggares åsikter om badkruka, årets första dopp, vattenfobi, Vikhög, schnauzer
3 kommentarer:
Ha! Sötis! Lycka verkar älska allt som har med vatten och göra, så jag hoppas jag får en lika glad badhund, som Celia :)
Vad gör man inte för en boll?
Helena: Då har du helt klart bättre förutsättningar. Celia skyr ju som sagt vatten som pesten så länge det inte finns en boll med i spelet ;-)
Hanna: Exakt!
Skicka en kommentar