Med händerna i jorden

Idag har jag stått i ett solvarmt växthus och omskolat tjogvis av små tagetesplantor, ackompanjerad av en galande tupp och en stillsamt surrande humla. Jag har också för första gången i mitt liv stått på andra sidan en kassaapparat och varit den som tagit emot pengarna i stället för den som betalar. Idag har jag nämligen befunnit mig på en underbar plantskola utanför Lund, där jag har den stora glädjen att få jobba extra en period. Den som har den minsta lilla koll på mig eller på min blogg förstår sannolikt att det här är något av ett drömjobb. Jag får betalt för att stå med händerna i jorden och känna texturen mellan mina fingrar, och känna doften av tagetesen var gång jag vidrör bladen. Jag får jobba omgiven av pickande höns, en galande tupp, prunkande grönska och blommande hibiscusar. Jag får träffa människor som delar mitt gröna intresse - annars beger man sig sällan till en handelsträdgård - och jag får lära mig oerhört mycket matnyttigt. Det är så inspirerande och så givande att jag nästan blir sotis på mig själv. Jag har sagt det förut men det tål faktiskt att upprepas: jag är så oerhört lyckligt lottad!

Handelsträdgårdstupp - foto från i fjol

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om handelsträdgård, extrajobb, glädje,

Natur, hälsa och trädgård

Idag träffade jag Sofia som tipsade mig om att Sydsvenskan skrivit ett par artiklar som berör magisterprogrammet Natur, hälsa och trädgård på SLU, Alnarp som jag sökt till hösten. Grön terapi är ett ämne jag hoppas kunna fördjupa mig i efter min magisterutbildning, förhoppningsvis genom en forskarutbildning! Läs gärna mer i artiklarna som du hittar här och här. 

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om Sydsvenskan, Alnarp, SLU, Magisterprogram

Frihet på slätten

Efter sex timmars slit, ohälsosamt många svordomar, fem koppar te och en väldans massa klickande runt i Skatteverkets olika broschyrer blev så äntligen deklarationen färdig. Eftersom min hjärna mest kändes som luddig bomull var det dags för en vända i friska luften, och vad passade då bättre än att ta en cykeltur för att lufta gårdagens kap? Så vi trampade iväg, hunden satt mestadels i cykelkorgen men glatt bredvid en och annan kortsträcka. Två mil är i längsta laget för en liten schnauzer. Solen strålade över den skånska slätten där vi trampade fram och jag kände verkligen hur jag kunde jobba ut all deklarationsfrustration ur kroppen. På slätten blir jag fri. Jag rensar hjärnan så bra när ögonen kan vila på öppna fält och små träddungar. Det är så renande när alla sinnen får jobba med naturen: att känna doften av tjära och blommande hägg, höra vinden vina, hästar som gnäggar och känna solens värme mot mina bara armar. Då blir jag hel. 

Här kommer vi!

Killingar och lammungar är verkligen barndom - och galet sött!

Nu väntar snart sängen - i morgon är det dags för nya spännande äventyr. Mer om det i morgon kväll!

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om Skåne, Stångby, geocaching, cykeltur, lamm, killingar

En gång om året....

En gång om året hatar jag den lilla enskilda firma jag driver. Den gången om året inträffar nu - det är deklarationsdags. Som motmedel till det stresspåslag alla siffror, kolumner och fikontermer ger tittar jag då och då på fotografier från paradiset. Det funkar förvånansvärt bra. Lugnande medel i bildform - det är grejer det! 

Återkommer när helvetet är över (jag måste skaffa en bokförare!) Ha en fin helg!

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om deklaration, momsbilaga, NE, enskild firma, känslor, gröna bilder

Äppelblom och cykelauktion

I höstas blev maken av med sin cykel, och att bo i Lund utan cykel är inget roligt projekt. Tyvärr stals cykeln bara någon vecka innan vårt bröllop, som var en helt underbar tillställning, men som dock var förknippad med en och annan utgift. En ny cykel prioriterades därför raskt ner på listan över nödvändiga utgifter, och har sedan dess inte jobbat sig upp igen. Förrän idag. Vi tröttnade på att aldrig kunna cykla ut tillsammans, att bara kunna cacha till fots och behöva ta bussen om vi ville förflytta oss tillsammans. En enkel googling senare fick mig att inse att vi hade tur som tokar - kommunen skulle arrangera en cykelauktion redan ikväll! 

