Välkommen flyttkaos!

I dag har flyttkaoset entrat lägenheten med full kraft. Om tre veckor går flyttlasset och det börjar bli hög tid att på allvar ta tag i packningen. Därför är nu delar av köket nedpackat, prydnadssaker på väg ner i lådorna (däribland mina älskade änglar från WillowTree) precis som delar av våra DVD-skivor. Och tadaa - nu är kaoset ett faktum, och det är bara att dra ett djupt andetag och acceptera att det är så här det kommer att se ut nu under många, många veckor framöver. Men det kommer något gott av det i slutänden, med blicken fäst mot målet så ska det nog gå vägen!

Som ett ljus i detta stormande flyttkaos kom en fin vän hit och lämnade av två enorma kassar med krukor, urnor, jord och fröer som hon inte längre ville ha. Vi är djupt tacksamma och har redan påbörjat planeringen för dem: vi ska bara packa ner- och upp dem först!

Syrénkvistar och forsythia (i bakgrunden) börjar så sakta slå ut på vårt köksbord! Ett litet vårtecken i allt kaos!

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om Flytt, packning, röra, vänskap, kvistar, syren, forsythia

Blåbärsliv

Idag vågade jag mig ut på balkongen för en första inspektion efter den långa vintern. Det var med glädje som jag kunde konstatera att den mindre av våra två buskar med amerikanska blåbär ser ovanligt pigg ut och är full av knoppar! Även den större ser ut att ha klarat de bistra månaderna, så med lite tur får vi ordentligt med bär till sommaren. Buskarna går nämligen sin tredje säsongen till mötes och det tar flera år innan de kan börja ge bär på sin fulla potential. Så vi hoppas helt enkelt att sommarens skörd blir god. I mångdubbel bemärkelse!

Den mindre av våra två amerikanska blåbärsplantor

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om Amerikanska blåbär, knoppar, skott, balkong

Håll i hatten!

Vill minnas att jag bara för någon dag sedan nämnde blåsten som kan härja i våra östra delar av Lund. Vill minnas att jag också nämnde hur utemöbler kunde blåsa omkring här ute. Jag kan idag konstatera att det ibland faktiskt är bäst att hålla truten. Sedan i går kväll blåser det storm här i Skåne, med diverse mer och mindre spännande och kreativa resultat. Sydsvenskan skriver att Öresundsbron stängts av i perioder, att många är utan el och att många vägar spärras av nedfallna träd. Även riksmedierna rapporterar om stormens biverkningar.

Själv kan jag berätta att någon av mina grannar är ett mörkgrönt plastbord eller en plaststol fattigare - jag vågar mig inte på någon närmare identifiering av ursprungsmöbel med tanke på dess nuvarande skick. Hade det handlat om en trämöbel hade det med nöd och näppe varit  lönt att slänga spillrorna i brasan, det är ruskigt finfördelat! Byggarbetsplatsen några hundra meter härifrån har bjudit på kvadratmeterstora isoleringsplattor som nu ligger sönderslagna kring vårt hus och på de kringliggande åkrarna, och cykelstället bjuder självfallet på en klassisk cykeldomino. Det ska faktiskt bli ganska skönt att flytta.

Staketet runt gungorna - här måste utemöbeln ha kraschat i natt

Närbild - obehaglig tanke att man kunde fått den som en projektil i ansiktet...

Möbel i byggsats

Isolering, någon?

/ Thérèse (med hjälm i stället för hatt ...)

Läs även andra bloggares åsikter om Storm, Skåne, vindbyar, Lund, klass 2 varning, SMHI, Sydsvenskan

Orkidéljus

Utomhus är det fortfarande grått och trist, och inte en blomma så långt ögat kan nå (nåväl, det beror väl på var man bor). Men här inne i lägenheten blommar det faktiskt ovanligt mycket för att vara februari. Våra novemberkaktusar har precis tappat sin sista blomma efter nästan en månads intensiv blomning, och vårt orkidéfönster är förvånansvärt fullt av blommor. Det är så skönt som kontrast mot allt det där mörka och trista.

Vi har fem vanliga brudorkidéer (Phalaenopsis), varav en är ordentligt stor. Just nu är det bara den stora som blommar, men alla fyra har bulliga knoppar och har under vintern satt minst en ny blomstängel per planta. Dessutom har vi två juvelorkidéer (Ludisia discolor) som blommade över för några veckor sedan, men vars blad fortfarande fascinerar. Sen har vi våra två senaste nytillskott i orkidéfönstret - en lilaröd Zygopetalum mackaya och en mörkröd orkidé Cambria (Vuylstekeara). Från att jag för två och ett halvt år sedan aldrig ägt en enda orkidé, står det alltså nio härliga plantor i vårt fönster. Och jag måste säga att det är en fantastiska växter!

Närbild: den stora brudorkidén korsad av en av de nya stänglarna

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om Orkidéer, phalaenopsis, zygopetalum, cambria, ludisia

Blomkålssoppa - godare än gott

Jag och maken sitter som klistrade på fredagskvällarna när SVT sänder Trädgårdsfredag. Nu har programmet visserligen vinteruppehåll (jag hoppas på återkomst till våren!) men hemsidan ligger kvar, full med tips och råd och inte minst - mumsiga recept! Särskilt har vi fastnat för den blomkålssoppa som kocken Tareq tillagade i ett av höstens program. Receptet nedan är lätt modifierat sedan vi lagat soppan ett antal gånger: orginalreceptet (minus paprikaconfiten som bara beskrevs på TV) hittar du här. 

