Azalea

I torsdags fyllde min farfar år, och i fredags satte vi oss på tåget till Sundets pärla för att fira honom och passa på att träffa min pappa som var på besök. Farmor bjöd som alltid på fantastisk mat, och även om jag inte våga norpa några pelargonskott av henne, fick jag i alla fall chans att beundra hennes fantastiska azalea. Av någon anledning har jag aldrig själv ägt just en azalea - lite dumt, inser jag var gång jag får möjlighet att på nära håll beundra dess skönhet!

Farmors azalea...

Som nog egentligen var en present till farfar från pappa ...

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om azalea, sundets pärla, helsingborg, födelsedag

Vårtecken

Älskade snödoppar

Jag fortsätter i vårtecknens spår - trots att det var åtta minusgrader när jag vaknade i morse så strålade solen när jag satte mig på bussen för att åka till årsmöte. Idag lämnade jag posten som vice ordförande och kassör i den förening jag var med och startade upp för två och ett halvt år sedan. Det är med blandade känslor jag lyfter på hatten, men mest av allt ska det faktiskt blir oerhört skönt. Jag har ägnat oändliga timmar åt denna förening, jag har älskat det - psykiatri är en hjärtefråga för mig - men det är svårt att hålla uppe glöden i ideellt arbete under flera års tid. Det är dags att gå vidare, och i och med detta har jag vunnit minst tio timmar varje vecka som jag annars lagt på föreningen. Fatta vad mycket tid! Till maken, balkongen, växterna, köket, brödbaket, djuren, skrivandet .... Åh, det känns lite som att jag har en spirande vårblomma i hjärtat!

/ Thérèse

Tidigare vårtecken

Läs även andra bloggares åsikter om Vårtecken, snödroppar, årsmöte, shedo, ideellt arbete

Längtan till landet

Jonna publicerade tidigare idag en enkel men (som alltid när det gäller henne) oerhört vacker bild som du kan se här. Det är ett trähjärta som hänger i fönstret, med texten Carpe Diem. Fånga dagen. Ett uttryck som många gärna svänger sig med - men vad innebär det egentligen? Jonna lever ett liv så långt bort från den liv  som jag, och garanterat också de allra flesta av er läsare, lever. 21 år gammal har hon lämnat storstaden och bor i en gammal skolbyggnad i västernorrland, med mycket begränsade faciliteter och moderniteter. 

Av någon anledning har jag alltid mycket lättare att fånga dagen när jag är på landet än när jag är i stan. När jag är på vår gamla släktgård i Blekingeskogen är det är så mycket enklare att verkligen använda dagen och känna att jag fyllt den med liv. Att se tillbaka på en dag och se att man har huggit ved och gjort upp eld fyra gånger för att få värme i huset, känns så mycket mer handfast än att ha vridit upp elementet och fortsatt läsa en kursbok. Att ha liat gräset kring alla gärdsgårdar och vänt jorden i grönsaksrabatterna, eller att ha räfsat löv och rivit nässlor, känns så mycket mer som ett dagsverke än att promenera till Ica för att handla mat och sedan jobba åtta timmar framför datorn. 

Det så  mycket vackert på landet, som det här gamla skåpet som står i finrummet på vår gård. Det skulle aldrig någonsin kunna stå i stan men här är det fantastiskt. Att man dessutom kan finna nyårskort från 1910 i det gör det inte sämre ...