Jag gillar sådana initiativ: gamla övergivna cyklar får nya hem i stället för att hamna på tippen, och vi slipper betala dyra pengar för en nyproducerad hoj som ändå riskerar att bli stulen dagen därpå. Makens cykel är nämligen den tredje vi blir av med under lika många år... Så i strålande sol promenerade vi ner till universitetetsområdet, ropade hem cykel nummer tre och kunde cykla hem, tillsammans, mindre än en kvart efter auktionen påbörjat. Med en stilig blå Crescent i vår ägo! 

Äppelblommorna (eller är det körsbär?) har slagit ut på universitetsområdet. Visst ser det lite ut som fluffig sockervadd, bomullstussar eller mjukt virkade spetsdukar?

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om Lund, cykel, cykelauktion, begagnat, äppelblom

Balkongkärlek

Vi har nu bott i vår nya lägenhet i snart två månader, och de sista veckorna har vi faktiskt hunnit lägga lite tid också på balkongen. Så snart man accepterat att det är en betongkreation man har att arbeta med - vilket ju utgör ett och annat estetisk hinder - så är det faktiskt riktigt roligt! Nej, de betongflammiga väggarna och den gröna mattan är inte vackra, men de fyller sin funktion som vind- och köldstopp. Och växterna mår faktiskt förträffligt väl därute, precis som jag gör!

Medsols från vänster i bild syns först grenarna från vår stora blåbärsbuske och sedan den lilla blåbärsbusken i helformat. Därefter står en balja med gul lök, sedan ett fikonträd (Bornholmsfikon), en gammal kattlåda med nio tomatplantor och till sist den nyligen omplanterade basilikan. Till höger om dörren står först en urna med sockerärtor som klättrar på väggen, och längst inne i hörnet står körsbärsträdet vi tog som skott förra året. Jag vet fortfarande inte om det har överlevt den bistra vintern, det lär visa sig snart! Till sist står det på bordet en liten kruka rosmarin, och vårt olivträd som tycks må väl av sol, värme och vatten. Och så mina pluggböcker så klart, men de kan vi ignorera. 

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om balkong, balkongliv, odling, kurkor, urnor, balkongodling,

Basilika

Vi använder ofta och gärna färsk basilika i vår matlagning, men att köpa de där små ekologiska krukorna för arton kronor i mataffären varenda gång blir raskt ganska dyrt, och känns inte heller särskilt ekologiskt i förlängningen. Förra våren såg maken ett danskt trädgårdsprogram (en kvinna som bor med sin familj på en gård, lite som "Det goda livet" men i dansk tappning, någon som minns vad det heter?), och vi har sedan dess minskat vår basilikakonsumtion avsevärt. Det mycket simpla, men mycket effektiva knepet, är att dela sin lilla basilikaplanta i många, många små. När man köper örter i mataffären är de planterade oerhört trångt i små krukor för att se fylliga ut när de levereras till kunden. Tyvärr kan inte plantan överleva i det skicket särskilt länge, rötterna står för tätt och plantan självdör.

För att ordna med basilika för resten av sommaren behöver du 1 liten kruka basilika från mataffären (tex. ICA's I love Eco eller Coops Änglamark), en stor urna eller många vanliga krukor, jord och en planteringsspade. Din köpta planta delar du sedan i åtta-tolv småplantor, lite beroende på hur stor ursprungsplantan är. Varje ny planta ska bara bestå av några få stjälkar. Plantera varje ny liten planta antingen i en vanlig kruka, tio till femton centimeter i diameter, eller samplantera alla småplantor i en vid urna. Vattna - klart! Skörda basilika kontinuerligt så växer den bättre och utvecklar fler blad. Den basilika vi inte kan använda lägger vi i en stor plastlåda i frysen och plockar fram under vinterhalvåret. 

Jag delade min basilika i tolv småplantor ...

... och idag, sex dagar senare, ser det ut så här.

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om basilika, krukor, örter, odling, ekologiskt, I love eco, Änglamark

Dagens färgk(l)ick!