Enkla ingredienser, men ack så gott!

Blomkålssoppa för 8 personer

1 blomkål (ca 1 kg är lagom) * 

1liten gul lök *

2-4 klyftor vitlök *

2 msk hackad färsk timjan eller 2 tsk torkad *

1,5 liter grönsaksbuljong *

2 dl vitt (matlagnings)vin *

4 dl visp-/matlagningsgrädde *

(ev 1 krm ättika för kontrast)

Gör så här:

Skär blomkålen och stammen i grova bitar. Spara några fina buketter till salladen som du pillar ner i små, små fina bitar. Du kommer att behöva ca 2 dl blomkålsbuketter till salladen. 

Grovhacka lök och vitlök och fräs i lika delar smör och olivolja på medelvärme tills det har fått vacker färg. Tillsätt blomkålen och stammen samt timjan. Fräs ytterliggare några minuter och tillsätt sedan vinet, buljongen och grädden. Låt koka tills blomkålen är riktigt mjuk. Salta efter behov och mixa sedan soppan slät.

Sallad:

2 dl små blomkålsbuketter *

1 dl mandel *

1 msk smör *

Flingsalt

Gör så här:

Smält smöret i en kastrull. Tillsätt de små blomkålsbuketterna och mandeln och låt bryna. Jag tycker det blir gott om smöret får lite färg. Smaka av med flingsalt.

Paprikaconfit:

2-3 röda paprikor *

ordentligt med olivolja (det ska med råge täcka botten av kastrullen, kanske 0,5 dl) *

1 msk 12 % ättika (eller späd till ungefär denna styrka. Vi använder 24 % ättika)

rosmarin *

Gör så här:

Kärna ur och strimla paprikan i tunna, tunna skivor. Hetta upp oljan i en kastrull tillsammans med rosmarin (dosera efter smak, men jag nöjer mig med något kryddmått) och låt sedan paprikan fräsa i oljan. Häll över ättikan och låta koka under lock till paprikan är mjuk. 

Servera soppan tillsammans med paprikaconfiten och blomkåls- och mandelsalladen. Njut - den är himmelsk! Och soppan går utmärkt att frysa, eller spara i kylskåpet ett par dagar. 

* Ekologiskt alternativ finns

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om Blomkål, soppa, recept, trädgårdsfredag, svt

Planteringsplanering

Jag klickar mig runt på olika fröbutiker på nätet, tittar i webshopar efter saker till balkong och trädgård och längtar och drömmer. Om bara tre veckor (hjälp!) tar nämligen mannen och jag vårt pick och pack och lämnar vår underbara lägenhet. Vi beger oss till de norra delarna av staden och förlorar åkrarna utanför huset, men vinner å andra sidan 22 kvadratmeter bostadsyta och får dessutom en inglasad balkong på köpet. Den är månne inte lika stor som den vi har nu (17 kvadrat balkong är svårslaget) men som sagt - den är inglasad!

Det bubblar lite inombords när jag tänker på hur mycket lättare det faktiskt måste bli att odla det allra mesta. Här ute kan ju blåsa riktigt ordentligt. Vid mer än ett tillfälle har utomhusmöbler flugit omkring här runt husen och slagits i spillror av stormen - det kan väl sägas vara en av nackdelarna med att bo vid en åker. Vindarna drar raka vägen från Öresund in på vår balkong... Men det slipper vi alltså nu! Jag ser för mitt inre öga hur jag inte behöver kedja fast tomatplantorna i balkongräcket, utan kanske bara staga upp dem en smula. Mm, ljuva tanke! Och vattningen - tänk att bara behöva ta hänsyn till värmen och solens instrålning och inte också hur mycket blåsten tänker torka ut jorden. Och så det allra bästa - tänk att kunna sätta ut krukorna på balkongen kanske så tidigt som i mars! Jag älskar redan min nya balkong!

Sommaren 2009. Saga har hittat en varm sovplats på fönsterblecket på balkongen, mellan jord och dill

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om Odling, tomatplantor, balkong, vindar, blåst, Lund

Identitetskris?

Katterna får ju ligga på köksstolarna och de nya dynorna ...

Då borde ju samma regler gälla för mig? Eller hur, husse och matte?

/ Thérèse

Tidigare inlägg på samma (förvirrade) tema finns här och här

Läs även andra bloggares åsikter om Husdjur, katt, hund, regler, identitet

Maj

Blommande raps.
Blommande maskrosor.
Blommande körsbärsträd.
Intensiv grönska.

Ge mig. Nu!

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om Längtan, maj, raps, körsbärsträd, maskrosor

Möbelpyssel, del III

Före

Efter

Till de två sista stolarna räckte det inte att sy lösa stolsdynor. De har fasta sitsar och vi har i stället behövt klä om stolarna "på riktigt", med samma tyg som vi använde till de fyra dynorna. Efter slutfört uppdrag kan jag skriva under på devisen: överdimensionera inte tyget! Det är mycket enklare att jobba med små marginaler, än att ha decimetervis med extratyg att försöka vika till snygga hörn. Lärdom nummer två är därmed att vara generös med saxen även under pågåede häftning - två av hörnen på sitsarna var lite rundade och mycket svårare att få snygga. Men genom att klippa bort överflödigt tyg blev också de hörnen godkända.