Jag är inte riktigt hel i stan. Den bekväma sidan av mig trivs ypperligt med att ta stadsbussen till stan, gå på föreläsning, promenera till caféet och träffa syrran, gå vidare hem till en kompis, ta en sväng förbi mataffären på väg till bussen för att sedan åka hem till en varm och ljus lägenhet. Bekvämt, och många gånger praktiskt, det säger jag ingenting om! Det är ruttet kallt att gå på toa när badrummet håller tio plusgrader och vattenångan fryser på fönsterrutan. Att klä av sig för att duscha är liksom inte att tänka på! Men det har någonting annat. Utan att romantisera, så kan jag andas där. Allt blir så mycket enklare när min hjärna inte måste sortera alla miljoner intryck som livet i en storstad bjuder på, utan kan fokusera på det som är viktigt. Jag kan lyssna inåt, lyssna på min kropp - en kropp som i staden värker och blir trött av all överstimuli, men som på landet får kraft och energi när den får vila från allt brus och arbeta med sådant den är skapad för. Längtan till landet har bott i mitt hjärta under många många år, och ju fler år jag lägger bakom mig, desto närmare kommer jag drömmen. Bloggar som Jonnas och UnderbaraClaras är sådana som håller drömmen och längtan vid liv. Det är faktiskt möjligt. Livet i staden må vara det vanligaste, inte bara i Sverige utan också globalt, men det är faktiskt inte det enda. Det är en oerhört tröst och glädje. 

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om Längtan, landet, drömmar, vilja, målsättning, fibromyalgi

Smultronstället

Jag längtar efter promenaderna längs med den gamla nedlagda järnvägsvallen. Jag längtar efter tallbarr och bark under fötterna, här och var syns resterna av det livgivande järnvägsspåret. Nu är här sandiga banker som klätts av nytt liv, av grönskande liv. Jag längtar efter att söka efter det lilla, lilla röda, i det omslutande intensiva gröna. Jag längtar efter att sätta mig ner på knä, att plocka bär efter bär och njuta av den solvarma smaken i munnen. Jag längtar efter att sitta där och lyssna till fåglarna som sjunger, träden som susar och forsen som dånar avlägset. Jag längtar, åh herre Gud så jag längtar! Efter smultron och smultrontid på smultronstället. Jag längtar.

/Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om längtan, smultron, landet

Miljöpsykologi

Ek vid vårt lantställe

I januari tog jag min kandidatexamen i psykologi, och läser den här terminen bland annat en avancerad kurs i miljöpsykologi. Det är ett ämne jag tycker väldigt mycket om där mina två största intresseområden - människa/psykologi och trädgård/natur/miljö - förenas. En tidig, och mycket intressant, miljöpsykologisk studie publicerades i den ansedda vetenskapliga tidskriften Science redan år 1984. Det var miljöpsykologen Roger Ulrich som studerat hur patienter återhämtat sig efter en gallstensoperation, genom att gå igenom patientjournaler  från år 1972 till år 1981. Hans resultat kom att leda till eftertanke och nyfikenhet både hos forskare och kliniker.

Patienterna som efter operationen vårdats i ett patientrum med utsikt över en grön park hade kortare vårdtid än de patienter vars patientrum vette ut mot en tegelvägg. Vidare kallade patienterna i rummen med grön utsikt mer sällan på sjuksköterskan, de bad med sällan om - och behövde sig på lägre doser av - smärstillande läkemedel och klarade sig dessutom bättre utan sömnmedel, än den matchade gruppen med utsikt mot en tegelvägg. En av miljöpsykologins två främsta förklaringsmodeller går ut på att återhämtning från stress främjas genom att omgivningen signalerar trygghet. Ulrich tolkare resultaten av sin studie som att tegelväggen inte kunde häva budskapet av fara, medan den öppna, ljusa parken med vatten kunde inducera en känsla av trygghet. Denna trygghetskänsla påverkar hela det autonoma nervsystemet: magen blir lugnare, hjärtrytm och puls går ner och ett antal stresshormoner minskar i mängd. 

Ulrichs resultat är inte unika på något sätt. Att miljön har betydelse för återhämtning, hälsa och välbefinnande har forskare kunnat påvisa både förr och senare, men Ulrich resultat är svåra är värja sig från. Trots att grönska bidrar till bättre vårdresultat, och trots att grön miljö saknar läkemedlens och ingreppens riskabla biverkningar, så är den gröna miljön fortfarande inte särdeles högprioriterad. Tabletter, röntgenapparater och steriliseringsapparater i all ära - utan dem kan ingen modern vård bedrivas - men grönska är varken dyrt, svårt eller komplicerat. Bara lugnande, främjande och tryggande. Både för personal, patienter och besökare - det är klart att man borde vilja prioritera det!