Bantorget, Lund, fyllt av penséer och tulpander i all sköns färger!

/ Thérèse
Läs även andra bloggares åsikter om färger, blommor, tulpaner, penséer

En helt ny värld

Klättring har varit något av ett tema under påskhelgen, och Tindra ville inte vara sämre.
Här är bildbevis av hennes premiärklättring. Upp gick bra, ner, eh .... kommer man alltid, på ett eller annat sätt!

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om kattliv, landet, påsk, trädklättring

Paradispåsk

Så är vi hemma igen, efter en påskhelg på landet. Det finns inte nog med superlativ att beskriva hur mycket jag trivs i det gamla huset på kullen. Det finns inte ord att beskriva hur många minnen som sitter i allt från den branta grusvägen och brunnshuset, till spinnrocken på vinden och doften i vedboden. Det finns inte ord att beskriva känslan som uppstår när en av grannarna berättar att hon blivit bjuden på godis ur det stora ekskåpet av min mormors mor när hon var barn - samma stora ekskåp som min mormor förvarade hårda karameller i när jag var barn. Det är så mycket minnen, trygghet och identitet som finns förknippat till detta gamla hus. När så mycket annat i mitt liv har varit ut och in och upp och ner, har huset och gården stått kvar år efter år. Det är en välsignelse likt ingen annan att ha en sådan fast punkt i tillvaron. För det är jag gränslöst tacksam.

Vi har klättrat i höga berg (det här var bara de sista metrarna) ...

... och suttit högst upp och tittat på solnedgången

Vi har varit vid havet och njutit av doften och utsikten ...

... och hälsat på Utvandrarna i samma lilla vik.

Vi har lärt oss hur man förr fångade varg, i en varggrop som denna (det var lite läskigt)....

... och besökt en underbar, övergiven mangårdsbyggnad med en ledsen gammal traktor

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om påsk, stillhet, äventyr, karlshamn, blekinge

Morgonstund

Jag dricker morgonte på balkongen. På bordet trängs basilikan jag strax ska plantera om, med en kruka rosmarin. Vårt ledsna olivträd skymtar i bakgrunden tillsammans med datorn, tekoppen och katten. Kan det bli bättre? 

(Och om någon sitter inne med tips på vad jag kan göra med vårt kära olivträd så tas det tacksamt emot. Det är liv i grenarna men bladen är hårda, torra, grå och ledsna. Vi har försökt både med sol och vattenkuren men det känns ännu så länge ganska tröstlöst. Trädet har stått ute under vintern, om än noga inpackat i väv för att skyddas från vinterns pina så gott det var möjligt.)

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om frukost, balkong, basilika, olivträd

Ost- och basilikahjärtan

Påsken nalkas och för många av oss betyder det mycket mat och godis. Ibland tycker jag nästan att dessa stora högtider drunknar i buffébord och matorgier, och särskilt till påsken kan jag sakna det spartanska levernet i Taizé. Där är det påsken som står i centrum - inte maten. Men eftersom det nu inte finns någon Taizéresa inplanerad blir det traditionellt påskfirande tillsammans med familjen, och det går ju inte av för hackor det heller! 

I ett försök att hämma den sockerkoma jag brukar drabbas av efter några dagars firande tänkte jag i påsk baka en omgång ost- och basilikahjärtan. De blir som små kex med lite sälta, men med mycket mer smak än  vanliga släta salta kex. Jag tycker de får en bra storlek om man stansar ut dem med det minsta pepparkaksmåttet, så de blir ca 2-3 cm höga. Maken och jag blev så förtjusta i dessa små ost- och basilikahjärtan att vi bakade dem till vårt bröllop. Receptet kommer ursprungligen från tidningen Allt om mat och men har cirkulerat i bloggosfären så det är möjligt att det är lätt modifierat. De är fantastiskt enkla att baka - och gudomligt god att äta! Särskilt bra funkar de till ett mousserande vin, men det får erkännas att vi mumsat dem både till vanligt vin och till kvällstéet också. Ett så gott kex behöver inget lyftande sällskap. 