Ingen av oss har gjort något liknande tidigare, och med det i åtanke är vi väldigt nöjda! Eftersom stolarna är av två olika modeller, och bordet inte hör ihop med någon av stolsmodellerna, gjorde det tyget möblemanget mer enhetligt. Vår enda fråga till oss själva idag är varför i hela fridens namn vi inte gjort detta tidigare?

Alla sex stolar plus en nyfiken Tindra och en bildskygg Saga

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om Stolar, dynor, möbler, textilier

Ekolyft!

Idag rapporterar TV4-nyheterna att försäljningen av ekologisk mat under 2010 ökade med 11 procent, till 8 miljarder kronor. Trots den positiva utvecklingen  utgör den ekologiska försäljningen bara 3,1 procent av den totala matförsäljningen i landet, men det är å andra sidan 3,1 procent som inte bör förringas. Bäst på ekologisk mat är Coop: nästan 10 procent deras totala försäljning är ekologisk. Hos Ica och Axfood ligger motsvarande siffta runt 2 procent. Det är företaget Ekoweb från Lidköping som står för undersökningen.

Våra inackorderade vänner på landet

När vi ändå är inne på ekospåret vill jag tipsa om ett pressmeddelande som Linus bloggade om igår - det är Newcastle University som rapporterar att ekologisk mjölk är bättre än konventionellt framställd mjölk. Blöta och kalla somrar kan vara ha skadlig effekt på den mjölk vi dricker. Forskarna fann att mjölk som producerades efter en dålig sommar innehöll signifikant högre nivåer av mättat fett och avsevärt lägre innehåll av nyttiga fettsyror. Ekologisk mjölk däremot innehöll högre nivåer av näringsmässigt nyttiga fettsyror, jämfört med "vanlig" mjölk - oberoende av tid på året eller väderförhållande! Det visade sig också att den ekologiska mjölken höll en högre stabil standard, medan den konventionella mjölken kunde variera mycket mellan olika producenter. Artikeln publicerades i januarinumret av Journal of Dairy Science och finns faktiskt att läsa gratis i fulltextformat här.

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om Ekologiskt, mat, ekoweb, kor, mjölk, newcastle university

Odlingskärl

Jag fick en fråga om odlingskärl i kommentarsfältet, och tänkte ge ett utvidgat svar här i ett eget inlägg. Att hitta lämpliga kärl att odla kan vara lite klurigt, inte minst om både har en begränsad ekonomi och en motvilja att köpa allt för mycket nytt. 

Plåtkärl som jag dränerat genom att "spika hål" i botten. Köpt på Tiger i Lund för en knapp hundring

Vissa fröer förkultiverar jag inomhus, till exempel tomater och paprika. Till det är gamla mjölk-, grädd- eller juiceförpackningar alldeles utmärkta. Jag klipper av dem så de blir ungefär en decimeter höga, sköljer ur dem och fyller dem med jord. Det är enkelt att täcka dem med lite plastfilm eller en plastpåse om man vill skapa en växthusmiljö, och man slipper köpa nya småkrukor som ändå bara räcker den första månaden. 

Odlingskärl med två större dräneringshål i botten. Köpta på Rusta för under hundralappen.

Väl ute på balkongen har vi ett misch-masch av olika odlingskärl, men för oss är det viktigare att de är ekomoniskt och praktiskt än att det är snyggt. Konstigt nog är faktiskt våra tioliters skurhinkar nästan de allra bästa kärlen. I dem odlar vi dels tomater (en planta per hink) och dels potatis (en eller möjligen två potatisar per hink). Om man vill kan man använda en spik och hammare för att slå hål i botten på dem till dränering, men jag har har hittills valt att använda lecakulor i botten och vara uppmärksam på vattningen. Hinkarna köpte jag på rea för en tia styck. 

Ett av våra lite mer udda odlinskärl utgörs av vår förra kattlåda (!). Efter att ha skurat den ren med grönsåpa odlade vi dill och sallat i den med gott resultat. Eftersom lådan bara är en dryg decimeter djup passar den bra för grönsaker med små rotsystem. Liknande lådor finns att köpa större mataffärer för omkring trettio kronor. Viktigt att komma ihåg är att de torkar ut fort en het sommardag, då ytan är stor men jorddjupet litet!

Vårt största kärl, köpt på Rustas rea, till vår amerikanske blåbärsbuske som nu är mer än dubbelt så stor. Ingen dränering men tack vare djupet och lecakulor funkar det bra!

Våra övriga odlinskärl är i trä, zink och plåt och är inhandlade till halva priset på Rusta och till en ringa summa i stans lågpris- och prylaffär Tiger. Överlag så är det bra att ständigt hålla utkik efter odlingskärl då de kan dyka upp där man minst anar det. Att dessutom tänka fritt kan också löna sig - kattlådor är månne inte det första man tänker som lämpligt kärl för salladen, men ack ett sånt bra och prisvärt alternativ!