Referenser: 

Nilsson, G. (red.) (2008) Trädgårdsterapi. Lund: Studentlitteratur. 

Ulrich, R. (1984) View through a window may influence recovery from surgery. Science 224(4647), 420-421.

/Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om Miljöpsykologi, Ulrich, grönska, tegel, trygghet

Linssoppa

Den här vintern har jag drabbats av en mild släng av soppsjukan. Kanske beror det på att jag har ägnat de senaste månaderna åt att frysa i princip dygnet runt, kanske beror det på att soppor är så lättlagade, eller att ingredienserna ofta är distinkta och fräsha. Kanske är det helt enkelt en kombination av dessa faktorer som gjort vinterns matsedel ovanligt sopprik. Idag tänkte jag dela med mig av mitt favoritrecept på linssoppa - näringsrik, värmande, mättande och med lite sting. Att den dessutom är billig, snabblagad och ekologisk gör ju inte saken sämre.

Bildens relation till texten? Det är fantastiskt med
het linssoppa efter en långpromenad i kylan!

Linssoppa

1 dl röda linser *

1 dm grovhackad purjolök *

2-3 grovt rivna morötter *

1 vitlöksklyfta

1 burk (ca 500 g) krossade tomater *

5-7 dl grönsaksbuljong *

1 tsk curry *

olivolja *

Hacka eller pressa vitlöken och hacka purjolöken grovt. Fräs curryn i olivoljan någon minut och tillsätt sedan löken. Riv morötterna grovt och låt dem fräsa tillsammans med löken ytterligare några minuter. Skölj linserna, häll i linser, buljong och krossade tomater. Låt koka tio minuter eller tills linserna är mjuka. Jag vill gärna ha ett litet tuggmotstånd i linserna, men det är högst individuellt. Späd eventuellt med mer vatten (eller en skvätt grädde!) och smaka av med salt och curry. Servera ångande varm, gärna med några klickar turkisk yoghurt eller creme fraiche, tillsammans med nybakat bröd.

Smaklig måltid!

/Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om Recept, linssoppa, röda linser, vintermat

Novembersplit

Så här vackert har de blommat, år ut och år in

Här hemma i lägenheten bor en hel drös olika krukväxter av varierande ålder. De nyaste är oridéerna vi fick i julklapp och den äldsta måste vara benjaminfikusen jag köpte för åtta-nio år sedan. I spannet där emellan, med en ålder av kanske fem-sex år, finns två novemberkaktusar. Jag köpte dem i min lokala mataffär under en tid i livet då jag inte riktigt kunde ge mina växter den uppmärksamhet de förtjänade, men de har lik väl stannat kvar vid min sida sedan dess. De har blommat riktligt och jag har varit duktig med att plantera om dem etappvis.

Eller - jag var duktig på att plantera om dem. Nu har de stått i samma kruka sedan vi flyttade till Lund för två och ett halvt år sedan, och jag måste motvilligt erkänna att de inte längre är lika pigga och fräsha som de en gång var. Men eftersom de lik förbaskat fortsatt att blomma (och blommar många gånger per år) har jag inte lyckats passa in någon vettig tid till att plantera om dem. Härom dagen tog jag dock mig själv i kragen, och man skulle kunna säga att det var i sista sekunden. Plantan stod lika bra utan kruka som med, eftersom det inte fanns en gnutta jord kvar i krukan - allt var rötter och dekorationsstenar. Kaktusen på bilden är nu kluven i två och återhämtar sig nu i ny jord med avsevärt bättre utrymme för rötterna. Kompisen blommar fortfarande (suck) men har den inte blommat över tills vi flyttat om två veckor tänker jag tvångsomplantera den ändå. För så här kan vi faktiskt inte ha det längre...