Ost- och basilikahjärtan (ca 80 små hjärtan)

100 g kallt smör * 

3 dl vetemjöl + ½ dl till utbakning * 

1/2 tsk bakpulver 

4 dl riven västerbottenost 

1 kruka basilika (ca 2 dl) *

1. Sätt ugenen på 200 grader. Mixa snabbt ost och basilika till en grön massa i matberedaren. Tillsätt smör, mjöl och bakpulver och kör snabbt ihop till en deg.

2. Kavla degen på en mjölad bänk till ca 1 cm i tjocklek. Stansa ut hjärtan med ett pepparkaksmått modell mindre. Lägg alla hjärtan på en plåt med bakplåtspapper och grädda dem högt upp i ugnen 10-12 min.

3. Låt svalna och förvara i tätslutande burk (i frysen funkar utmärkt).

Bild finns hos Maria

/ Thérèse

Tillbaka till Paradiset

I morgon reser maken och jag tillbaka till paradiset på landet för att fira påsken tillsammans med min familj. Med oss på tåget tar vi hela vårt minizoo, så jag går här hemma och försöker packa ihop allt som en hund och två katter kan behöva under en knapp vecka. Förhoppningsvis kommer jag ihåg att packa ner lite kläder åt mig själv också.

När vi var där sist sedan hade bara ett fåtal vitsippor slagit ut (däremot blommade blåsipporna bedövande vackert!). Nu har det dock passerat tio dagar och en hejdans massa soltimmar, så förhoppnignsvis ser ängarna kring huset ut som på bilden nedan. Jag kan verkligen fascineras av sippor av olika slag: så enkla på lite håll men ändå så otroligt komplexa när man kommer nära, så sköra men så kraftfulla när de har varandra. Vitsippa, blåsippa, backsippa, höstanemon... oh, de är underbara!

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om anemone nemorosa, vitsippa, landet, påsk, husdjur, vår, ranunkelväxter

Vacker vardag

Idag har varit en helt underbar dag. En sån där vacker vardag som liksom dyker upp ibland och bara påminner om varför man lever. En dag som ger en glimt av meningen med livet och som värmer och glädjer den allra tröttaste. I förmiddags var det dags att plantera om att tomatplantorna i lite större krukor - de allra största unorna och hinkarna får vänta några veckor till.

Några av de omplanterade tomaterna som inte fick plats på balkongen

Vid lunch hörde en vän och tidigare kollega av sig, och i hennes bil gav vi oss ut och cachade - hon, jag, mannen och hunden. Vi körde genom vackra landskap och letade vid broar och vattendrag, åt lunch nedanför en gammal kyrka vid en å, där får och lamm gick och betade. Jag har klättrat i träd och besökt ett spökhus, skrattat och fotograferat och hela dagen haft en strålande sol ovanför våra huvuden. Sedan vi kom hem har jag ägnat tre timmar på balkongen åt att plantera om fler växter, ordna en bunden spaljé åt sockerärtorna, så morötter och göra fint här ute. Under tiden jag arbetat har solen dalat minut för minut, och nu när jag sitter här på balkongen och skriver det här inlägget är himlen alldeles rosa. En vackert avslut på en ovanligt vacker dag. Jag är så lyckligt lottad.

Trädklättring :)

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om vacker, vardag, geocaching, skåne, sol, vår, vänskap, kärlek

Ödehuset

Tack vare geocaching får mannen och jag se en rad spännande platser som vi garanterat aldrig annars upptäckt. Det var på genom geocaching som vi hittade till Rinnebäcksravinen och mycket av de bilder som hamnar här på bloggen tar jag under våra cachingpromenader. Igår gav vi oss ut strax söder om Lund där vi faktiskt var redan förra sommaren. Den här gången hittade vi det gamla ödehuset vi sökte efter sist, men då var brännässlorna och slyet så högt och tätt att vi inte tog oss fram. 

Det finns något så oerhört tragiskt med gamla sönderfallna hus. Byggnader som en gång i tiden varit någons hem, med liv, själ och rörelse, som plötsligt överges och får stå att förfalla. Vad är det som gör att ingen stagar upp de rasande tegelväggarna, att ingen bär ut de gamla sängarna eller tar hand om alla krossade fönsterrutor? Jag har mycket svårt att tro att ett sönderfallande hus gör underverk ur miljösynpunkt, med gamla rostande maskiner, elektronikprylar och oljetankar som bara ligger. Även om ägaren avlidit eller försvunnit borde väl ändå kommunen eller någon myndighet till sist ta över. Eller är jag så där barnsligt naiv igen? 