Vilka är dina bästa tips på odlingskärl?

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om Odlingskärl, Balkong, Odling, Grönsaker, Rea,

Lykta

Jag har alltid älskar att ha levande ljus tända hemma, de ger ett mjukt sken till skillnad från alla lysrör och halogenlampor man ständigt exponeras för. Sedan vi skaffade katter har det dock blivit något av en utmaning att hitta ljusstakar som både är vackra och kattsäkra. Vi kom tidigt fram till att en större golvlykta borde vara ultimat, och efter idogt sökande hittade vi för något år sedan den perfekta lyktan i en liten inredningsbutik här i Lund. Med svarta dekorationsstenar i botten står den stadigt och katterna har inte lyckats välta den en enda gång, trots deras intensiva nattliga löparrundor. Och trots att Tindra verkar tycka nästan onödigt bra om lyktan hon också.

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om Lykta, Ljus, Katter

Möbelpyssel, del II

Våra fyra pinnstolar har en lite knepig form vilket gjorde det svårt för oss att köpa butikernas ofta cirkelformade dynor. I stället köpte vi skumplast, stoppvadd och lite tyg och sydde dem själva. Eller - jag handlade och kickade igång min gamla Bernina, och maken sydde. Vi skrattade lite när vi insåg att tyget vi kommit hem med var närmast identiskt med det vi slängde ut, men tar det som ett tecken på att vi trivs med det blåvita och fräscha. Och fräscht vill jag lova att det är - jösses vilket uppsving fyra sketna stolsdynor kan bjuda på! Plötsligt känns liksom hela möblemanget nyare, roligare och liter mer vårt. Och med lite färre kaffefläckar. Att det dessutom är mjukare under gumpen eftersom vi var generösa med stoppningen tackar varken jag eller katterna nej till!

Maken besitter ett tålamod jag aldrig haft, och kan därför mönsterpassa stolsdynorna så här snyggt!

Saga provligger den första dynan och tycks mycket nöjd!

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om Möbler, stolar, stolsdynor, stoppning

Marängmani

När maken och jag gifte oss i början på september bakade jag våra bröllopstårtor själv. Det gick åt en hejans massa äggulor till alla krämer, fyllningar och sockerkaksbottnar, men påfallande få äggvitor. På svärmors uppmaning frös jag in dem i påsar och byttor för framtida bruk, men vi har ärligt talat varit ganska dåliga på att använda dem. Men vad gör man enklast och godast av äggvitor - maränger så klart! Så ikväll har vi gjort två omgångar maränger, och i skrivande stund har vi blott en omgång kvar ... Den första gick åt till sista smulan när vi tittade på Sherlock Holmes - har jag sagt att jag älskar SvtPlay?

Marängerna som överlevde Sherlock Homes ...

Recept för omkring 30 maränger:

1 d äggvita (ca 3 ägg) *

2 dl socker *

½ krm ättika eller citronsaft*

Vispa äggvitan och ättikan på låg hastighet och vispa ner hälften av sockret, lite i taget. När du har tillsatt 1 dl socker, öka hastigheten och vispa på högsta effekt till smeten är blank och krämig - skålen kan då vändas upp och ner utan att innehållet rinner ut. Vänd försiktigt ner den sista decilitern socker och klicka ut smeten på ett bakplåtspapper. Grädda i mitten av ugnen på 130 grader tills marängerna lossnar från pappret, det tar 45-60 minuter. Låt svalna på ett galler och ät sedan med stor glädje!

* ekologiskt alternativ finns

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om Maränger, recept, äggvitor, bröllopstårta, Sherlock Holmes

Möbelpyssel, del I

För åtta, tio år sedan fick jag ett bord med fyra stolar av min mamma, som hon i sin tur fått av en vän, som hon i sin tur... ja, ni förstår. Det var ett matbord med plats för fyra och med en extra klaff som gör bordet rymligt och fint. Bordsskivan var klarlackad furu, benen var vitmålade och stolarna - som egentligen inte hörde till bordet - vitmålade om än lite avskadva. Som den fattiga gymnasist jag var tog jag självklart emot möblemanget med öppna armar, och även om både bordet och stolarna hade mått bra av en rejäl ansiktslyftning blev den inte gjord. Det var först förra sommaren som jag och mannen gav oss i kast med bordsskivan, ett projekt som kom att bli en riktigt svettig historia. Jag ville ha ett vitlaserat bord, vilket innebar att den hårt lackerade bordsskivan behövde slipas ner ordentligt, för att sedan vitmålas och lackas på nyt. Vi äger ingen slipmaskin och jag tänkte i mitt stilla sinne att två kvadratmeter bordskiva - det kan väl inte vara någon match? Jag ångrade mig bittert efter en halvtimme, men tre dagar och åtskilliga svordommar, handblåsor och ömmande knän senare var bordet faktiskt renslipat. Och vitmålat. Och lackat. Och riktigt, riktigt snyggt! 

Före och efter slipning men utan färg och lack

Så här ser det ut idag, vitmålat och lackat med en övervintrad amaryllis som prydnad

Nu har det gått ett och ett halvt år sedan bordet blev åtgärdat, och vi har äntligen givit oss i kast med stolarna. Till de fyra stolarna jag fick tillsammans med bordet har maken sytt nya stolsdynor, och de två extrastolarna  som maken köpt på loppis är jag i full färd med att klä om i samma tyg som de nya dynorna. Med lite tur kommer bilder senare idag!