Men nu är det faktiskt dags för förändring. Får det lov att vara lite, ehm, rötter?

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om Novemberkaktus, omplantering, rötter

Packkatt...

Vi har nått en sorts packningsplatå: det är två veckor kvar till flyttlasset går, och vi kan inte packa ner så mycket mer utan att haverera vardagen fullständigt. Tindra däremot packar glatt ner sig själv  i IKEA-kassen i hallen. Better safe than sorry, tänkte katten och försäkrade sin plats i flyttlasset. Sitter jag här så kan de inte missa mig!

Packkatt ...

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om Packning, Tindra, katt, husdjur

All you need is love

Murgröna som vi hade som bordsdekoration vid bröllopet, och ett hjärta tillhörande det fikonträd vi fick i bröllopspresent

"All you need is love" sjöng Beatles. Även om kärlek inte mättar många magar är det nog få som skulle ifrågasätta dess värde och betydelse. Det är dock inte alla förunnat att vara förutsättningslös älskad, eller att ha någon att älska gränslöst. Jag ser inget ont i att, en dag om året, uppmärksamma kärleken i vardagen. Den ska ju finnas där, varje dag, året om, men som de människor vi är kan det göra gott att påminna oss själva om att våga uttrycka kärlek och omtanke. Däremot är jag mycket skeptisk gentemot det amerikaniserade sättet att fira Valentines day. Den kommersiella marknadsyran kan onekligen bli kontraproduktiv och göra Alla hjärtans dag till årets ensammaste dag, för den som lever ensam eller saknar kärlek. Därför tycker jag att Alla hjärtans  är en ypperlig dag att uppmärksamma olika hjärteprojekt. Just nu pågår två kampanjer som jag vill lyfta fram lite extra en dag som denna:

I Sverige lever vart femte barn, eller 400 000 barn, med föräldrar med ett riskabelt akohol- eller narkotikabruk. Vart femte barn är en kampanj för att uppmärksamma barn och unga som påverkas negativt av att vuxna i deras närhet missbrukar alkohol, narkotika eller läkemedel. Läs mer om, och stöd kampanjen som pågår under Alla-hjärtans-veckan, här!

Heja Abbe är en fantastisk blogg om "en kämpe med ett medfött hjärtfel". Hjärt- och lungfonden har utsett februari till "Alla barnhjärtans månad", och hos Heja Abbe pågår nu flera auktioner där pengarna går oavkortat till fondens insamling. Titta in där, vettja, och ge ett litet barnhjärta möjligheten att fortsätta slå!

Ha en riktigt fin alla hjärtans dag!

/ Thérèse

I media: Aftonbladet, Aftonbladet om blomsterspråket, SR, Sydsvenskan 

Läs även andra bloggares åsikter om Alla hjärtans dag, valentines day, vart femte barn, hjärt och lungfonden

Hushållsapparater

Min Elektrolux assistent

Jag flyttade hemifrån redan på gymnasiet, några månader innan min artonårsdag. Det innebar, förutom att jag började odla sallat i gamla kakburkar, även att mina önskelistor till jul och födelsedag ändrade karaktär. Vid sidan av skivor, böcker och tillbehör till mina instrument, önskade jag mig också saker till hushållet. På nittonårsdagen fick jag därför en gul, fin dammsugare (som fortfarande tjänar troget), därefter har jag fått en elvisp, en lyxig matberedare som gör det mesta när det gäller hacka, riva, blanda och skära, samt min älskade Electrolux assistent utan vilken jag inte längre kan sätta en jäsdeg. Vad jag gillar med Electroluxen är att den sett i princip lika dan ut i femtio års tid: det finns därför gott hopp om att jag kommer kunna köpa extra- och reservdelar till den under lång tid framöver. Allting är i solid stål eller mycket stark plast, inget skört, ömtåligt och bräckligt här inte!

