 |
| Ek vid vårt lantställe |
I januari tog jag min kandidatexamen i psykologi, och läser den här terminen bland annat en avancerad kurs i miljöpsykologi. Det är ett ämne jag tycker väldigt mycket om där mina två största intresseområden - människa/psykologi och trädgård/natur/miljö - förenas. En tidig, och mycket intressant, miljöpsykologisk studie publicerades i den ansedda vetenskapliga tidskriften Science redan år 1984. Det var miljöpsykologen Roger Ulrich som studerat hur patienter återhämtat sig efter en gallstensoperation, genom att gå igenom patientjournaler från år 1972 till år 1981. Hans resultat kom att leda till eftertanke och nyfikenhet både hos forskare och kliniker.
Patienterna som efter operationen vårdats i ett patientrum med utsikt över en grön park hade kortare vårdtid än de patienter vars patientrum vette ut mot en tegelvägg. Vidare kallade patienterna i rummen med grön utsikt mer sällan på sjuksköterskan, de bad med sällan om - och behövde sig på lägre doser av - smärstillande läkemedel och klarade sig dessutom bättre utan sömnmedel, än den matchade gruppen med utsikt mot en tegelvägg. En av miljöpsykologins två främsta förklaringsmodeller går ut på att återhämtning från stress främjas genom att omgivningen signalerar trygghet. Ulrich tolkare resultaten av sin studie som att tegelväggen inte kunde häva budskapet av fara, medan den öppna, ljusa parken med vatten kunde inducera en känsla av trygghet. Denna trygghetskänsla påverkar hela det autonoma nervsystemet: magen blir lugnare, hjärtrytm och puls går ner och ett antal stresshormoner minskar i mängd.
Ulrichs resultat är inte unika på något sätt. Att miljön har betydelse för återhämtning, hälsa och välbefinnande har forskare kunnat påvisa både förr och senare, men Ulrich resultat är svåra är värja sig från. Trots att grönska bidrar till bättre vårdresultat, och trots att grön miljö saknar läkemedlens och ingreppens riskabla biverkningar, så är den gröna miljön fortfarande inte särdeles högprioriterad. Tabletter, röntgenapparater och steriliseringsapparater i all ära - utan dem kan ingen modern vård bedrivas - men grönska är varken dyrt, svårt eller komplicerat. Bara lugnande, främjande och tryggande. Både för personal, patienter och besökare - det är klart att man borde vilja prioritera det!
Referenser:
Nilsson, G. (red.) (2008) Trädgårdsterapi. Lund: Studentlitteratur.
Ulrich, R. (1984) View through a window may influence recovery from surgery. Science 224(4647), 420-421.
/Thérèse
Läs även andra bloggares åsikter om Miljöpsykologi, Ulrich, grönska, tegel, trygghet
7 kommentarer:
Javisst är det så att vi mår bra av natur och grönska, men även våra husdjur har ju samma positiva effekt på oss människor! Att få kela med en katt, klappa hunden, gosa med husdjuret helt enkelt, det är väldigt hälsosamt! Bättre än medicin i många fall. Fram för fler husdjur i vården och på äldreboenden!
Hej Innie! Det var länge sedan vi stötte på varandra på Internet nu, men jag har fortsatt att läsa dina bloggar. Jag älskar denna gröna variant! Det är nämligen så att jag har börjat läsa till trädgårdsmästare i Stockholm! Jag var tvungen att kommentera på detta inlägg, för jag tycker att detta är så intressant. I förlängningen har jag en dröm om att starta ett trädgårdscenter i rehabiliterande syfte. Det finns ju så otroligt många personer som kan bli hjälpta av det! Jag tänker arbetslösa, psykiskt sjuka, och kanske framförallt dementa, eftersom det är en vårdgrupp mitt hjärta klappar lite extra för. Skriv därför gärna mer om det du får lära dig! Jag är jätteintresserad! Var rädd om dig! Kram, Emma Henryson
Miljöpsykologi och "djur"psykologi (alltså djurens goda effekt på människors hälsa) är typ mina favoritområden. Tyvärr existerar de inte på psykologprogrammet. (Men jag läser hemma istället.)
Ingrid: Absolut, husdjuren är jätteviktiga! De borde verkligen användas mer, i äldrevården men även i rehab och liknande.
Emma: Oh, vad roligt att höra från dig! Och hjälp vad roligt att du läser till trädgårdsmästare! Berätta jättegärna mer - är det på SLU eller var går utbildningen? Hur lång är den? Har tittat på en utbildning till trädgårdsingenjör här på Alnarp, är ruskigt sugen men väldigt velig.
En rehabiliteringsträdgård är en dröm vi delar :-) Jag har ju som sagt min fil kand i psykologi men funderar allt mer på att bredda till miljöpsykologi/
landskapsarkitektur.
Just den här studien ingår inte som en del av kurslitteraturen: boken jag refererat till har min mamma skrivit, så jag har fördelen att ha en likasinnad i henne :-) Stor kram!
Therese: Nej, det är ju tyvärr ännu så länge ganska okända ämnen. På mammas högskola (i Jönköping) har faktiskt flera studenter skrivit om trädgårdsterapi/miljöpsykologi/den gröna vården inom både sjuksköterskeprogrammet, arbetsterapi och sjukgymnastprogrammet de senaste åren, men det blir ju ofta så - har en lärare eller forskare introducerat ett nytt ämne är det lättare för studenter att hänga på. Men visst borde det ingå mycket mer grönt, både i vård- och psykologutbildningarna!
Åh, vilken passande tid det här kom! Jag har precis börjat i ett projekt med grön rehab som är kopplat till Alnarp som forskning (vilken innebär en hel massa omöjliga papper att fylla i). Känner mig jättepositiv eftersom jag ju alltid har mått bra av skogen. Har bara varit igång en vecka, men om du vill kan jag tala om hur det har varit sen.
Åh, spännande med utbildningsvalet. Jag vet vad jag håller på. ;)
Martina: Åh, vad spännande! Du får jättegärna återkoppla längre fram, både med vad projektet den rent konkret inneburit för dig, och så klart hur du uppfattat att det funkar!
Therese: Haha! Ja, jag får se var jag tar vägen. Nu lutar det åt landskapsarkitekt/miljöpsykologi så får jag läsa mer trädgårdsingejörskap på fritiden, men vi får väl se :O
Skicka en kommentar