En liten bit från huset hittade vi också en gammal cykel som antagit en grönaktig ton av ha stått ute år efter år, vinter som sommar. I all tragik var den faktiskt riktigt vacker där den stod lutad mot ett träd, på lite avstånd mot allt förfall, med framhjulet riktat bortåt, i riktning mot det som var liv. Jag fick nästan lust att ta med den hem, men lämnade den kvar i den solvarma gläntan.

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om geocaching, ödehus, förfall, cykel, miljö

Tema med variation

När orden tar slut

sträcker jag armarna mot himlen

Jag sluter ögonen

och andas in

Jag lyssnar på

.tystnaden.

/ Thérèse
Tidigare finns här

Läs även andra bloggares åsikter om stillhet, små ord, foto, vår, känslor

Dagens färgk(l)ick!

En tegelvägg i söderläge ger goda möjligheter för tulpaner som dessa att krypa ur jorden och blomma i full kraft. Blommorna var så intensivt röda att bilden nästan ser manipulerad ut: ibland överträffar verkligheten sig själv! Söndagen började med mulet väder, som vändes till solsken ju längre dagen fortskred. I morse vaknade jag till strålande sol och fågelsång och har redan avverkat ett par timmars jobb till tonerna av Vivaldis fyra årstider. Kan knappast tänka mig en bättre start på dagen - nu är det dags för solskenspromenad med hunden, och i kväll väntar födelsedagsmiddag hos lillasyster. Ha en riktigt fin dag, och gör en bra start på veckan!

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om Tulpaner, vår, värme, solsken, Vivaldi, de fyra årstiderna

Blåbärsglädje

Kan man bli annat än barnsligt glad när man tittar ut på balkongen och ser att de amerikanska blåbären är översållade av blad och blomknoppar? Den skira grönskan är välbehövlig denna arla morgonstund - utanför fönstret ligger dimman tät och sikten är bara ett tiotal meter. Om en knapp timme ska jag sätta mig i bilen och resa tvärs över Skåne, för att med min demoniska hosta och förkylningen från *** hålla en utbildningsdag om självskadebeteende. Tack och lov så är vi ju två, så jag ska "bara" prata i tre timmar. Vi får väl se hur länge rösten håller... Nu ska jag njuta tio minuter till av allt som växer, frodas och grönskar innan det är dags att göra en sista koll på föreläsningsanteckningarna. Allting går.

Amerikanska blåbär, tredje året

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om amerikanska blåbär, blåbärsbuskar, krukodling, grönska, föreläsning, förkylning

Kompassjustering

I vintras skrev jag min kandidatexamen i psykologi, och avslutade därmed min grundutbildning. Enligt universitetet får jag nu kalla mig beteendevetare, även jag i ärlighetens namn känner att jag har fler frågor än svar. Under våren har jag läst strökurser, jobbat som forskningsassistent vid ett annat universitet, och försökt att ro i land ett större projekt. Tanken är att till hösten påbörja min utbildning på avancerad nivå, för att så småningom kunna söka till forskarutbildningen. Jag har tänkt och funderat, vänt och vridit, skrivit listor och vägt fördelar mot nackdelar. Jag trivs bra med psykologin, som är det ämne inom vilket jag tagit min kandidat, men jag är verkligen inte intresserad av allt inom psykologi. Jag har nästan uteslutande sysslat med klinisk psykologi, psykiska sjukdomar, och framför allt självskadebeteende. Det har varit oerhört spännande och jag hade nog gärna fortsatt med det, om det inte vore för den lilla detaljen att jag själv har haft ett omfattande självskadebeteende.