På ett sätt kan jag få lite dåligt samvete för alla mina maskiner, samtidigt som de underlättar min vardags så oerhört mycket. Jag undrar ibland hur jag orkade hålla igång så mycket i köket innan jag fick dem. Det är så ruggigt skönt att bara öppna köksskåpen, och få hjälp med det mesta. Att jag dessutom sluppit lägga dryga studentslantar på dem är väldigt värdefullt och jag sänder då och då en tacksam tanke till den tjugoåriga Thérèse som prioriterade hushållsassistenter före märkeskläder. För utan assistenten kan jag inte baka bröd - den smärtsjukdom jag haft i tio år gör deghantering för hand till en omöjlighet. Dessutom undrar jag vilket som är den största miljö- och energiboven: mina hushållsapparater som hjälper mig att baka mitt eget bröd och laga mat från grunden, eller alla transporter, emballage och drivmedel som krävs för att transportera färdigköpta varor till min mataffär. Jag hoppas (och tror) att mina apparater är det snällare alternativet. 

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om Kök, hushållsassistent, electrolux, matberedare, elvisp, hjälpmedel

Fuskvår

På förmiddagens promenad var jag tvungen att passera Vintergäcken, bara för att kontrollera att den fortfarande levde och mådde bra. Dessutom kollade jag mina två andra "gömmor" där jag vet att den brukar komma riktigt tidigt, och mycket riktigt hittade jag gula små knoppar även där. Våren är på väg. Att det dessutom blommar gula blommor på köksbordet gör ju inte saken sämre, även om det visserligen kan sägas vara lite fusk. När jag plockade ju in kvistarna var de hårt knoppade, och har slagit ut först sedan de kommit in i värmen. Men vackert är det, lik väl!

Forsythia och klibbigt blank kastanjeknopp

/ Thérèse
(Av någon anledning blev bildkvalién kass när jag laddade upp bilden - ni får ta mina ord, den är vacker!)

Läs även andra bloggares åsikter om Vintergäck, forsythia, kastanj, vår

Morotsbröd

Jag har i perioder varit väldigt bra på att allt mitt bröd, för att sedan drabbas av långa perioder av bakningsuppehåll. Sedan några veckor tillbaka är jag och maken inne i ett nytt bakningsflow och vi har inte köpt den minsta brödsmula på snart en månad. Det är ohyggligt skönt! Inga konstiga konserveringsmedel som får mjukt bröd att hålla sig i påsen i månader och år, inga läskiga smakförstärkare eller tillsatser - bara ingredienser vi själva har valt. Ett av våra favoritbröd är morotsbrödet, det är luftigt, smakrikt och väldigt lättbakat. I går provade jag att dela degen i tre och grädda dem som formbröd (i sockerkaksformar) - det blev riktigt bra och brödet är lättare att skiva än när jag gjort två stora limpor. Testa - det är supergott!

Morotsbröden jag bakade i går

Morotsbröd

5 dl mjölk *

50 gram jäst 

25 gram rumsvarmt smör * (kan uteslutas)

2 teskedar salt

2 matskedar honung eller sirap *

3 dl finrivna morötter *

13-14 dl (lant)vetemjöl eller rågsikt *

1 dl solroskärnor *

Ett ägg * / ljummet vatten

Örtsalt/flingsalt

Värm mjölken till 37 grader. Smula jästen i en bunke och häll över mjölken. Rör om tills jästen har löst upp sig. Tillsätt smör, salt, honung, morötter, solroskärnor och det mesta av mjölet. Arbeta degen kraftigt tills den blir smidig att arbeta med, detta går enklast i en hushållsassisten. Jäs under bakduk i minst 30 minuter, jag dubblerar ofta den tiden för att få brödet luftigare. Dubbel storlek på degen är ett bättre mått än minuter. 

