torsdag 24 februari 2011

Jakten på god mat

Vad är egentligen bra mat? Finns det bra mat, och vad är i så fall dess motsats: dålig mat? Är grön mat bra, och vad är i så fall grön mat? Är grön mat sådan mat som är bra för naturen, och är den i så fall också bra för mig? Och vice versa, går det att hitta mat som är bra för mig och som samtidigt är bra för naturen? Och kan man lägga till ytterligare en dimension - finns det mat som inte bara är bra för mig och naturen, utan också för de människor som producerat det jag stoppar i min mage. Eller handlar hela konsumtionskedjan om en rad kompromisser av typen "Det här är bra för mig och i alla fall inte direkt dödligt för producenten eller  fullkomligt förkastligt för miljön".

Att vara matkonsument i landet Sverige är allt annat än enkelt, när varje basvara har ett tiotal konkurrerande alternativ. Hur väljer man rätt? Att dessutom vara en miljö- och kvalitetsmedveten konsument är faktiskt inte ett spår enklare. Allt fler (mat)varor märks med olika sigill och kvalitetsstämplar vars innebörd är svår att känna till. Jag vill lära mig mer. Jag vill veta vad jag äter, och vad jag sannolikt inte alls vill äta. Jag vill kunna äta och konsumera på ett sätt som jag, miljön och producenterna mår väl av. Därför tänker jag nu läsa, googla och leta för att se om det går att finna någon sorts klarhet i det hela, och så sammanställer jag steg för steg här i bloggen. Eftersom min kunskap är begränsad så här i utgångsläget hoppas jag att mer insatta läsare vill dela med sig av sin kunskap så jag inte sprider osanningar omkring mig. 
Är det här grön mat - bra mat -
eller bedrar skenet?
Nu kör vi!

/ Thérèse
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

3 kommentarer:

Therese sa...

Wow! Det ska jag följa med spänning!

Becca sa...

Jag hoppas också att jag kan lära mig något av detta. Själv blir jag helt apatisk av alla val och håller mig till några utvalda produkter som är "snälla" och blundar och håller för öronen för resten...

Jag kanske kan få färre varor att blunda åt.

Thérèse Eriksson sa...

Therese: Kul!

Becca: Det är väldigt läskigt och väldigt lätt att blunda. Jag har blundat alldeles för länge, och känner verkligen att jag vill veta nu. Trots att det är skrämmande!