Med några få undantag har jag varje sommar tillbringat allt från några dagar till några månader i Blekinge, under hela mitt liv. Både mina far- och mina morföräldrar hade stuga respektive gård på olika håll i landskapet, och det har varit en ynnest att ömsom bo i skärgården, ömsom riktigt på landet. Det hus vi numer tillbringar ledig tid i är min mormors föräldrahem, och jag njuter för var dyrbar minut jag har möjlighet att vara här. Ingen annan stans i landet har jag dock upplevt kvällsdimma eller kvällsdis så som jag gjort här i Blekinge. Oavsett om jag varit vid stugan i skärgården eller gården här inåt landet, så är det ofta som ängarna och hagarna kläs i dimslöjor om sommarkvällarna. Det finns något magiskt i det. Något som inte kan beskrivas i ord, och som heller inte kan fångas på bild. Likt snö som faller bäddar det in landskapet och skapar märkliga ljusfenomen. Härom kvällen kunde jag ändå inte låta bli att ta med mig kameran, trots att jag vet att bilderna bara blir kornigt mjölkiga, men om inte annat får jag spara dem för mitt eget minnes skull. Som en påminnelse om de näst magiska nattliga promenaderna, i den blekingska dimman.
 |
| Vår kohage med gamla, gamla ekar |
 |
| En modig vinbärssnäcka passerade vägen |
/ Thérèse
3 kommentarer:
Dimma är underbart vackert sena sommarkvällar!
Vackert!
JozzAn: Visst är det?
Hanna: Tack!
Skicka en kommentar