Arbeta degen smidig på mjölat bakbord och forma antingen två stora eller tre lite mindre bröd, eller lägg brödet i tre bakfomar. Låt jäsa på plåt eller i forma i 30 minuter, eller till dubbel storlek. Pensla bitarna med uppvispat ägg eller ljummet vatten och strö över fling- eller örtsalt. Grädda i mitten av ugnen i 225 grader, 15-20 minuter. En bra hållpunkt jag lärde mig häromdagen var att brödets kärna ska hålla en temperatur om 98-99 grader. Det tog ungefär 20 minuter i min ugn. Låt bröden svalna på galler under handduk. Klart! 

Brödet går utmärkt att frysa in - vi delar varje limpa i två och lägger fram en ny varje kväll innan vi går och lägger oss, så har vi tinat färskt bröd till frukost.

* Ekologiskt alternativ finns

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om Morotsbröd, recept, bakning, tips

Äntligen!

I ett soligt och skyddat hörn, precis på samma fläck som i fjol, hittade jag idag äntligen ett säkert vårtecken. Jag har  spanat i hörnet den senaste veckan, och nu äntligen är de här. Några hundra meter från vårt hus, där villorna ligger tätare och skyddar från fältens pinande vintervindar stod det - årets första vintergäck. HURRA!

Vintergäck

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om Vårtecken, Lund, Vintergäck, glädje

Florsocker?

Det där vita, det där som faller från skyn ni vet? Det där vita som pudrat våra gröna gräsmattor i kväll, och som yr runt i den vansinniga stormen som sjunger i knutarna. Visst är det väl florsocker som rasar från himlaskyarna, säg att det är det finpulveriserade socker som jag duttat över mina semlor, som nu sprids över gräsmattorna. För snälla, snälla rara - säg att det där vita, kalla, hemska, blöta som faller inte är snö. Jag vill inte. 

Jag vill ju bara ha vår!

Snö? Storm? Kallt?  Neeej - inte en chans, då går jag inte en meter utanför dörren. Hejdå matte! Vi ses när du kommer in!

/ Thérèse

Efter att ha läst Fröken Gröns blogg får jag nog retirera och inse att det är just snö och inte florsocker som faller. Dessutom hotar HD med tio minus i natt. Skit också.

Läs även andra bloggares åsikter om Snö, Återfall, Skåne, Storm

Flyttböcker

Och vi packar och rensar och sorterar och packar och rensar och sorterar och packar och i morse bröt vi mönstret genom att frosta av frysen! Just nu är det böcker som packas, rensas och sorteras och jag har en första kasse som inte kommer att få följa med till nya lägenheten. Eftersom jag ogärna slänger böcker har jag lagt upp allt i en lista som du hittar här och skapar därmed min högst personliga bokrea som slår kommersens med hästlängder - allt är nämligen gratis ;-)

Är det nån eller några av böckerna nu vill ha, lägg en kommentar här för att paxa den, eller skicka ett mail till info@thereseeriksson.se Smidigast är så klart om du kan hämta boken här i Lund, annars skickar jag den till dig, förutsatt att du betalar porto. Den här gången är det främst böcker i anatomi/fysiologi/omvårdnad och en del psykologi/psykiatri. Men eftersom de  alla har några år på nacken passar de nog bäst för den allmänt intresserade, snarare än som kurslitteratur. Dessutom finns lite poesi och lyrik, samt några titlar i det omåttligt populära ämnet personlig utveckling. Sannolikt blir det ytterligare rensning efter flytten så hittar du ingenting intressant nu så kanske det dyker upp något i mars!

Celia packar också, men hon är avsevärt mycket bättre på att packa upp än att packa ner, särskilt när det gäller leksaker... 

Uppdatering 11/2: En uppdaterad lista ligger här nu - kul att så många var intresserade!

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om Flytta, böcker, bortskänkes, hundliv,

Välkommen flyttkaos!