/ Thérèse
Läs även andra bloggares åsikter om matbord, stolar, hemmapyssel,

Landet i stan

Även om vi inte bor på landet, så bort vi så långt från stan man kan komma för att samtidigt fortfarande bo i stan. Stadsbussen har sin vändhållplats här vid våra hus, och rent krasst så ligger det faktiskt inga hus längre österut i Lund än just de där vi bor. Efter våra hus väntar åkrarna. Så här när frosten och tjälen är hård kan vi ibland ta oss en långpromenad över åkrarna, där hunden kan springa fritt och försöka jaga harar bästa hon kan - de är ju ändå alltid överlägsna löpare. Idag var den bara någon enstaka minusgrad och strålande sol, så vi tog en riktig långrunda. Det var alldeles klart över fälten här hos oss, och när vi på hemvägen skymtar Turning torso och Öresundsbron låg bara ett svagt soldis över Malmö. 

När jag står där ute, mitt på fälten, med solen i ögonen och den gnistrande, glimmande snön och skaren, med maken vid min sida, hunden kring fötterna, tiotals lekfulla harar en bit bort och en stor hjord hjortar på behörigt avstånd är det svårt att inte bli rent lyrisk. Det är nästan smärtsamt vackert, det är så att ögonen tåras av allt det jag omsluts av: det öppna, av det rena, lugna klara. Det är lycka i sin allra ädlaste form och jag är så oerhört tacksam att vi ännu en tid har det alldeles utanför knuten. 

En liten "oas" mitt på åkern

En del av hjorthjorden 

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om Promenad, hjortar, Lund, sol, lycka

Hoya Bella

I höstas höll jag en föreläsning i Göteborg, och i stället för att få en blombukett som jag skulle baxa med mig på tåget hem till Lund, fick jag i stället en blomstercheck. En mycket uppskattad variant! För några veckor sedan valde jag och maken därför ut en porslinsblomma, Hoya Bella, som nu står här hemma i vardagsrumsfönstret. Jag har aldrig tidigare haft någon typ av Hoya, men tycker väldigt mycket om dem. Det ska bli väldigt spännande att se hur den klarar sig - och om katterna kan låta bli att slakta den!

Hoya Bella

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om Krukväxter, Hoya, Hoya bella, blomstercheck

Fast det är klart ...

... en amaryllis i vas är ju inte så himla illa i alla fall, trots att de inte bjuder på några som helst vårkänslor. 

Löken invaderades av bananflugor för en vecka sedan men jag hade inte hjärta att slänga ut den här ståtliga knoppen. Nu står den i stället i en gammal saftflaska och jag håller tummarna för att den ska orka slå ut helt och hållet, trots att den var ilsket grön när jag tvingades kapa den. Så okej då - det finns fördelar även med vintern!

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om Amaryllis, Vinter, Nikon D40

Jag ljuger så bra

Eva som driver bloggen Med fingrarna i (j)orden berättade i går att våren redan knackat på hos henne och visade bilder på en tapper blommande pensé, en julros och några uppstickare till lökar. För att det inte ska uppstå några som helst tveksamheter känner jag mig nödgad att meddela - jag är inte avundsjuk. Inte alls. Jag känner ingen som helst längtan efter vår, värme och grönska. Inte alls. Jag har inget emot att det är vår i någon annan del av landet, när vintern fortfarande härjar i utkanten av Lund. Jag fortsätter gärna njuta av denna semivinter med grusbetäckta snöhögar, livsfarliga isfläckar varvat med rullgrus. Tjocka vinterjackor som gör en orörlig och iskalla promenader med hunden är helt fantastiskt. Spirande knoppar och färgglada penséer känner jag inget som helst behov av eller längtan till. Inte alls faktiskt...

Ingen vintergäck här inte!

Och islila krokus - varför längta efter det?

Magnolia - nej vet du vad - det vill jag inte veta av!

/ Thérèse
Dagens soundtrack: "Jag ljuger så bra" men Linda Begtzing

Läs även andra bloggares åsikter om Vårlängtan, Ironi, Vintergäck, Krokus, Magnolia, Lund

Ingefära

För fyra år sedan fick jag på allvar upp ögonen för en till utseendet väldigt beskedlig knöl – ingefära. Det var en kall sås (som jag för övrigt fortfarande rör ihop med stor glädje!) gjord på creme fraiche, rårivna morötter, lite flytande honung och färsk, fint riven ingefära som blev min inkörsport till denna asiatiska, tropiska ört. Inom alternativmedicinen och ayurvedan* är ingefära något av ett multipreparat. Där används roten mot allt från illamående och gaser till förkylning, huvudvärk och reumatism. För min del är ingefäran främst en ingrediens i matlagningen och dess eventuella läkande effekter tar jag helt enkelt som en bonus.