Inom forskningen är det viktigt att forskaren är neutral, och (eftersom det är i det närmaste omöjligt att uppnå) så måste man i stället redovisa sina erfarenheter och kopplingar i det ämne man rör sig. Även om jag förstår syftet med det, så blir det till sist inte längre roligt. Jag vill lösgöra mig från min egen erfarenhet och känna att jag kan vandra friare än så i forskarvärlden, utan att det jag gjorde som tonåring måste rivas upp i tid och otid. Jag både talar och skriver gärna fortfarande om självskadebeteende, men allt mer sällan ur ett personligt perspektiv. Idag har jag ägnat otaliga timmar åt att förbereda den utbildningsdag om självskadebeteende jag ska hålla tillsammans med en vän i morgon, men skillnaden här är att jag själv bestämmer vad jag vill tala om och vad jag lämnar därhän.

Till sist kom jag tack och lov till ett beslut. Det är dags att ställa om kompassriktningen en smula, och säga tack och bock till den kliniska psykologin. Det har varit oerhört spännande och lärorikt, men nu är det tid att gå vidare. Därför skickade jag idag in min ansökan till magisterprogrammet Natur, hälsa och trädgård på SLU i Alnarp som jag skrivit om i det här inlägget. När jag väl klickat iväg min ansökan var det som att allt föll på plats. Kompassen är omställd och jag är redo för förändring. Nu hoppas jag bara att mina högskolepoäng räcker till för att bli antagen, annars har jag valt fler gröna kurser i andra och tredje hand. Det gröna i livet ska inte längre bara utgöras av min blogg eller min hobby, det ska äntligen också bli en del av min utbildning och mitt yrkesliv. Det känns helt underbart!

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om universitetet, högskolan, ansökning, studera.nu, grönt, alnarp

Mission: krukodling

Sockerärtorna växer och frodas

Det har nog inte undgått någon att ett av den här bloggens mål är att slå ett slag för krukodling, balkongodling eller odling i urnor - kärt barn har många namn! För mig har det blivit till något av en rafflande utmaning att se vilka frukter, bär och grönsaker jag kan få att slå rot och växa i min fönsterkarm eller på balkongen. Med en mycket trädgårdsintresserad mor har jag sedan barnsben hört att den och den växten kräver si och så stort radavstånd, och den och den sorten vill ha stora hav av jord att breda ut sig på. Det är mycket möjligt att vissa växter är just precis så kräsna, men jag trodde länge att det var någon sorts minimikrav för allt som grönskar. Tvärt om nöjer sig förvånansvärt många faktiskt med en större kruka eller urna. Om sedan odlingskärlet är en skurhink, en mjölkkartong eller en gammal kattlåda spelar inte så stor roll, så länge kärlet är någorlunda anpassat till det man ska odla. Dill, sallatsblad och spenat sår jag i låga men vida kärl (där en gammal kattlåda faktiskt är fullt dugligt!), för att så morötter behöver kärlet bara vara djupt (men inte särdeles djupt) och tomater och paprika som behöver mer rotsystem för att kunna bära upp större frukter planterar jag i skurhinkar eller liter större hinkar i zink. 

Det är så lätt att odling blir en avancerad konstart, endast åtkomlig för en utvald skara människor. Och det ska inte förringas - ska man odla grönsaker för mer än husbehov eller det höga nöjets skull, förslår så klart inte krukor och hobbykunskaper. Men för oss som inte har högre ambitioner duger det faktiskt alldeles utmärkt. Jag tillhör dessutom en generation där allt fler blir medvetna om hur vi människor påverkar miljön, och där allt fler också önskar så och odla sina egna grödor. Men i ärlighetens namn: de allra flesta i min ålder har inte tillgång till några vidsträckta odlingsland, däremot har så gott som alla tillgång till ett odlingskärl, en påse jord och en fönsterkarm. Det värsta som kan hända är att fröet inte gror eller att plantan dör, och då är det bara att sätta ett nytt frö. Därför är det viktigt för mig att uppmuntra till och visa på att det faktiskt går att odla både grönsaker, frukt och bär i kruka. Att det inte finns något hemligt recept, utan det är fritt för alla att pröva. För att det är grönt. För att det är skönt. För att det är vilsamt, utvecklande, roligt och gott! Och inte minst - för att det går!

/ Thérèse - envis 82a

Läs även andra bloggares åsikter om Krukodling, krukor, urnor, odlingskärl, balkong, möjligheter