I dag har flyttkaoset entrat lägenheten med full kraft. Om tre veckor går flyttlasset och det börjar bli hög tid att på allvar ta tag i packningen. Därför är nu delar av köket nedpackat, prydnadssaker på väg ner i lådorna (däribland mina älskade änglar från WillowTree) precis som delar av våra DVD-skivor. Och tadaa - nu är kaoset ett faktum, och det är bara att dra ett djupt andetag och acceptera att det är så här det kommer att se ut nu under många, många veckor framöver. Men det kommer något gott av det i slutänden, med blicken fäst mot målet så ska det nog gå vägen!

Som ett ljus i detta stormande flyttkaos kom en fin vän hit och lämnade av två enorma kassar med krukor, urnor, jord och fröer som hon inte längre ville ha. Vi är djupt tacksamma och har redan påbörjat planeringen för dem: vi ska bara packa ner- och upp dem först!

Syrénkvistar och forsythia (i bakgrunden) börjar så sakta slå ut på vårt köksbord! Ett litet vårtecken i allt kaos!

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om Flytt, packning, röra, vänskap, kvistar, syren, forsythia

Blåbärsliv

Idag vågade jag mig ut på balkongen för en första inspektion efter den långa vintern. Det var med glädje som jag kunde konstatera att den mindre av våra två buskar med amerikanska blåbär ser ovanligt pigg ut och är full av knoppar! Även den större ser ut att ha klarat de bistra månaderna, så med lite tur får vi ordentligt med bär till sommaren. Buskarna går nämligen sin tredje säsongen till mötes och det tar flera år innan de kan börja ge bär på sin fulla potential. Så vi hoppas helt enkelt att sommarens skörd blir god. I mångdubbel bemärkelse!

Den mindre av våra två amerikanska blåbärsplantor

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om Amerikanska blåbär, knoppar, skott, balkong

Håll i hatten!

Vill minnas att jag bara för någon dag sedan nämnde blåsten som kan härja i våra östra delar av Lund. Vill minnas att jag också nämnde hur utemöbler kunde blåsa omkring här ute. Jag kan idag konstatera att det ibland faktiskt är bäst att hålla truten. Sedan i går kväll blåser det storm här i Skåne, med diverse mer och mindre spännande och kreativa resultat. Sydsvenskan skriver att Öresundsbron stängts av i perioder, att många är utan el och att många vägar spärras av nedfallna träd. Även riksmedierna rapporterar om stormens biverkningar.

Själv kan jag berätta att någon av mina grannar är ett mörkgrönt plastbord eller en plaststol fattigare - jag vågar mig inte på någon närmare identifiering av ursprungsmöbel med tanke på dess nuvarande skick. Hade det handlat om en trämöbel hade det med nöd och näppe varit  lönt att slänga spillrorna i brasan, det är ruskigt finfördelat! Byggarbetsplatsen några hundra meter härifrån har bjudit på kvadratmeterstora isoleringsplattor som nu ligger sönderslagna kring vårt hus och på de kringliggande åkrarna, och cykelstället bjuder självfallet på en klassisk cykeldomino. Det ska faktiskt bli ganska skönt att flytta.

Staketet runt gungorna - här måste utemöbeln ha kraschat i natt

Närbild - obehaglig tanke att man kunde fått den som en projektil i ansiktet...

Möbel i byggsats

Isolering, någon?

/ Thérèse (med hjälm i stället för hatt ...)

Läs även andra bloggares åsikter om Storm, Skåne, vindbyar, Lund, klass 2 varning, SMHI, Sydsvenskan

Orkidéljus

Utomhus är det fortfarande grått och trist, och inte en blomma så långt ögat kan nå (nåväl, det beror väl på var man bor). Men här inne i lägenheten blommar det faktiskt ovanligt mycket för att vara februari. Våra novemberkaktusar har precis tappat sin sista blomma efter nästan en månads intensiv blomning, och vårt orkidéfönster är förvånansvärt fullt av blommor. Det är så skönt som kontrast mot allt det där mörka och trista.