Kall sås och ingefärsmarinerad qorn

Förutom till min kalla sås, använder jag ingefära bland annat som färstärkare när jag gör yogite, i grytor tillsammans tillsammans med curry och kanel, i marinader till grillade qornfiléer eller till honungsglaserade ungsstekta morötter. Det goda med ingefära är att roten går utmärkt att lägga i frysen om man inte hinner använda upp hela innan den skrumpnar eller i värsta fall möglar. Till sommarens projekt ingår just ingefära, något jag aldrig tidigare testat. Jag har surfat runt på både svenska och engelska odlingssighter och kommit fram till att det tveklöst är värt ett försök.

Man använder en färsk knöl köpt i mataffären, med fördel en med flera ”ögon” eller ”knoppar”. På de svenska sidorna verkar mars-april vara bästa tiden för plantering. Knölen planteras i porös, fuktig såjord i en kruka något större än själva roten. Beroende på var man läser ska man antingen täcka roten med ett tunt lager jord, eller låta ungefär halva roten befinna sig över jordytan. För att simulera det tropiska klimat från vilken ingefäran härstammar kan man trä en plastpåse (genomskinlig) över krukan som placeras på varm plats. Ingefäran gror som bäst i en temperatur mellan 24 och 27 grader. Efter fyra till sex veckor har knölen börjat rota sig och skjuta skott, och ska krukan placeras så ljust som möjligt. När temperaturen håller sig över tio grader kan man låta plantan stå ute i en stor hink, och knölarna skördas på samma sätt som potatis till senhösten, då plantan också brukar vissna ner.

Ingefäran flygs ofta till Sverige från världens alla hörn, så jag hoppas verkligen att jag lyckas dra upp ett gäng knölar. Fortsättning följer – var så säker!

/ Thérèse

* den traditionella indiska medicinvetenskapen

Läs mer om ingefära och odling här, här, här och här

Läs även andra bloggares åsikter om Ingefära, ayurveda, odling, matlagning

Äventyrskorre

Jag vet att alla inte är lika (sjukligt) besatta av ekorrar, men jag kan verkligen inte låta bli att fascineras. Under dagens morgonpromenad passerade vi återigen ekorrnästet, och upptäckte snart att vi var iakttagna av den lille krabaten nedan. Under flera minuter sprang hen runt på marken, rusade upp i trädet till en stor nöthalva, ner igen och klättrade runt bland rötterna. Hela tiden stod jag, maken och hunden på bara några meters avstånd. Plötsligt for hen rakt upp i trädet, korsade gångbanan högt ovanför våra huvuden och gav sig in i nästa trädtopp. Mitt framför ögonen på oss, och på ett tjugotal högljutt skrikande kajor, slängde den sig in i ett av de större fågelbona och försvann ur vårt synfält. När jag ytterligare flera minuter senare vände mig om satt den, eller dess polare, i godan ro och betraktade oss från andra sidan gångvägen. Hur den tog sig ur boet, eller vad den egentligen hade där att göra, är för mig en gåta. Borde inte ekorrar vara rädd för kajor - inte tvärt om? Eller så var det helt enkelt en mycket äventyrlig korre vi sprang på idag.

Men hej - titta på mig då!

Fel håll - HÄR är jag ju!

Profil kanske, är det snyggare?

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om Ekorre, Lund, Nikon D40

En början

Fram till för ungefär tre år sedan köpte jag så mycket ekologisk och KRAV-märkt mat som möjligt. Allt från frukt och grönt, till mejeriprodukter, socker, kaffe och mjöl. Sen inträffade två saker under kort tid, som mer eller mindre omöjliggjorde för mig att fortsätta handla så mycket ekologiskt. Dels konstaterades att jag var  laktosintolerant, och dels började jag studera. Tack och lov finns det ett rikt utbud av laktosfria mejeriprodukter, men priset är högt (en liter mjölk kostar i snitt 19 kronor) och för tre år sedan fanns så vitt jag minns inte en enda produkt som både var laktosfri och ekologisk. Tyvärr innebar kombinationen av den ökade kostnaden för laktosfria produkter och den sänkta månadsinkomsten att jag inte längre hade råd att köpa ekologiskt i den utsträckningen jag önskat. 

Som jag skrivit tidigare har jag länge haft ett stort odlingsintresse, men frånsett lite örter och sallat hade det främst handlat om blommor och växter. Men tanken på att återigen äta mat som innehöll tillsatser, gifter och allehanda ämnen som jag ogärna ville sätta i mig, väckte längtan att börja odla själv. 

Under ett par månader förra sommaren köpte vi varken lök eller tomat - vi plockade dem direkt från balkongen. Samma sak med morötter, de vi själva åt kom från balkongen, men de hunden (!) äter fick vi köpa i mataffären för att det skulle räcka till. Flera middagar kunde vi äta egenodlad potatis, och blåbärsbuskarna gav oss ett par mumsiga efterrätter. Så sent som i eftermiddags när jag lagade middag plockade jag fram basilika och hemkokt tomatsås ur frysen, och i går använde jag både fryst gräslök och basilika samt torkad timjan - allt som vi odlat själva. Med fjolårets odlingar i minne - vad som var framgångsrikt och vad som var mindre lyckat - planerar jag nu årets odlingar. Även om självhushåll ligger mycket långt bort i tiden, är känslan av att äta mat man odlat själv oerhört tillfredsställande. För att inte tala om hur mycket godare det är!

Spiralmorötter från 2009 - så kan det gå när man slarvar med att gallra!

