Som tack för mina två och ett halvt år i föreningen SHEDOs styrelse fick jag i lördags en underbart söt kruka pärlhyacinter. Nu står den hemma i vårt vardagsrumsfönster, med sina pärlande blommor och värmer ett vinterfruset hjärta. I morse föll det sånt där konstigt florsocker igen, och termometern har inte orkat sig över nollan på mycket länge, men nu får pärlorna hålla hoppet vid liv. För var dag vi lägger bakom oss, kommer vi en dag närmare våren!
/ Thérèse
Läs även andra bloggares åsikter om SHEDO, pärlhyacinter, tack
2 kommentarer:
Jag hade ingen aning om att de hette, vad sade du, pärlhyacinter? Men håller med om att de var jättesöta och sprider välbehövliga vårkänslor!
Sofia: Visst heter den pärlhyacint! Är inte alls omöjligt att dina föräldrar har den i rabatterna, är en hyfsat tidig och vanlig vårlök i trädgården tillsammans med krocusar, snödroppar och sånt :-)
Skicka en kommentar