Jag älskar vår balkong. Den är egentligen mer som ett extrarum än som en balkong - där är varmt, stilla och vindskyddat. Oftast står fönstren på glänt så jag hör fåglarna som sjunger på innergården, men ibland lyssnar jag på musik när jag sitter där ute och skriver.
Vår balkong är varken särskilt vacker eller "moderiktig", men den ger mig ett oerhört lugn och bjuder på dofter, smaker och strukturer. Så snart man vattnar tomatplantorna och rör vid dess blad eller frukter fylls luften av den karaktäristiska tomatdoften. Det samma sker så snart man öppnar balkongdörren; bakom den står nämligen basilikakrukan och vinddraget får bladen att virvla och dofta ljuvligt. Var gång jag går ut på balkongen måste jag röra försiktigt vid Mårbackapelargonens sammetslena blad. Än en gång - doften - så lugnande, så säregen. I ett hörn står dillen som snart är redo för skörd. Strax intill klättrar sockerärtorna som jag plockar en efter en så snart skidorna är tillräckligt stora. Fikonträdet har äntligen fått ett par millimeterstora frukter, och både löken och potatisen är snart redo att tas ur jorden.
Så kanske är den inte det mest bildsköna balkong i grannskapet, men den skänker den ro jag behöver. Den utmanar mig när det kommer till odling av det ätbara och den bjuder på en tät och intensiv grönska. På dofter, smaker och strukturer. Det är allt jag önskar och begär.
/ Thérèse
6 kommentarer:
*gilla*
Tack för din snälla kommentar!
Så poetiskt du skrev och du har skapat dig din egna lilla oas på balkongen.
Kram Anette
så mysigt :)
så mysigt :)
Så mysigt, ja jag håller med om att det är som ett extra rum. Kram Johanna
Jajja: Jag också ;-)
Vår sekelskiftesdröm: Tack själv!
Karin: Ja, det har verkligen börjat bli min lilla oas. Välbehövligt och underbart!
Johanna Stålros: Inglasade balkonger har ju både för- och nackdelar, men på plussidan ligger ju helt klart känslan av ett extra rum, att man kan använda balkongen under så mycket större del av året än en "vanlig" balkong.
Skicka en kommentar