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om Laktosintolerans, KRAV, Ekologiskt, Odla, Grönsaker, Balkong, Krukodling

Dagens goda

Bild lånad från Skellefteå kommun

Dagens goda nyhet står förvånansvärt nog Lokaltidningen Lund för. De skriver att alla Lundabor, inte bara villaägare, snart kommer att ha möjlighet att sopsortera matavfall! Ett par bostadsområden inom det kommunala bostadsföretaget LKF har fungerat som pilotområde, med gott utfall. Under 2011 och en bit in på 2012 ska nya kärl, avsedda för återvinning av matavfall, distribueras till samtliga kommunens hushåll. Matavfallet används sedan av Lunds kommun för att göra biogas och biogödsel.

Jag och min man bor hos LKF och har redan idag väldigt goda möjligheter att återvinna, något vi ser som en stor fördel med vår hyresvärd! Femtio meter från vår ytterdörr finns möjlighet för oss att slänga och sortera tidningar, kartong, färgat- och ofärgat glas, hård- och mjuk plast, metall, batterier, lysrör och så klart vanliga hushållssopor. Det enda vi verkligen saknat är möjligheten att också sortera just matavfall. Inte så konstigt kanske, med tanke på att matrester står för mellan 30 och 40 procent av hushållsavfallet, enligt Lena Wallin på Lunds renhållningsverk*. Vi har hittills haft en liten minikompost på balkongen där vi slängt ogräs och liknande från odlingarna, men då och då har vi också fuskat och slängt exempelvis potatisskal eftersom behållaren i alla fall är sluten (men egentligen måste behållaren vara "skadedjurssäker och isolerad" och komposteringen anmäld till kommunen). Därför känns det underbart att möjligheten att sopsortera matavfall snart kommer bli verklighet - ju förr desto bättre!

/ Thérèse

* Intervju i Lokaltidningen

Läs även andra bloggares åsikter om Kompostering, Sopsortering, Matavfall, Lund, LKF

Tji fick jag!

Klart jag är medveten om att det är aningens naivt att längta efter vår redan i januari, även om man bor i Skåne. Men när det i gårkväll började falla lapphandskar från himlen, då kände jag allt att någon retades onödigt mycket med mig. Jag kan stå ut med de isiga snöhögar vi haft kvar som rest från en lång och vacker vinter, men jag känner inget som helst behov av att tillföra ny snö. Men det är nog bara att gilla läget - det är ju trots allt bara januari.

Kaveldunets cigarrer fick sig en köldknäpp i den nyfrusna dammen

Tack vare min syster har vi i alla fall lite vårkänslor på köksbordet

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om Snö, Januari, Skåne, Kaveldun, Tuplaner, Lapphandskar

En envis utmanare

För drygt tio år sedan lämnade jag mitt föräldrahem och flyttade ihop med en klasskamrat. I och med det övergav jag en stor villaträdgård med otaliga fruktträd, trädgårdsland och odlingsmöjligheter till förmån för en lägenhet på sjunde våningen. Jag har vuxit upp med en mor med ett stort trädgårdsintresse, och har sedan barnsben varit med när äppelträden beskurits och rosenbuskarna planerats. Kontrasten mellan livet i villa och livet i lägenhet blev därför skarp. Men, förutom att jag välsignats med en trädgårdsintresserad mor, har jag också givits en påtaglig envishet. I stället för att konstatera att ”på sjunde våningen i en lägenhet utan balkong kan man omöjligtvis odla någonting alls” bestämde jag mig för det motsatta. Självklart går det att odla! Så jag plockade fram två kakburkar i plåt, fyllde dem med den billigaste jord jag hittade i mataffären och strödde ut dillfrön i den ena och plocksallat i den andra. Min rumskamrat, som jag vid den tidpunkten för övrig inte hunnit lära känna särdeles väl, betraktade mina förehavande med en sund portion av skepsis men lät mig ändå hållas. Och några veckor senare kunde vi faktiskt liva upp våra annars ganska spartanska studentsmörgåsar med färsk sallad, och strö nyklippt dill över potatisen. Trots att det, teoretiskt sett, inte ska vara särskilt fördelaktigt att odla sallad i en plåtlåda utan varken dränering, näring eller solljus smakade våra gröna grödor alldeles förträffligt för två fattiga studenter. Och mitt envisa ego hade fått sig ett rejält uppsving.

Under det decennium som har passerat sedan jag kunde avnjuta min första kakburksodlade sallad, har jag fått höra otaliga gånger att ”det inte går”. Man kan inte odla ditten inomhus och man kan absolut inte odla datten i en balkonglåda. Och ska man odla det där så måste man djupgräva i ett trädgårdsland, för det går absolut inte att odla i kruka! Möjligen har jag lärt mig att kanalisera den ensvishet jag begåvats med redan som artonåring, men den har sannerligen inte minskat i intensitet. Så snart jag får höra att ”det inte går” att odla, tolkar jag det som en direkt utmaning – det är klart det går!

Vitkål - ett bra försök?