Vi har fem vanliga brudorkidéer (Phalaenopsis), varav en är ordentligt stor. Just nu är det bara den stora som blommar, men alla fyra har bulliga knoppar och har under vintern satt minst en ny blomstängel per planta. Dessutom har vi två juvelorkidéer (Ludisia discolor) som blommade över för några veckor sedan, men vars blad fortfarande fascinerar. Sen har vi våra två senaste nytillskott i orkidéfönstret - en lilaröd Zygopetalum mackaya och en mörkröd orkidé Cambria (Vuylstekeara). Från att jag för två och ett halvt år sedan aldrig ägt en enda orkidé, står det alltså nio härliga plantor i vårt fönster. Och jag måste säga att det är en fantastiska växter!

Närbild: den stora brudorkidén korsad av en av de nya stänglarna

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om Orkidéer, phalaenopsis, zygopetalum, cambria, ludisia

Blomkålssoppa - godare än gott

Jag och maken sitter som klistrade på fredagskvällarna när SVT sänder Trädgårdsfredag. Nu har programmet visserligen vinteruppehåll (jag hoppas på återkomst till våren!) men hemsidan ligger kvar, full med tips och råd och inte minst - mumsiga recept! Särskilt har vi fastnat för den blomkålssoppa som kocken Tareq tillagade i ett av höstens program. Receptet nedan är lätt modifierat sedan vi lagat soppan ett antal gånger: orginalreceptet (minus paprikaconfiten som bara beskrevs på TV) hittar du här. 

Enkla ingredienser, men ack så gott!

Blomkålssoppa för 8 personer

1 blomkål (ca 1 kg är lagom) * 

1liten gul lök *

2-4 klyftor vitlök *

2 msk hackad färsk timjan eller 2 tsk torkad *

1,5 liter grönsaksbuljong *

2 dl vitt (matlagnings)vin *

4 dl visp-/matlagningsgrädde *

(ev 1 krm ättika för kontrast)

Gör så här:

Skär blomkålen och stammen i grova bitar. Spara några fina buketter till salladen som du pillar ner i små, små fina bitar. Du kommer att behöva ca 2 dl blomkålsbuketter till salladen. 

Grovhacka lök och vitlök och fräs i lika delar smör och olivolja på medelvärme tills det har fått vacker färg. Tillsätt blomkålen och stammen samt timjan. Fräs ytterliggare några minuter och tillsätt sedan vinet, buljongen och grädden. Låt koka tills blomkålen är riktigt mjuk. Salta efter behov och mixa sedan soppan slät.

Sallad:

2 dl små blomkålsbuketter *

1 dl mandel *

1 msk smör *

Flingsalt

Gör så här:

Smält smöret i en kastrull. Tillsätt de små blomkålsbuketterna och mandeln och låt bryna. Jag tycker det blir gott om smöret får lite färg. Smaka av med flingsalt.

Paprikaconfit:

2-3 röda paprikor *

ordentligt med olivolja (det ska med råge täcka botten av kastrullen, kanske 0,5 dl) *

1 msk 12 % ättika (eller späd till ungefär denna styrka. Vi använder 24 % ättika)

rosmarin *

Gör så här:

Kärna ur och strimla paprikan i tunna, tunna skivor. Hetta upp oljan i en kastrull tillsammans med rosmarin (dosera efter smak, men jag nöjer mig med något kryddmått) och låt sedan paprikan fräsa i oljan. Häll över ättikan och låta koka under lock till paprikan är mjuk. 

Servera soppan tillsammans med paprikaconfiten och blomkåls- och mandelsalladen. Njut - den är himmelsk! Och soppan går utmärkt att frysa, eller spara i kylskåpet ett par dagar. 

* Ekologiskt alternativ finns

/ Thérèse

Läs även andra bloggares åsikter om Blomkål, soppa, recept, trädgårdsfredag, svt