torsdag 17 februari 2011

Längtan till landet

Jonna publicerade tidigare idag en enkel men (som alltid när det gäller henne) oerhört vacker bild som du kan se här. Det är ett trähjärta som hänger i fönstret, med texten Carpe Diem. Fånga dagen. Ett uttryck som många gärna svänger sig med - men vad innebär det egentligen? Jonna lever ett liv så långt bort från den liv  som jag, och garanterat också de allra flesta av er läsare, lever. 21 år gammal har hon lämnat storstaden och bor i en gammal skolbyggnad i västernorrland, med mycket begränsade faciliteter och moderniteter. 

Av någon anledning har jag alltid mycket lättare att fånga dagen när jag är på landet än när jag är i stan. När jag är på vår gamla släktgård i Blekingeskogen är det är så mycket enklare att verkligen använda dagen och känna att jag fyllt den med liv. Att se tillbaka på en dag och se att man har huggit ved och gjort upp eld fyra gånger för att få värme i huset, känns så mycket mer handfast än att ha vridit upp elementet och fortsatt läsa en kursbok. Att ha liat gräset kring alla gärdsgårdar och vänt jorden i grönsaksrabatterna, eller att ha räfsat löv och rivit nässlor, känns så mycket mer som ett dagsverke än att promenera till Ica för att handla mat och sedan jobba åtta timmar framför datorn. 
Det så  mycket vackert på landet, som det här gamla skåpet som står i finrummet på vår gård. Det skulle aldrig någonsin kunna stå i stan men här är det fantastiskt. Att man dessutom kan finna nyårskort från 1910 i det gör det inte sämre ...
Jag är inte riktigt hel i stan. Den bekväma sidan av mig trivs ypperligt med att ta stadsbussen till stan, gå på föreläsning, promenera till caféet och träffa syrran, gå vidare hem till en kompis, ta en sväng förbi mataffären på väg till bussen för att sedan åka hem till en varm och ljus lägenhet. Bekvämt, och många gånger praktiskt, det säger jag ingenting om! Det är ruttet kallt att gå på toa när badrummet håller tio plusgrader och vattenångan fryser på fönsterrutan. Att klä av sig för att duscha är liksom inte att tänka på! Men det har någonting annat. Utan att romantisera, så kan jag andas där. Allt blir så mycket enklare när min hjärna inte måste sortera alla miljoner intryck som livet i en storstad bjuder på, utan kan fokusera på det som är viktigt. Jag kan lyssna inåt, lyssna på min kropp - en kropp som i staden värker och blir trött av all överstimuli, men som på landet får kraft och energi när den får vila från allt brus och arbeta med sådant den är skapad för. Längtan till landet har bott i mitt hjärta under många många år, och ju fler år jag lägger bakom mig, desto närmare kommer jag drömmen. Bloggar som Jonnas och UnderbaraClaras är sådana som håller drömmen och längtan vid liv. Det är faktiskt möjligt. Livet i staden må vara det vanligaste, inte bara i Sverige utan också globalt, men det är faktiskt inte det enda. Det är en oerhört tröst och glädje. 

/ Thérèse
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

10 kommentarer:

Therese sa...

Precis det du skriver upplever jag. Har inte mycket mer att säga om det, mer än att jag på något sätt ändå finner mig tillrätta med att vänta ett litet tag till.

Johanna sa...

Åh, ja! Verkligen.

Lellan sa...

En dag kommer det, det är jag alldelese säker på! Även jag har en sådan dröm. Ett hus på landet eller i en skog någonstanns med en vacker sjö nedanför. Naturen är så vacker och det ger en sån avslappnande känsla. Underbart.

Ses imorgon.

Kram!

Jonna sa...

Vilket otroligt fint inlägg du skrivit! Du satte ord på precis det jag känner! Ibland har jag svårt att förklara för andra varför jag trivs så bra att bo här. Men det du skrev förklarar precis varför.
Trots att man får kämpa mycket mer för värmen, vattnet osv, så är det som om själen får ro...man kan andas.

Och på något sätt så är det en underbar känsla att få kämpa lite för att "överleva". Att få göra upp eld för att det ska bli varmt...att hugga ved..ja det som du skrev.
Tack för det fina inlägget. Jag undrar om jag får länka till det från min blogg?

Ha en underbar helg!
Kramar! / Jonna

Thérèse sa...

Therese: Ja, vad mer kan man göra? Jag har någonstans funnit mig i tanken - varje dag framåt är en dag närmare livet på landet.

Johanna: Amen!

Lellan: Jag tror det också - vill man så går det :)

Jonna: Tack själv för dina ord och framför allt för att du skriver din blogg och inspirerar mig. Du håller ju mina drömmar vid liv!

Självklart får du länka, det gör mig bara glad! Jag länkade ju helt fräckt till dig utan att be om lov för fem öre ;-) Ha en fin helg: stor kram!

Skogsljus sa...

Livet på landet Är underbart! Och dassbesök i -15 är inte så där ypperligt bekvämt det heller, men man vänjer sej även vid det (och det Är värt både det och annat obekvämt för denna stillhet och livsnärhet som råder här!) Dessutom, som tur är så är det ju sommar stor del av året också, med värme och alldeles fantastisk levande nära naturnärhet!

Fortsätt drömma, så kommer drömmen tillmötes en dag!

Thérèse sa...

Skogsljus: Tack för din kommentar - jag fortsätter drömma, jag drömmer varje dag, och är övertygad om att den en dag, på ett eller annat sätt, kommer att bli verklighet. Det är tryggt.

Anita sa...

Hittade hit via Jonnas blogg. Jag är granne med henne på andra sidan sjön. ;)

Fint inlägg! Kan berätta att jag bor sedan mer än femton år i en liten skogsby med 4 bofasta invånare. Jag bodde i Sthlm tidigare. Närheten till naturen är för mig det viktigaste och vi trivs så bra i vår vackra skogsby.

Hoppas din dröm blir verklighet!

Annina sa...

Hej, jag heter också Thérèse, i andra namn, med apostroferna lika, fast de ärligt talat trillat bort med åren...
Fin blog du har, hittade hit via Jonna i ödemarken...
Själv bor jag i Torino, Italien, och jag fångar nästan varje dag. Det är lite lättare här tycker jag. Även om Torino också är en storstad så är det nära till naturen och känslan att promenera upp på ett litet berg och titta på världen är som medicin för själen. Det är lite lättare att vara glad om man har det vackert omkring sig!

Fotograf Annie sa...

Jag hittade också hit via Jonnas blogg. Jag känner verkligen igen mig i det du skriver. Mitt hjärta hör också hemma på landet och jag drömmer om att flytta dit, samtidigt som det finns så mycket bekvämt i stan, eller det är egentligen två olika typer av bekvämligheter. En som är lugn och vacker och en som är enklare kring infrastruktur osv.

Hur som helst, du har skrivit ett helt underbart inlägg!