Jag har flyttat åtskilliga gånger sedan den första lägenhet som jag delade med min klasskamrat, men gemensamt för de alla är att de saknat trädgård. De allra flesta gånger har jag haft en balkong att tillgå, men under vissa perioder inte ens det. När jag två och ett halvt år sedan flyttade till Skåne fick jag, förutom ett mycket fördelaktigt klimat ur odlingssynpunkt, också en gudomlig balkong. Sjutton kvadratmeter stor. Till dags dato har denna balkong hyst timjan, dill, plocksallat, tomater, potatis, smultron, amerikanska blåbär, morötter, paprika, basilika, sockerärtor, gul lök, olivträd, fikonträd och ett kärnsått körsbärsträd min make grävt upp åt från platsen där vi förlovade oss. Det enda jag hittills misslyckats med är, av skäl som kan tyckas uppenbara, vitkål. Övrigt har levt och frodas oklanderligt. Så alla uttalanden om att "det inte går" tar jag numera med en rejäl nypa salt - för det allra mesta går faktiskt alldeles utmärkt att odla även utan trädgård. Men det är klart att det inte skadar med en smula kreativitet, uppfinningsrikedom och odlarglädje!

/ Thérèse

Längtan

Min vårlängtan har nog slagit rot i mig tidigare än vanligt. Min minibibel "Handbok för köksträdgården" av Lena Israelsson ligger uppslagen på köksbordet, och jag läser och planerar inför vårens och sommarens odlingar. I fjol odlade vi med gott resultat timjan, dill, plocksallat, tomater, potatis, smultron, amerikanska blåbär, morötter, paprika, lök och basilika och jag klurar nu på vad som ska bli årets utmaning. Det ska också bli spännande att se hur vårt fikonträd och våra två olivträd som vi fick i bröllopspresent har klarat vintern på balkongen - de står förstås ordentligt inpackade och ser faktiskt ut att vara vid liv! När jag var ute och gjorde en första okulärbesiktning av balkongens övervintrare såg dessutom vårt kärnsådda körsbärsträd ut att ha klarat sig. Nu är det bara i akut behov av större utrymme för att få plats med alla rötter! Åh, jag längtar!

Tomatplanta sen i fjol

/ Thérèse

Vintervila

Här i Lund har vi haft snö i nästan två månaders tid. Från november till januari vilket nog bör ses som någon slags rekord. I förra veckan började det dock töa, och trots att värmen tvekar en smula och gav oss nattfrost natten som gick, så är snön borta från de stora ytorna. Kvar ligger plogade snöhögar och packad is, men den är jag rädd att vi inte blir av med än på många veckor. Idag lyser solen från en januariklar himmel, och termometern har precis vågat sig över nollan. På förmiddagens långpromenad med hund och make kände jag den där försiktiga, försiktiga doften av förändring. Av vad som komma skall. Av våren. Att vi dessutom sprang på en pigg liten ekorre gjorde ju inte saken sämre direkt. Än är det lång tid kvar, men det kommer, det rör på sig, det växer och lever under snöhögarna. Oh, så jag längtar!

/ Thérèse

Årstidsskifte på balkongen

För någon vecka sedan plockade vi rent de sista tomaterna från våra tio plantor. I morse såg jag att ytterligare några tappra mognat i de sena höstsolen, men sen tror jag säsongen på allvar är över. Tillsammans med de tomater jag fick med mig från Sofias föräldrar förra veckan kokade jag fantastisk tomatsås som nu ligger i frysen och väntar på att bli basen i en god gryta eller få smaksätta en hembakad pizza. Årets sista morötter ligger i kylskåpet och kommer vara uppätna vilken dag som helst. Lök däremot har vi fortfarande kvar ett tiotal, och de står faktiskt fortfarande ute i urnorna på balkongen. Till helgen har jag tänkt sätta vitlök så hinner den bli stor och fin till nästa sommar. Jag älskar att ha en stor balkong och jag älskar att det faktiskt går att odla så mycket i krukor och urnor. Det är nästan - men bara nästan - som att ha en egen liten täppa. Årstiderna blir tydligare, precis som brytpunkten mellan dem. Alldeles nyss var det sommar, blåbär, smultron och prunkande grönt på balkongen - nu är det grått, stilla och vila.Det är äntligen, äntligen höst, och de senaste dagarna har varit helt fantastiska. Klar och hög luft, ljummet i luften om än full storm. Men det är rent, det är fritt, det är utrymme att andas. Det gör de gråa dagarna lättare att tackla och bitterheten något mildare. För det finns så mycket vackert. Det är bara så vansinnigt lätt att glömma bort.

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om Tomater, Balkong, Odling, Höst,

Gränsland

Just nu pågår en kamp mellan sommaren och hösten. Det är den första september idag, fälten utanför mitt köksfönster är inbäddade i tungt dis och luften är krispig och klar. Strax slår solen igen molnen och tomaterna på balkongen är blossande röda. Nyponen och lönnlöven börjar skifta i rött och organge, men fortfarande pryder sommarens sista vackra rosor trädgårdarna här omkring. Jag läste att det var minusgrader i Norrland i natt, här hos oss är det fortfarande väder för t-shirt när eftermiddagssolen värmer som mest. Det är ett gränsland; en dragkamp mellan sommar och höst. Vi vet alla vem som kommer att gå segrande ur striden - frågan är bara när.
/ Thérèse
Läs även andra bloggares åsikter om Sommar, Höst, Foto, Nikon D40, Gränsland, Längtan, Skåne